Psaltaren 18
1 För sångmästaren; av HERRENS tjänare David, som talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och ur Sauls våld.
Til Sangmesteren. Af HERRENS Tjener David, som sang HERREN denne Sang, dengang HERREN havde frelst ham af alle hans Fjenders og af Sauls Haand.
2 Han sade: Hjärtligen kär har jag dig, HERRE, min starkhet,
Han sang: HERRE, jeg har dig hjerteligt kær, min Styrke!
3 HERRE, mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn.
HERRE, min Klippe, min Borg, min Befrier, min Gud, mit Bjerg, hvortil jeg tyr, mit Skjold, mit Frelseshorn, mit Værn!
4 HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
Jeg paakalder HERREN, den Højlovede, og frelses fra mine Fjender.
Dødens Reb omsluttede mig, Ødelæggelsens Strømme forfærdede mig, (Sheol h7585)
6 Dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig.
Dødsrigets Reb omspændte mig, Dødens Snarer faldt over mig;
7 Men jag åkallade HERREN i min nöd och ropade till min Gud. Han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop inför honom kom till hans öron.
i min Vaande paakaldte jeg HERREN og raabte til min Gud. Han hørte min Røst fra sin Helligdom, mit Raab fandt ind til hans Ører!
8 Då skalv jorden och bävade, och bergens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
Da rystede Jorden og skjalv, Bjergenes Grundvolde bæved og rysted, thi hans Vrede blussede op.
9 Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun; eldsglöd ljungade från honom.
Røg for ud af hans Næse, fortærende Ild af hans Mund, Gløder gnistrede fra ham.
10 Och han sänkte himmelen och for ned, och töcken var under hans fötter.
Han sænkede Himlen, steg ned med Skymulm under sine Fødder;
11 Han for på keruben och flög, han svävade på vindens vingar.
baaret af Keruber fløj han, svæved paa Vindens Vinger;
12 Han gjorde mörker till sitt täckelse, till en hydda som omslöt honom; mörka vatten, tjocka moln.
han omgav sig med Mulm som en Bolig, mørke Vandmasser, vandfyldte Skyer.
13 Av glansen framför honom veko molnen undan; hagel föll, och eldsglöd for ned.
Fra Glansen foran ham for der Hagl og Ildgløder gennem hans Skyer.
14 Och HERREN dundrade i himmelen, den Högste lät höra sin röst; hagel föll, och eldsglöd for ned.
HERREN tordned fra Himlen, den Højeste lod høre sin Røst, Hagl og Ildgløder.
15 Han sköt sina pilar och förskingrade dem, ljungeldar i mängd och förvirrade dem.
Han udslynged Pile, adsplittede dem, Lyn i Mængde og skræmmede dem.
16 Vattnens bäddar kommo i dagen, och jordens grundvalar blottades, för din näpst, o HERRE, för din vredes stormvind.
Vandenes Bund kom til Syne, Jordens Grundvolde blottedes ved din Trusel, HERRE, for din Vredes Pust.
17 Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
Han udrakte Haanden fra det høje og greb mig, drog mig op af de vældige Vande,
18 Han räddade mig från min starke fiende och från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
frelste mig fra mine mægtige Fjender, fra mine Avindsmænd; de var mig for stærke.
19 De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
Paa min Ulykkes Dag faldt de over mig, men HERREN blev mig til Værn.
20 Han förde mig ut på rymlig plats; han räddade mig, ty han hade behag till mig.
Han førte mig ud i aabent Land, han frelste mig, thi han havde Behag i mig.
21 HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
HERREN gengældte mig efter min Retfærd, lønned mig efter mine Hænders Uskyld;
22 Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
thi jeg holdt mig til HERRENS Veje, svigted i Gudløshed ikke min Gud;
23 nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och hans stadgar lät jag icke vika ifrån mig.
hans Bud stod mig alle for Øje, hans Lov skød jeg ikke fra mig.
24 Så var jag ostrafflig inför honom och tog mig till vara för missgärning.
Ustraffelig var jeg for ham og vogtede mig for Brøde.
25 Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter mina händers renhet inför hans ögon.
HERREN lønned mig efter min Retfærd, mine Hænders Uskyld, som stod ham for Øje!
26 Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig man bevisar du dig ostrafflig.
Du viser dig from mod den fromme, retsindig mod den retsindige,
27 Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
du viser dig ren mod den rene og vrang mod den svigefulde.
28 Ty du frälsar ett betryckt folk, men stolta ögon ödmjukar du.
De arme giver du Frelse, hovmodiges Øjne Skam!
29 Ja, du låter min lampa brinna klart; HERREN, min Gud, gör mitt mörker ljuset.
Ja, min Lampe lader du lyse, HERRE, min Gud opklarer mit Mørke.
30 Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, och med min Gud stormar jag murar.
Thi ved din Hjælp søndrer jeg Mure, ved min Guds Hjælp springer jeg over Volde.
31 Guds väg är ostrafflig; HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
Fuldkommen er Guds Vej, lutret er HERRENS Ord. Han er et Skjold for alle, der sætter deres Lid til ham.
32 Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa utom vår Gud?
Ja, hvem er Gud uden HERREN, hvem er en Klippe uden vor Gud,
33 Gud, du som omgjordade mig med kraft och lät min väg vara lyckosam,
den Gud, der omgjorded mig med Kraft, jævnede Vejen for mig,
34 du som gjorde mina fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
gjorde mine Fødder som Hindens og gav mig Fodfæste paa Højene,
35 du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
oplærte min Haand til Krig, saa mine Arme spændte Kobberbuen!
36 Du gav mig din frälsnings sköld, och din högra hand stödde mig, och ditt saktmod gjorde mig stor;
Du gav mig din Frelses Skjold, din højre støttede mig, din Nedladelse gjorde mig stor;
37 du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
du skaffede Plads for mine Skridt, mine Ankler vaklede ikke.
38 Jag förföljde mina fiender och hann upp dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
Jeg jog mine Fjender, indhentede dem, vendte først om, da de var gjort til intet,
39 Jag slog dem, så att de icke mer kunde resa sig; de föllo under mina fötter.
slog dem ned, saa de ej kunde rejse sig, men laa faldne under min Fod.
40 Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
Du omgjorded mig med Kraft til Kampen, mine Modstandere tvang du i Knæ for mig;
41 Mina fiender drev du på flykten för mig, och dem som hatade mig förgjorde jag.
du slog mine Fjender paa Flugt, mine Avindsmænd rydded jeg af Vejen.
42 De ropade, men det fanns ingen som frälste; till HERREN, men han svarade dem icke.
De raabte, men ingen hjalp, til HERREN, han svared dem ikke.
43 Och jag stötte dem sönder till stoft för vinden, jag kastade ut dem såsom orenlighet på gatan.
Jeg knuste dem som Støv for Vinden, fejed dem bort som Gadeskarn.
44 Du räddade mig ur folkets strider, du satte mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
Du friede mig af Folkekampe, du satte mig til Folkeslags Høvding; nu tjener mig ukendte Folk;
45 Vid blotta ryktet hörsammade de mig; främlingar visade mig underdånighet.
hører de om mig, lyder de mig, Udlandets Sønner kryber for mig;
46 Ja, främlingarnas mod vissnade bort; med bävan övergåvo de sina borgar.
Udlandets Sønner vansmægter, slæber sig frem af deres Skjul.
47 HERREN lever! Lovad vare min klippa, och upphöjd vare min frälsnings Gud!
HERREN lever, højlovet min Klippe, ophøjet være min Frelses Gud,
48 Gud, som har givit mig hämnd och tvingat folken under mig;
den Gud, som giver mig Hævn, tvinger Folkeslag under min Fod
49 du som har befriat mig från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
og frier mig fra mine vrede Fjender! Du ophøjer mig over mine Modstandere, fra Voldsmænd frelser du mig.
50 Fördenskull vill jag tacka dig bland hedningarna, HERRE, och lovsjunga ditt namn. Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
HERRE, derfor priser jeg dig blandt Folkene og lovsynger dit Navn, du, som kraftig hjælper din Konge og viser din Salvede Miskundhed, David og hans Æt evindelig.
