Ordspråksboken 17
1 Bättre är ett torrt brödstycke med ro än ett hus fullt av högtidsmat med kiv.
Sauss kumoss ar mieru ir labāks, nekā pilns nams ar kaujamiem, kur ķildas.
2 En förståndig tjänare får råda över en vanartig son, och bland bröderna får han skifta arv.
Gudrs kalps valdīs pār netiklu dēlu un dalīs mantojumu starp brāļiem.
3 Degeln prövar silver och smältugnen guld, så prövar HERREN hjärtan.
Kausējamais katls sudrabu, un ceplis zeltu, bet Tas Kungs pārbauda sirdis.
4 En ond människa aktar på ondskefulla läppar, falskheten lyssnar till fördärvliga tungor.
Netiklis klausās uz blēņu valodām, melkulis griež ausi uz neliešu mēlēm.
5 Den som bespottar den fattige smädar hans skapare; den som gläder sig åt andras ofärd bliver icke ostraffad.
Kas nabagu apsmej, tas nievā viņa Radītāju, un kas par viņa bēdām priecājās, nepaliks nesodīts.
6 De gamlas krona äro barnbarn, och barnens ära äro deras fäder.
Sirmgalvju kronis ir bērnu bērni, un bērnu goda rota ir viņu tēvi.
7 Stortaliga läppar hövas icke dåren, mycket mindre lögnaktiga läppar en furste.
Ģeķiem nepieder augsti vārdi, nedz lielam kungam melot.
8 En gåva är en lyckosten i dens ögon, som ger den; vart den än kommer bereder den framgång.
Kam ir ko dot, tam tas ir kā dārgs akmens; kur tik tas griežas, tur labi izdodas.
9 Den som skyler vad som är brutet, han vill främja kärlek, men den som river upp gammalt, han gör vänner oense.
Kas grēku apklāj, tas iekopj draudzību; bet kas vainu no jauna aizņem, sarīdina radus.
10 En förebråelse verkar mer på den förståndige än hundra slag på dåren.
Aprāšana vairāk satriec prātīgo, nekā simts sitienu ģeķi.
11 Upprorsmakaren vill allenast vad ont är, men en budbärare utan förbarmande skall sändas mot honom.
Dumpinieks meklē tik ļaunu vien, bet bargs vēstnesis pret viņu taps sūtīts.
12 Bättre är att möta en björninna från vilken man har tagit ungarna, än att möta en dåre i hans oförnuft.
Labāki lāču māti sastapt, kurai bērni paņemti, nekā ģeķi viņa ģeķībā.
13 Den som vedergäller gott med ont, från hans hus skall olyckan icke vika.
Kas labu ar ļaunu atmaksā, no tā nama ļaunums neatstāsies.
14 Att begynna träta är att släppa ett vattenflöde löst; håll därför inne, förrän kivet har brutit ut.
Ķildu sākt ir kā ūdens dambi izplēst; pirms sāk jaukties, atstājies.
15 Den som friar den skyldige och den som fäller den oskyldige, de äro båda en styggelse för HERREN.
Kas bezdievīgu taisno un taisnu pazudina, tie abi Tam Kungam ir negantība.
16 Vartill gagna väl penningar i dårens hand? Han kunde köpa sig vishet, men han saknar förstånd.
Ko palīdz ģeķim maksa rokā, gudrību pirkt, kad jēgas nav.
17 En väns kärlek består alltid. och en broder födes till hjälp i nöden.
Draugs mīļo ikkatrā laikā, bet brālis piedzen bēdu dienā.
18 En människa utan förstånd är den som giver handslag, den som går i borgen för sin nästa.
Tas ir negudrs, kas roku dod galvodams priekš sava tuvākā.
19 Den som älskar split, han älskar överträdelse; Men som bygger sin dörr hög, han far efter fall.
Kas ķildu mīļo, tas mīļo grēku; un kas savas durvis taisa augstas, tas meklē nelaimi.
20 Den som har ett vrångt hjärta vinner ingen framgång, och den som har en förvänd tunga, han faller i olycka.
Kam nelieša sirds, tas laba neatradīs; un kam netikla mēle, tas iekritīs nelaimē.
21 Den som har fött en dåraktig son får bedrövelse av honom, en dåres fader har ingen glädje.
Kas ģeķi dzemdina, tam tas būs par skumjām, un ģeķa tēvs nevar priecāties.
22 Ett glatt hjärta är en god läkedom, men ett brutet mod tager märgen ur benen.
Priecīga sirds dziedina vainas, bet sagrauzts gars izkaltē kaulus.
23 Den ogudaktige tager gärna skänker i lönndom, för att han skall vränga rättens vägar.
Bezdievīgais ņem slepeni dāvanas, locīt taisnības ceļu.
24 Den förståndige har sin blick på visheten, men dårens ögon äro vid jordens ända.
Prātīga cilvēka vaigā ir gudrība, bet ģeķa acis laistās līdz pasaules galiem.
25 En dåraktig son är sin faders grämelse och en bitter sorg för henne som har fött honom.
Ģeķīgs dēls savam tēvam par sirdēstiem, un rūgtums tai, kas viņu dzemdējusi.
26 Att pliktfälla jämväl den rättfärdige är icke tillbörligt; att slå ädla män strider mot rättvisan.
Jau nav labi, taisno sodīt, ne vēl goda vīru sist taisnības dēļ.
27 Den som har vett, han spar sina ord; och lugn till sinnes är en man med förstånd.
Kas savu muti valda, tam ir samaņa, un kam lēns gars, tas ir prāta vīrs.
28 Om den oförnuftige tege, så aktades också han för vis; den som tillsluter sina läppar är förståndig.
Pat ģeķi, kad tik klusu cieš, notur par gudru, un par prāta vīru, kamēr savu muti tur.
