Psaltaren 102
1 Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN.
Bøn af en elendig, naar hans Kraft svigter, og han udøser sin Klage for HERREN.
2 HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.
HERRE, lyt til min Bøn, lad mit Raab komme til dig,
3 Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.
skjul dog ikke dit Aasyn for mig; den Dag jeg stedes i Nød, bøj da dit Øre til mig; naar jeg kalder, saa skynd dig og svar mig!
4 Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.
Thi mine Dage svinder som Røg, mine Ledemod brænder som Ild;
5 Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.
mit Hjerte er svedet og visnet som Græs, thi jeg glemmer at spise mit Brød.
6 För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.
Under min Stønnen klæber mine Ben til Huden;
7 Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.
jeg ligner Ørkenens Pelikan, er blevet som Uglen paa øde Steder;
8 Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.
om Natten ligger jeg vaagen og jamrer saa ensom som Fugl paa Taget;
9 Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.
mine Fjender haaner mig hele Dagen; de, der spotter mig, sværger ved mig.
10 Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,
Thi Støv er mit daglige Brød, jeg blander min Drik med Taarer
11 för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.
over din Harme og Vrede, fordi du tog mig og slængte mig bort;
12 Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.
mine Dage hælder som Skyggen, som Græsset visner jeg hen.
13 Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.
Men du troner evindelig, HERRE, du ihukommes fra Slægt til Slægt;
14 Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.
du vil rejse dig og forbarme dig over Zion, naar Naadens Tid, naar Timen er inde;
15 Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.
thi dine Tjenere elsker dets Sten og ynkes over dets Grushobe.
16 Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,
Og HERRENS Navn skal Folkene frygte, din Herlighed alle Jordens Konger;
17 när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;
thi HERREN opbygger Zion, han lader sig se i sin Herlighed;
18 när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.
han vender sig til de hjælpeløses Bøn, lader ej deres Bøn uænset.
19 Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,
For Efterslægten skal det optegnes, et Folk, der skal fødes, skal prise HERREN;
20 att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,
thi han ser ned fra sin hellige Højsal, HERREN skuer ned fra Himmel til Jord
21 för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,
for at høre de fangnes Stønnen og give de dødsdømte Frihed,
22 på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,
at HERRENS Navn kan forkyndes i Zion, hans Pris i Jerusalem,
23 när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.
naar Folkeslag og Riger til Hobe samles for at tjene HERREN.
24 Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.
Han lammed min Kraft paa Vejen, forkorted mit Liv.
25 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.
Jeg siger: Min Gud, tag mig ikke bort i Dagenes Hælvt! Dine Aar er fra Slægt til Slægt.
26 I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:
Du grundfæsted fordum Jorden, Himlene er dine Hænders Værk;
27 de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.
de falder, men du bestaar, alle slides de op som en Klædning;
28 Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände. Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.
som Klæder skifter du dem; de skiftes, men du er den samme, og dine Aar faar aldrig Ende! Dine Tjeneres Børn fæster Bo, deres Sæd skal bestaa for dit Aasyn.
