Psaltaren 10
1 Varför, HERRE, står du så långt ifrån och fördöljer dig i nödens tider?
Why do thou stand afar off, O Jehovah? Why do thou hide thyself in times of trouble?
2 Genom de ogudaktigas övermod måste den arme lida. Må de fångas i de ränker som de hava uttänkt!
In the pride of the wicked man the poor man is hotly pursued. Let them be taken in the devices that they have conceived.
3 Ty den ogudaktige berömmer sig av sin själs lystnad, och den rovgirige talar förgripligt och föraktar HERREN.
For the wicked man boasts of his heart's desire. And the greedy man renounces, yea, despises Jehovah.
4 Den ogudaktige säger i sitt högmod: »Han frågar icke därefter.» »Det finnes ingen Gud», så äro alla hans tankar.
The wicked man, in the pride of his countenance, says, He will not require it. All his thoughts are, There is no God.
5 Trygga äro alltid hans vägar, dina domar gå högt över hans blickar; alla sina ovänner räknar han för intet.
His ways are profane at all times. Thy judgments are far above out of his sight. As for all his adversaries, he puffs at them.
6 Han säger i sitt hjärta: »Jag skall icke vackla, över mig skall i evighet ingen olycka komma.»
He says in his heart, I shall not be moved. To all generations I shall not be in adversity.
7 Hans mun är full av förbannelse, av svek och förtryck; hans tunga gömmer olycka och fördärv.
His mouth is full of cursing and deceit and oppression. Under his tongue is mischief and iniquity.
8 Han lägger sig i försåt vid gårdarna, i lönndom vill han dräpa den oskyldige; hans ögon lura på den olycklige.
He sits in the lurking-places of the villages. In the covert places he murders the innocent man. His eyes are secretly set against the poor man.
9 Han ligger i försåt på lönnligt ställe, såsom ett lejon i sitt snår, han ligger i försåt för att gripa den arme; han griper den arme, i det han drager honom in i sitt nät.
He lurks in secret as a lion in his covert. He lies in wait to catch the poor man. He catches the poor man when he draws him in his net.
10 Han trycker sig ned, han ligger på lur, och de olyckliga falla i hans klor.
He crouches, he bows down, and helpless men fall by his strong men.
11 Han säger i sitt hjärta: »Gud förgäter det, han har dolt sitt ansikte, han ser det aldrig.»
He says in his heart, God has forgotten. He hides his face. He will never see it.
12 Stå upp, HERRE; Gud, upplyft din hand, förgät icke de arma.
Arise, O Jehovah, O God, lift up thy hand. Do not forget the poor.
13 Varför skall den ogudaktige få förakta Gud och säga i sitt hjärta att du icke frågar därefter?
Why does the wicked man despise God, and say in his heart, Thou will not require it?
14 Du har ju sett det, ty du giver akt på olycka och jämmer, för att taga det i din hand. Åt dig överlämnar den olycklige sin sak; du blev den faderlöses hjälpare.
Thou have seen. For thou behold mischief and spite, to repay with thy hand. The poor man commits himself to thee. Thou have been the helper of the fatherless.
15 Bryt sönder den ogudaktiges arm, och hemsök de ondas ogudaktighet, så att du icke mer finner den.
Break thou the arm of the sinner and the evil man. His wickedness shall be sought, and shall not be found.
16 Ja, HERREN är konung alltid och evinnerligen; hedningarna utrotas ur hans land.
Jehovah is King forever and ever. The nations have perished out of his land.
17 De ödmjukas trängtan hör du, HERRE; du gör deras hjärtan ståndaktiga; du låter ditt öra giva akt
Jehovah, thou have heard the desire of the humble. Thou will prepare their heart, thou will cause thine ear to hear,
18 för att skaffa den faderlöse och förtryckte rätt, så att människor, komna av jord, ej längre vålla skräck. Delvis alfabetisk psalm; se Poesi i Ordförkl.
to judge the fatherless and the oppressed, that man who is of the earth may no more be terrible.
