Ordspråksboken 7
1 Min son, tag vara på mina ord, och göm mina bud inom dig.
Filho meu, guarda as minhas palavras, e esconde dentro de ti os meus mandamentos.
2 Håll mina bud, så får du leva, och bevara min undervisning såsom din ögonsten.
Guarda os meus mandamentos, e vive; e a minha lei, como as meninas dos teus olhos.
3 Bind dem vid dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla.
Ata-os aos teus dedos, escreve-os na táboa do teu coração.
4 Säg till visheten: »Du är min syster», och kalla förståndet din förtrogna,
Dize à sabedoria, Tu és minha irmã; e à prudência chama parenta.
5 så att de bevara dig för främmande kvinnor, för din nästas hustru, som talar hala ord.
Para te guardarem da mulher alheia, da estrangeira, que lisongeia com as suas palavras.
6 Ty ut genom fönstret i mitt hus, fram genom gallret där blickade jag;
Porque da janela da minha casa, por minhas grades olhando eu,
7 då såg jag bland de fåkunniga, jag blev varse bland de unga en yngling utan förstånd.
Vi entre os símplices, descobri entre os moços, um mancebo falto de juízo,
8 Han gick fram på gatan invid hörnet där hon bodde, på vägen till hennes hus skred han fram,
Que passava pela rua junto à sua esquina, e seguia o caminho da sua casa;
9 skymningen, på aftonen av dagen, nattens dunkel, när mörker rådde
No crepúsculo, à tarde do dia, na tenebrosa noite e na escuridão;
10 Se, då kom där en kvinna honom till mötes; hennes dräkt var en skökas, och hennes hjärta illfundigt.
E eis que uma mulher lhe saiu ao encontro, com enfeites de prostituta, e astuta de coração:
11 Yster och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro i hennes hus.
Esta era alvoroçadora, e contenciosa; não paravam em sua casa os seus pés;
12 Än var hon på gatan, än var hon på torgen vid vart gathörn stod hon på lur.
Agora por fora, depois pelas ruas, e espreitando por todos os cantos:
13 Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med fräckhet i sin uppsyn:
E pegou dele, e o beijou; esforçou o seu rosto, e disse-lhe:
14 »Tackoffer har jag haft att frambära; i dag har jag fått infria mina löften.
Sacrifícios pacíficos tenho comigo; hoje paguei os meus votos.
15 Därför gick jag ut till att möta dig jag ville söka upp dig, och nu ha jag funnit dig.
Por isto saí ao encontro a buscar diligentemente a tua face, e te achei.
16 Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten.
Já cobri a minha cama com cobertas de tapeçaria, com obras lavradas com linho fino do Egito.
17 Jag har bestänkt min bädd med myrra, med aloe och med kanel.
Já perfumei o meu leito com mirra, aloes, e canela.
18 Kom, låt oss förnöja oss med kärlek intill morgonen, och förlusta oss med varandra i älskog.
Vem, saciemo-nos de amores até pela manhã: alegremo-nos com amores.
19 Ty min man är nu icke hemma han har rest en lång väg bort.
Porque já o marido não está em sua casa: foi fazer uma jornada ao longe:
20 Sin penningpung tog han med sig; först vid fullmånstiden kommer han hem.»
Um saquitel de dinheiro levou na sua mão: ao dia apontado virá a sua casa.
21 Så förleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina läppars halhet förför hon honom.
Seduziu-o com a multidão das suas palavras, com as lisonjas dos seus lábios o persuadiu.
22 Han följer efter henne med hast, lik oxen som går för att slaktas, och lik fången som föres bort till straffet för sin dårskap;
Segue-a logo, como boi que vai ao matadouro, e como o louco ao castigo das prisões;
23 ja, han följer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik fågeln som skyndar till snaran, utan att förstå att det gäller dess liv.
Até que a flecha lhe atravesse o fígado, como a ave que se apressa para o laço, e não sabe que está armado contra a sua vida.
24 Så hören mig nu, I barn, och given akt på min muns tal.
Agora pois, filhos, dai-me ouvidos, e estai atentos às palavras da minha boca.
25 Låt icke ditt hjärta vika av till hennes vägar, och förvilla dig ej in på hennes stigar.
Não se desvie para os seus caminhos o teu coração, e não andes perdido nas suas veredas.
26 Ty många som ligga slagna äro fällda av henne, och stor är hopen av dem hon har dräpt.
Porque a muitos feridos derribou; e são muitíssimos os que por ela foram mortos.
