Ordspråksboken 8
1 Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.
Não clama porventura a sabedoria, e a inteligência não dá a sua voz?
2 Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.
No cume das alturas, junto ao caminho, nas encruzilhadas das veredas se põe.
3 Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:
Da banda das portas da cidade, à entrada da cidade, e à entrada das portas está gritando.
4 Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.
A vós, ó homens, clamo; e a minha voz se dirige aos filhos dos homens.
5 Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.
Entendei, ó símplices, a prudência: e vós, loucos, entendei do coração.
6 Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.
Ouvi, porque falarei coisas excelentes: os meus lábios se abrirão para a equidade.
7 Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.
Porque a minha boca proferirá a verdade, e os meus lábios abominam a impiedade.
8 Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.
Em justiça estão todas as palavras da minha boca: não há nelas nenhuma coisa tortuosa nem perversa.
9 De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.
Todas elas são retas para o que bem as entende, e justas para os que acham o conhecimento.
10 Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.
Aceitai a minha correção, e não a prata: e o conhecimento, mais do que o ouro fino escolhido.
11 Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.
Porque melhor é a sabedoria do que os rubins; e tudo o que mais se deseja não se pode comparar com ela.
12 Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.
Eu, a sabedoria, habito com a prudência, e acho a ciência dos conselhos.
13 Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.
O temor do Senhor é aborrecer o mal: a soberba, e a arrogância, e o mau caminho, e a boca perversa, aborreço.
14 Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.
Meu é o conselho e verdadeira sabedoria: eu sou o entendimento, minha é a fortaleza.
15 Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.
Por mim reinam os reis e os príncipes ordenam justiça.
16 Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.
Por mim dominam os dominadores, e príncipes, todos os juízes da terra.
17 Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.
Eu amo aos que me amam, e os que de madrugada me buscam me acharão.
18 Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.
Riquezas e honra estão comigo; como também opulência durável e justiça.
19 Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.
Melhor é o meu fruto do que o fino ouro e do que o ouro refinado, e as minhas novidades do que a prata escolhida.
20 På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,
Faço andar pelo caminho da justiça, no meio das veredas do juízo.
21 till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.
Para que faça herdar bens permanentes aos que me amam, e eu encha os seus tesouros.
22 HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.
O Senhor me possuiu no princípio de seus caminhos, desde então, e antes de suas obras.
23 Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.
Desde a eternidade fui ungida, desde o princípio, antes do começo da terra.
24 Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten
Quando ainda não havia abismos, fui gerada, quando ainda não havia fontes carregadas de águas.
25 Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,
Antes que os montes se houvessem assentado, antes dos outeiros, eu era gerada.
26 när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.
Ainda não tinha feito a terra, nem os campos, nem o princípio dos mais miúdos do mundo.
27 När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet,
Quando preparava os céus, ai estava eu, quando compassava ao redor a face do abismo,
28 när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,
Quando afirmava as nuvens de cima, quando fortificava as fontes do abismo,
29 när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --
Quando punha ao mar o seu termo, para que as águas não trespassassem o seu mando, quando compunha os fundamentos da terra.
30 då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;
Então eu estava com ele por aluno: e eu era cada dia as suas delícias, folgando perante ele em todo o tempo;
31 jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.
Folgando no seu mundo habitável, e achando as minhas delícias com os filhos dos homens.
32 Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.
Agora, pois, filhos, ouvi-me, porque bem-aventurados serão os que guardarem os meus caminhos.
33 Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.
Ouvi a correção, e sede sábios, e não a rejeiteis.
34 Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag och håller vakt vid dörrposterna i mina portar.
Bem-aventurado o homem que me dá ouvidos, velando às minhas portas cada dia, esperando às hombreiras das minhas entradas.
35 Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.
Porque o que me achar achará a vida, e alcançará favor do Senhor.
36 Men den som går miste om mig han skadar sig själv; alla de som hata mig, de älska döden.
Mas o que pecar contra mim violentará a sua própria alma: todos os que me aborrecem amam a morte.
