Ordspråksboken 5
1 Min son, akta på min vishet, böj ditt öra till mitt förstånd,
My son, to my wisdom, attend, and, to mine understanding, incline thou thine ear:
2 så att du bevarar eftertänksamhet och låter dina läppar taga kunskap i akt.
That thou mayest preserve discretion, —and, as for knowledge, that thy lips may guard it.
3 Se, av honung drypa en trolös kvinnas läppar, och halare än olja är hennes mun.
For, with sweet droppings, drip the lips of her that is a stranger, and, smoother than oil, is her mouth;
4 Men på sistone bliver hon bitter såsom malört och skarp såsom ett tveeggat svärd.
But, the latter end of her, is bitter as wormwood, sharp, as a two-edged sword!
Her feet, are going down to death, —on hades, will her steps take firm hold. (Sheol h7585)
6 Livets väg vill hon ej akta på; hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det.
Lest, the path of life, she should ponder, her tracks have wandered she knoweth not [whither].
7 Så hören mig nu, I barn, och viken icke ifrån min muns tal.
Now, therefore, ye sons, hearken unto me, and do not turn away from the sayings of my mouth.
8 Låt din väg vara fjärran ifrån henne, och nalkas icke dörren till hennes hus.
Keep far from her thy way, and do not go near the opening of her house:
9 Må du ej åt andra få offra din ära, ej dina år åt en som hämnas grymt;
Lest thou give, to other men, thy vigour, and thy years, to him that is cruel:
10 må icke främmande få mätta sig av ditt gods och dina mödors frukt komma i en annans hus,
Lest strange men, be well fed, by thy strength, and, thy toils, be in the house of the alien.
11 så att du själv på sistone måste sucka, när ditt hull och ditt kött är förtärt.
So shalt thou grieve in thy latter end, in the failing of thy flesh and of thy healthy condition;
12 och säga: »Huru kunde jag så hata tuktan, huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning!
And thou shalt say—How I hated correction! and, reproof, my heart disdained;
13 Varför lyssnade jag icke till mina lärares röst, och böjde icke mitt öra till dem som ville undervisa mig?
Neither hearkened I to the voice of my teachers, nor, to my instructors, inclined I mine ear:
14 Föga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont är, mitt i församling och menighet.
Soon was I in all evil, in the midst of convocation and assembly.
15 Drick vatten ur din egen brunn det vatten som rinner ur din egen källa.
Drink thou water out of thine own cistern, and flowing streams out of the midst of thine own well.
16 Icke vill du att dina flöden skola strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen?
Let not thy fountains, flow over, abroad, in the streets, dividings of waters:
17 Nej, dig allena må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig.
Let them be for thyself, alone, and not for strangers with thee.
18 Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje;
Let thy well-spring be blessed, —and get thy joy from the wife of thy youth: —
19 hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen, hennes barm förnöje dig alltid, i hennes kärlek finne du ständig din lust.
A loving hind! a graceful doe! let, her bosom, content thee at all times, and, in her love, mayst thou stray evermore.
20 Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna? Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn?
Wherefore, then, shouldst thou stray, my son, with a strange woman? or embrace the bosom of a woman unknown?
21 Se, för HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade, och på alla hennes stigar giver han akt.
For, before the eyes of Yahweh, are the ways of a man, —and, all his tracks, doth he consider:
22 Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.
His own iniquities, shall entrap him with the lawless, and, by the cords of his own sin, shall he be seized.
23 Han måste dö, därför att han icke lät tukta sig; ja, genom sin stora dårskap kommer han på fall.
He, shall die, for lack of discipline, and, by the abounding of his perversity, shall he be lost.
