Markus 6
1 Och han gick bort därifrån och begav sig till sin fädernestad; och hans lärjungar följde honom.
Leaving that place He came into His own country, accompanied by His disciples.
2 Och när det blev sabbat, begynte han undervisa i synagogan. Och folket häpnade, när de hörde honom; de sade: »Varifrån har han fått detta? Och vad är det för vishet som har blivit honom given? Och dessa stora kraftgärningar som göras genom honom, varifrån komma de?
On the Sabbath He proceeded to teach in the synagogue; and many, as they heard Him, were astonished. "Where did he acquire all this?" they asked. "What is this wisdom that has been given to him? And what are these marvellous miracles which his hands perform?
3 Är då denne icke timmermannen, han som är Marias son och broder till Jakob och Joses och Judas och Simon? Och bo icke hans systrar här hos oss?» Så blev han för dem en stötesten.
Is not this the carpenter, Mary's son, the brother of James and Joses, Jude and Simon? And do not his sisters live here among us?" So they turned angrily away.
4 Då sade Jesus till dem: »En profet är icke föraktad utom i sin fädernestad och bland sina fränder och i sitt eget hus.»
But Jesus said to them, "There is no Prophet without honour except in his own country, and among his own relatives, and in his own home."
5 Och han kunde icke där göra någon kraftgärning, utom att han botade några få sjuka, genom att lägga händerna på dem.
And He could not do any miracle there, except that He laid His hands on a few who were out of health and cured them; and
6 Och han förundrade sig över deras otro. Sedan gick han omkring i byarna, från den ena byn till den andra, och undervisade.
He wondered at their unbelief. So He went round the adjacent villages, teaching.
7 Och han kallade till sig de tolv och sände så ut dem, två och två, och gav dem makt över de orena andarna.
Then summoning the Twelve to Him, He proceeded to send them out by twos, and gave them authority over the foul spirits.
8 Och han bjöd dem att icke taga något med sig på vägen, utom allenast en stav: icke bröd, icke ränsel, icke penningar i bältet.
He charged them to take nothing for the journey except a stick; no bread, no bag, and not a penny in their pockets,
9 Sandaler finge de dock hava på fötterna, men de skulle icke bära dubbla livklädnader.
but to go wearing sandals. "And do not," He said, "put on an extra under garment.
10 Och han sade till dem: »När I haven kommit in i något hus, så stannen där, till dess I lämnen den orten.
Wherever you enter a house, make it your home till you leave that place.
11 Och om man på något ställe icke tager emot eder och icke hör på eder, så gån bort därifrån, och skudden av stoftet som är under edra fötter, till ett vittnesbörd mot dem.»
But wherever they will not receive you or listen to you, when you leave shake off the very dust from under your feet to bear witness concerning them."
12 Och de gingo ut och predikade att man skulle göra bättring;
So they set out, and preached in order that men might repent.
13 och de drevo ut många onda andar och smorde många sjuka med olja och botade dem.
Many demons they expelled, and many invalids they anointed with oil and cured.
14 Och konung Herodes fick höra om honom, ty hans namn hade blivit känt. Man sade: »Det är Johannes döparen, som har uppstått från de döda, och därför verka dessa krafter i honom.»
King Herod heard of all this (for the name of Jesus had become widely known), and he kept saying, "John the Baptizer has come back to life, and that is why these miraculous Powers are working in him."
15 Men andra sade: »Det är Elias.» Andra åter sade: »Det är en profet, lik de andra profeterna.»
Others asserted that He was Elijah. Others again said, "He is a Prophet, like one of the great Prophets."
16 Men när Herodes hörde detta, sade han: »Det är Johannes, den som jag lät halshugga. Han bar uppstått från de döda.»
But when Herod heard of Him, he said, "The John, whom I beheaded, has come back to life."
17 Herodes hade nämligen sänt åstad och låtit gripa Johannes och binda honom och sätta honom i fängelse, för Herodias', sin broder Filippus' hustrus, skull. Ty henne hade Herodes tagit till äkta,
For Herod himself had sent and had had John arrested and had kept him in prison in chains, for the sake of Herodias, his brother Philip's wife; because he had married her.
18 och Johannes hade då sagt till honom: »Det är icke lovligt för dig att hava din broders hustru.»
For John had repeatedly told Herod, "You have no right to be living with your brother's wife."
19 Därför hyste nu Herodes agg till honom och ville döda honom, men han hade icke makt därtill.
Therefore Herodias hated him and wished to take his life, but could not;
20 Ty Herodes förstod att Johannes var en rättfärdig och helig man, och han fruktade för honom och gav honom sitt beskydd. Och när han hade hört honom, blev han betänksam i många stycken; och han hörde honom gärna.
for Herod stood in awe of John, knowing him to be an upright and holy man, and he protected him. After listening to him he was in great perplexity, and yet he found a pleasure in listening.
21 Men så kom en läglig dag, i det att Herodes på sin födelsedag gjorde ett gästabud för sina stormän och för krigsöverstarna och de förnämsta männen i Galileen.
At length Herodias found her opportunity. Herod on his birthday gave a banquet to the nobles of his court and to the tribunes and the principal people in Galilee,
22 Då gick Herodias' dotter ditin och dansade; och hon behagade Herodes och hans bordsgäster. Och konungen sade till flickan: »Begär av mig vadhelst du vill, så skall jag giva dig det.»
at which Herodias's own daughter came in and danced, and so charmed Herod and his guests that he said to her, "Ask me for anything you please, and I will give it to you."
23 Ja, han lovade henne detta med ed och sade: »Vadhelst du begär av mig, det skall jag giva dig, ända till hälften av mitt rike.»
He even swore to her, "Whatever you ask me for I will give you, up to half my kingdom."
24 Då gick hon ut och frågade sin moder: »Vad skall jag begära?» Hon svarade: »Johannes döparens huvud.»
She at once went out and said to her mother: "What shall I ask for?" "The head of John the Baptizer," she replied.
25 Och strax skyndade hon in till konungen och framställde sin begäran och sade: »Jag vill att du nu genast giver mig på ett fat Johannes döparens huvud.»
The girl immediately came in, in haste, to the King and made her request. "My desire is," she said, "that you will give me, here and now, on a dish, the head of John the Baptist."
26 Då blev konungen mycket bekymrad, men för edens och för bordsgästernas skull ville han icke avvisa henne.
Then the King, though intensely sorry, yet for the sake of his oaths, and of his guests, would not break faith with her.
27 Alltså sände konungen strax en drabant med befallning att hämta hans huvud. Och denne gick åstad och halshögg honom i fängelset
He at once sent a soldier of his guard with orders to bring John's head. So he went and beheaded him in the prison,
28 och bar sedan fram hans huvud på ett fat och gav det åt flickan, och flickan gav det åt sin moder.
and brought his head on a dish and gave it to the young girl, who gave it to her mother.
29 Men när hans lärjungar fingo höra härom, kommo de och togo hans döda kropp och lade den i en grav.
When John's disciples heard of it, they came and took away his body and laid it in a tomb.
30 Och apostlarna församlade sig hos Jesus och omtalade för honom allt vad de hade gjort, och allt vad de hade lärt folket.
When the Apostles had re-assembled round Jesus, they reported to Him all they had done and all they had taught.
31 Då sade han till dem: »Kommen nu I med mig bort till en öde trakt, där vi få vara allena, och vilen eder något litet.» Ty de fingo icke ens tid att äta; så många voro de som kommo och gingo.
Then He said to them, "Come away, all of you, to a quiet place, and rest awhile." For there were many coming and going, so that they had no time even for meals.
32 De foro alltså i båten bort till en öde trakt, där de kunde vara allena.
Accordingly they sailed away in the boat to a solitary place apart.
33 Men man såg dem fara sin väg, och många fingo veta det; och från alla städer strömmade då människor tillsammans dit landvägen och kommo fram före dem.
But the people saw them going, and many knew them; and coming by land they ran together there from all the neighbouring towns, and arrived before them.
34 När han så steg i land, fick han se att där var mycket folk. Då ömkade han sig över dem, eftersom de voro »lika får som icke hade någon herde»; och han begynte undervisa dem i mångahanda stycken.
So when Jesus landed, He saw a vast multitude; and His heart was moved with pity for them, because they were like sheep which have no shepherd, and He proceeded to teach them many things.
35 Men när det redan var långt lidet på dagen, trädde hans lärjungar fram till honom och sade: »Trakten är öde, och det är redan långt lidet på dagen.
By this time it was late; so His disciples came to Him, and said, "This is a lonely place, and the hour is now late:
36 Låt dem skiljas åt, så att de kunna gå bort i gårdarna och byarna häromkring och köpa sig något att äta.»
send them away that they may go to the farms and villages near here and buy themselves something to eat."
37 Men han svarade och sade till dem: »Given I dem att äta.» De svarade honom: »Skola vi då gå bort och köpa bröd för två hundra silverpenningar och giva dem att äta?»
"Give them food yourselves," He replied. "Are we," they asked, "to go and buy two hundred shillings' worth of bread and give them food?"
38 Men han sade till dem: »Huru många bröd haven I? Gån och sen efter.» Sedan de hade gjort så, svarade de: »Fem, och därtill två fiskar.»
"How many loaves have you?" He inquired; "go and see." So they found out, and said, "Five; and a couple of fish."
39 Då befallde han dem att låta alla i skilda matlag lägga sig ned i gröna gräset.
So He directed them to make all sit down in companies on the green grass.
40 Och de lägrade sig där i skilda hopar, hundra eller femtio i var.
And they sat down in rows of hundreds and of fifties.
41 Därefter tog han de fem bröden och de två fiskarna och såg upp till himmelen och välsignade dem. Och han bröt bröden och gav dem åt lärjungarna, för att de skulle lägga fram åt folket; också de två fiskarna delade han mellan dem alla.
Then He took the five loaves and the two fish, and lifting His eyes to Heaven He blessed the food. Then He broke the loaves into portions which He went on handing to the disciples to distribute; giving pieces also of the two fish to them all.
42 Och de åto alla och blevo mätta.
All ate and were fully satisfied.
43 Sedan samlade man upp överblivna brödstycken, tolv korgar fulla, därtill ock kvarlevor av fiskarna.
And they carried away broken portions enough to fill twelve baskets, besides pieces of the fish.
44 Och det var fem tusen män som hade ätit.
Those who ate the bread were 5,000 adult men.
45 Strax därefter nödgade han sina lärjungar att stiga i båten och i förväg fara över till Betsaida på andra stranden, medan han själv tillsåg att folket skildes åt.
Immediately afterwards He made His disciples go on board the boat and cross over to Bethsaida, leaving Him behind to dismiss the crowd.
46 Och när han hade tagit avsked av folket, gick han därifrån upp på berget för att bedja.
He then bade the people farewell, and went away up the hill to pray.
47 När det så hade blivit afton, var båten mitt på sjön, och han var ensam kvar på land.
When evening was come, the boat was half way across the Lake, while he Himself was on shore alone.
48 Och han såg dem vara hårt ansatta, där de rodde fram, ty vinden låg emot dem. Vid fjärde nattväkten kom han då till dem, gående på sjön, och skulle just gå förbi dem.
But when He saw them distressed with rowing (for the wind was against them), towards morning He came towards them walking on the Lake, as if intending to pass them.
49 Men när de fingo se honom gå på sjön, trodde de att det var en vålnad och ropade högt;
They saw Him walking on the water, and thinking that it was a spirit they cried out;
50 ty de sågo honom alla och blevo förfärade. Men han begynte strax tala med dem och sade till dem: »Varen vid gott mod; det är jag, varen icke förskräckta.»
for they all saw Him and were terrified. He, however, immediately spoke to them. "There is no danger," He said; "it is I; be not alarmed."
51 Därefter steg han upp till dem i båten, och vinden lade sig. Och de blevo uppfyllda av stor häpnad;
Then He went up to them on board the boat, and the wind lulled; and they were beside themselves with silent amazement.
52 ty de hade icke kommit till förstånd genom det som hade skett med bröden, utan deras hjärtan voro förstockade.
For they had not learned the lesson taught by the loaves, but their minds were dull.
53 När de hade farit över till andra stranden, kommo de till Gennesarets land och lade till där.
Having crossed over they drew to land in Gennesaret and came to anchor.
54 Och när de stego ur båten, kände man strax igen honom;
But no sooner had they gone ashore than the people immediately recognized Him.
55 och man skyndade omkring med bud i hela den trakten, och folket begynte då överallt bära de sjuka på sängar dit där man hörde att han var.
Then they scoured the whole district, and began to bring Him the sick on their mats wherever they heard He was.
56 Och varhelst han gick in i någon by eller någon stad eller någon gård, där lade man de sjuka på de öppna platserna. Och de bådo honom att åtminstone få röra vid hörntofsen på hans mantel; och alla som rörde vid den blevo hulpna. Se Silverpenning i Ordförklaringarna.
And enter wherever He might--village or town or hamlet--they laid their sick in the open places, and entreated Him to let them touch were it but the tassel of His robe; and all, whoever touched Him, were restored to health.
