Ordspråksboken 16
1 En människa gör upp planer i sitt hjärta, men från HERREN kommer vad tungan svarar.
Cilvēks sirdī gan apņemas, bet no Tā Kunga nāk, ko mēle runā.
2 Var man tycker sina vägar vara goda, men HERREN är den som prövar andarna.
Cilvēka ceļi visi ikkatram savās acīs šķīsti; bet Tas Kungs pārbauda sirdi.
3 Befall dina verk åt HERREN, så hava dina planer framgång.
Pavēli savus darbus Tam Kungam, tad tavi nodomi pareizi izdosies.
4 HERREN har gjort var sak för dess särskilda mål, så ock den ogudaktige för olyckans dag.
Tas Kungs visu ir darījis pēc savas ziņas, arī bezdievīgo uz ļauno dienu.
5 En styggelse för HERREN är var högmodig man; en sådan bliver förvisso icke ostraffad.
Ikviens, kam lepna sirds, Tam Kungam ir negantība, tiešām tiesa, tas nesodīts nepaliks.
6 Genom barmhärtighet och trofasthet försonas missgärning, och genom HERRENS fruktan undflyr man det onda.
Caur žēlastību un ticību noziegumi top salīdzināti, un caur Tā Kunga bijāšanu cilvēks izsargās no ļauna.
7 Om en mans vägar behaga HERREN väl så gör han ock hans fiender till hans vänner.
Kad cilvēka ceļi Tam Kungam patīk, tad tas pat viņa ienaidniekus ar to salīdzina.
8 Bättre är något litet med rättfärdighet än stor vinning med orätt.
Labāk ir mazumiņš ar taisnību, nekā liels ienākums ar netaisnību.
9 Människans hjärta tänker ut en väg, men HERREN är den som styr hennes steg.
Cilvēka sirds nodomā savu ceļu, bet Tas Kungs pašķir viņa gājumu.
10 Gudasvar är på konungens läppar, i domen felar icke hans mun.
Dieva padoms ir uz ķēniņa lūpām; viņa mutei neviļās tiesā.
11 Våg och rätt vägning äro från HERREN, alla vikter i pungen äro hans verk.
Taisni svari un svara kausi ir no Tā Kunga, un visi svara akmeņi maisā viņa darbs.
12 En styggelse för konungar äro ogudaktiga gärningar, ty genom rättfärdighet bliver tronen befäst.
Bezdievību darīt ķēniņiem ir negantība; jo caur taisnību goda krēsls top stiprināts.
13 Rättfärdiga läppar behaga konungar väl, Och den som talar vad rätt är, han bliver älskad.
Taisnas lūpas ķēniņiem labi patīk; un kas patiesību runā, to tie mīļo.
14 Konungens vrede är dödens förebud, men en vis man blidkar den.
Ķēniņa dusmas ir nāves vēsts, bet gudrs vīrs tās remdē.
15 När konungen låter sitt ansikte lysa, är där liv, och hans välbehag är såsom ett moln med vårregn.
Ķēniņa vaiga spīdumā ir dzīvība, un viņa laipnība kā vēlais lietus.
16 Långt bättre är att förvärva vishet än guld förstånd är mer värt att förvärvas än silver.
Gudrību iemantot, cik daudz labāki tas ir pār zeltu, un saprašanā ņemties sver vairāk nekā sudrabs.
17 De redligas väg är att fly det onda; den som aktar på sin väg, han bevarar sitt liv.
Taisna ceļš ir izsargāties no ļauna, kas savu ceļu sargā, tas pasargā savu dvēseli.
18 Stolthet går före undergång, och högmod går före fall.
Lepojies un tu iesi postā; lielies un tu kritīsi
19 Bättre är att vara ödmjuk bland de betryckta än att utskifta byte med de högmodiga.
Labāki ir pazemīgam būt ar pazemīgiem, nekā laupījumu dalīt ar lepniem.
20 Den som aktar på ordet, han finner lycka, och säll är den som förtröstar på HERREN.
Kas gudrs visās lietās, atrod labumu; un svētīgs, kas uz To Kungu paļaujas.
21 Den som har ett vist hjärta, honom kallar man förståndig, och där sötma är på läpparna hämtas mer lärdom.
Kam samanīga sirds, to sauc par gudru, un mīlīgas lūpas vairo atzīšanu.
22 En livets källa är förståndet för den som äger det, men oförnuftet är de oförnuftigas tuktan.
Saprašana ir dzīvs avots tam, kam tā ir; bet ģeķu pamācīšana paliek ģeķība.
23 Den vises hjärta gör hans mun förståndig och lägger lärdom på hans läppar, allt mer och mer.
Gudra sirds māca savu muti un vairo uz savām lūpām atzīšanu.
24 Milda ord äro honungskakor; de äro ljuvliga för själen och en läkedom för kroppen.
Laipnīga valoda ir tīrs medus, dvēselei salda un kauliem zāles, kas dziedina.
25 Mången håller sin väg för den rätta, men på sistone leder den dock till döden.
Dažs ceļš liekās iesākumā labs, bet savā galā ved nāvē.
26 Arbetarens hunger hjälper honom att arbeta ty hans egen mun driver på honom.
Kas (citu) apgrūtina, apgrūtina sev pašu; jo tāds savu muti atdara pret sev pašu.
27 Fördärvlig är den människa som gräver gropar för att skada; det är såsom brunne en eld på hennes läppar.
Nelietis saceļ nelaimi, un uz viņa lūpām ir kā degots uguns.
28 En vrång människa kommer träta åstad, och en örontasslare gör vänner oense.
Netikls cilvēks ceļ ķildas, un lišķis sarīdina radus.
29 Den orättrådige förför sin nästa och leder honom in på en väg som icke är god.
Kas savu tuvāko kārdina un viņu noved uz nelabu ceļu, tas padara varas darbu.
30 Den som ser under lugg, han umgås med vrånga tankar; den som biter ihop läpparna, han är färdig med något ont.
Kas ar acīm met, tas nodomā blēņas; kas lūpas sakož, tas gatavs uz ļaunu;
31 En ärekrona äro grå hår; den vinnes på rättfärdighetens väg.
Sirmi mati ir goda kronis; uz taisnības ceļa to atrod.
32 Bättre är en tålmodig man än en stark, och bättre den som styr sitt sinne än den som intager en stad.
Lēnprātīgais ir labāks nekā stiprais; un kas sevi pašu valda, labāks nekā, kas pilsētu ieņem.
33 Lotten varder kastad i skötet, men den faller alltid vart HERREN vill.
Meslus met klēpī, bet Tas Kungs ir tas nolēmējs.
