Markus 6
1 Och han gick bort därifrån och begav sig till sin fädernestad; och hans lärjungar följde honom.
Jesus left and went home to Nazareth with his disciples.
2 Och när det blev sabbat, begynte han undervisa i synagogan. Och folket häpnade, när de hörde honom; de sade: »Varifrån har han fått detta? Och vad är det för vishet som har blivit honom given? Och dessa stora kraftgärningar som göras genom honom, varifrån komma de?
On Sabbath he began teaching in the synagogue, and many of those who were listening were surprised. “Where does he get these ideas?” they asked. “What's this wisdom he's been given? Where does he get the power to do miracles?
3 Är då denne icke timmermannen, han som är Marias son och broder till Jakob och Joses och Judas och Simon? Och bo icke hans systrar här hos oss?» Så blev han för dem en stötesten.
Isn't this the carpenter, Mary's son—the brother of James, Joseph, Judas and Simon? Don't his sisters live here among us?” They were offended and rejected him.
4 Då sade Jesus till dem: »En profet är icke föraktad utom i sin fädernestad och bland sina fränder och i sitt eget hus.»
“A prophet is treated with respect except in his home town, among his relatives, and within his own family,” Jesus told them.
5 Och han kunde icke där göra någon kraftgärning, utom att han botade några få sjuka, genom att lägga händerna på dem.
The result was that Jesus could not do any miracles there, except to heal a few sick people.
6 Och han förundrade sig över deras otro. Sedan gick han omkring i byarna, från den ena byn till den andra, och undervisade.
He was amazed at their lack of trust. Jesus traveled around the villages, teaching as he went.
7 Och han kallade till sig de tolv och sände så ut dem, två och två, och gav dem makt över de orena andarna.
He called together the twelve disciples, and began sending them out two by two, giving them authority over evil spirits.
8 Och han bjöd dem att icke taga något med sig på vägen, utom allenast en stav: icke bröd, icke ränsel, icke penningar i bältet.
He told them not to take anything with them except a walking stick—no bread, no bag, and no money in their belts.
9 Sandaler finge de dock hava på fötterna, men de skulle icke bära dubbla livklädnader.
They could wear sandals, but they were not to take an extra shirt.
10 Och han sade till dem: »När I haven kommit in i något hus, så stannen där, till dess I lämnen den orten.
“When you're invited into a home, stay there until you leave,” he told them.
11 Och om man på något ställe icke tager emot eder och icke hör på eder, så gån bort därifrån, och skudden av stoftet som är under edra fötter, till ett vittnesbörd mot dem.»
“If you're not welcomed and not listened to, then shake the dust from your feet as you leave as a sign you have given up on them.”
12 Och de gingo ut och predikade att man skulle göra bättring;
So they went around telling people to repent.
13 och de drevo ut många onda andar och smorde många sjuka med olja och botade dem.
They drove out many demons, and healed many who were sick by anointing them with oil.
14 Och konung Herodes fick höra om honom, ty hans namn hade blivit känt. Man sade: »Det är Johannes döparen, som har uppstått från de döda, och därför verka dessa krafter i honom.»
King Herod got to hear about Jesus since he had become well-known. Some said, “This is John the Baptist risen from the dead. That's why he has such miraculous powers.”
15 Men andra sade: »Det är Elias.» Andra åter sade: »Det är en profet, lik de andra profeterna.»
Others said, “It's Elijah.” Still others said, “He's a prophet, like one of the prophets of the past.”
16 Men när Herodes hörde detta, sade han: »Det är Johannes, den som jag lät halshugga. Han bar uppstått från de döda.»
But when Herod heard about it, he said, “It's John, the one I beheaded! He's come back from the dead!”
17 Herodes hade nämligen sänt åstad och låtit gripa Johannes och binda honom och sätta honom i fängelse, för Herodias', sin broder Filippus' hustrus, skull. Ty henne hade Herodes tagit till äkta,
For Herod had given orders to arrest and imprison John because of Herodias, his brother Philip's wife, whom Herod had married.
18 och Johannes hade då sagt till honom: »Det är icke lovligt för dig att hava din broders hustru.»
John had been saying to Herod, “It's against the law to marry your brother's wife.”
19 Därför hyste nu Herodes agg till honom och ville döda honom, men han hade icke makt därtill.
So Herodias had a grudge against John and wanted him killed. But she wasn't able to arrange it
20 Ty Herodes förstod att Johannes var en rättfärdig och helig man, och han fruktade för honom och gav honom sitt beskydd. Och när han hade hört honom, blev han betänksam i många stycken; och han hörde honom gärna.
because Herod knew John was a holy man who did what was right. Herod protected John and though what John said was very disturbing to him, he was still happy to hear what he had to say.
21 Men så kom en läglig dag, i det att Herodes på sin födelsedag gjorde ett gästabud för sina stormän och för krigsöverstarna och de förnämsta männen i Galileen.
Herodias had her opportunity on Herod's birthday. He gave a banquet for the nobles, military officers, and important leaders of Galilee.
22 Då gick Herodias' dotter ditin och dansade; och hon behagade Herodes och hans bordsgäster. Och konungen sade till flickan: »Begär av mig vadhelst du vill, så skall jag giva dig det.»
Herodias' daughter came in and danced for them. Herod and those eating with him were delighted at her performance, so he told the girl,
23 Ja, han lovade henne detta med ed och sade: »Vadhelst du begär av mig, det skall jag giva dig, ända till hälften av mitt rike.»
“Ask me for whatever you like, and I'll give it to you.” He confirmed his promise with an oath, “I'll give you up to half my kingdom.”
24 Då gick hon ut och frågade sin moder: »Vad skall jag begära?» Hon svarade: »Johannes döparens huvud.»
She went out and asked her mother, “What should I ask for?” “The head of John the Baptist,” she replied.
25 Och strax skyndade hon in till konungen och framställde sin begäran och sade: »Jag vill att du nu genast giver mig på ett fat Johannes döparens huvud.»
The girl hurried back in and said to the king, “I want you to give me right now the head of John the Baptist on a plate.”
26 Då blev konungen mycket bekymrad, men för edens och för bordsgästernas skull ville han icke avvisa henne.
The king was very upset, but because of the oaths he'd made in front of his guests, he didn't want to refuse her.
27 Alltså sände konungen strax en drabant med befallning att hämta hans huvud. Och denne gick åstad och halshögg honom i fängelset
So he immediately sent an executioner to bring him John's head. After beheading him in the prison,
28 och bar sedan fram hans huvud på ett fat och gav det åt flickan, och flickan gav det åt sin moder.
the executioner brought John's head on a plate and gave it to the girl, and the young girl handed it to her mother.
29 Men när hans lärjungar fingo höra härom, kommo de och togo hans döda kropp och lade den i en grav.
When John's disciples heard what had happened they came and took his body and placed it in a tomb.
30 Och apostlarna församlade sig hos Jesus och omtalade för honom allt vad de hade gjort, och allt vad de hade lärt folket.
The apostles returned and gathered around Jesus. They told him all they had done and what they had taught.
31 Då sade han till dem: »Kommen nu I med mig bort till en öde trakt, där vi få vara allena, och vilen eder något litet.» Ty de fingo icke ens tid att äta; så många voro de som kommo och gingo.
“Come with me, just yourselves. We'll go to a quiet place, and rest for a while,” Jesus told them, because there was so much coming and going that they didn't even have time to eat.
32 De foro alltså i båten bort till en öde trakt, där de kunde vara allena.
So they went by boat to a quiet place to be alone.
33 Men man såg dem fara sin väg, och många fingo veta det; och från alla städer strömmade då människor tillsammans dit landvägen och kommo fram före dem.
But people saw them leaving and recognized them. So people from all the surrounding towns ran ahead and got there before them.
34 När han så steg i land, fick han se att där var mycket folk. Då ömkade han sig över dem, eftersom de voro »lika får som icke hade någon herde»; och han begynte undervisa dem i mångahanda stycken.
When Jesus got off the boat he saw a huge crowd, and he felt pity for them, because they were like sheep without a shepherd. So he began to teach them about many things.
35 Men när det redan var långt lidet på dagen, trädde hans lärjungar fram till honom och sade: »Trakten är öde, och det är redan långt lidet på dagen.
It was getting late in the day and Jesus' disciples came to him. They told him, “We're miles from anywhere, and it's really late.
36 Låt dem skiljas åt, så att de kunna gå bort i gårdarna och byarna häromkring och köpa sig något att äta.»
You should tell the people to go and buy themselves something to eat in the villages and countryside nearby.”
37 Men han svarade och sade till dem: »Given I dem att äta.» De svarade honom: »Skola vi då gå bort och köpa bröd för två hundra silverpenningar och giva dem att äta?»
But Jesus replied, “You give them something to eat.” “What? We'd need more than six month's pay to buy bread to feed all these people,” the disciples replied.
38 Men han sade till dem: »Huru många bröd haven I? Gån och sen efter.» Sedan de hade gjort så, svarade de: »Fem, och därtill två fiskar.»
“Well, how much bread do you have?” Jesus asked. “Go and see.” They went and checked, and told him, “Five loaves, and a couple of fish.”
39 Då befallde han dem att låta alla i skilda matlag lägga sig ned i gröna gräset.
Jesus told everyone to sit down in groups on the green grass.
40 Och de lägrade sig där i skilda hopar, hundra eller femtio i var.
They sat in groups of hundreds and fifties.
41 Därefter tog han de fem bröden och de två fiskarna och såg upp till himmelen och välsignade dem. Och han bröt bröden och gav dem åt lärjungarna, för att de skulle lägga fram åt folket; också de två fiskarna delade han mellan dem alla.
Then he took the five loaves and the two fish. Looking up to heaven he blessed the food and broke the bread into pieces. Then he handed the bread to the disciples to give to the people, and he divided the fish up between all of them.
42 Och de åto alla och blevo mätta.
Everyone ate until they were full.
43 Sedan samlade man upp överblivna brödstycken, tolv korgar fulla, därtill ock kvarlevor av fiskarna.
Then they collected up the leftovers of the bread and fish—twelve basketfuls.
44 Och det var fem tusen män som hade ätit.
A total of five thousand men plus their families ate the food.
45 Strax därefter nödgade han sina lärjungar att stiga i båten och i förväg fara över till Betsaida på andra stranden, medan han själv tillsåg att folket skildes åt.
Immediately after this Jesus instructed his disciples to get back into the boat. They were to go on ahead to Bethsaida on the other side of the lake while he sent the people on their way.
46 Och när han hade tagit avsked av folket, gick han därifrån upp på berget för att bedja.
Once he'd said goodbye to them he went up into the hills to pray.
47 När det så hade blivit afton, var båten mitt på sjön, och han var ensam kvar på land.
Late that evening the boat was in the middle of the lake while Jesus was alone, still on land.
48 Och han såg dem vara hårt ansatta, där de rodde fram, ty vinden låg emot dem. Vid fjärde nattväkten kom han då till dem, gående på sjön, och skulle just gå förbi dem.
He could see them being buffeted about as they rowed hard because the wind was blowing against them. In the early morning hours Jesus came to them, walking on the water. He would have passed them,
49 Men när de fingo se honom gå på sjön, trodde de att det var en vålnad och ropade högt;
but when they saw him walking on the water they thought he was a ghost. They screamed out
50 ty de sågo honom alla och blevo förfärade. Men han begynte strax tala med dem och sade till dem: »Varen vid gott mod; det är jag, varen icke förskräckta.»
because they could all see him and were absolutely terrified. Jesus told them right away: “Don't worry, it's me. Don't be afraid!”
51 Därefter steg han upp till dem i båten, och vinden lade sig. Och de blevo uppfyllda av stor häpnad;
He went over to them and climbed into the boat, and the wind died down. They were totally shocked,
52 ty de hade icke kommit till förstånd genom det som hade skett med bröden, utan deras hjärtan voro förstockade.
for they hadn't understood the meaning of the feeding miracle due to their stubborn, hard-hearted attitude.
53 När de hade farit över till andra stranden, kommo de till Gennesarets land och lade till där.
After crossing the Sea they arrived at Gennesaret and moored the boat.
54 Och när de stego ur båten, kände man strax igen honom;
As they climbed out, the people immediately recognized Jesus.
55 och man skyndade omkring med bud i hela den trakten, och folket begynte då överallt bära de sjuka på sängar dit där man hörde att han var.
They ran everywhere around the whole area to bring in all the sick on their mats to where they'd heard Jesus was.
56 Och varhelst han gick in i någon by eller någon stad eller någon gård, där lade man de sjuka på de öppna platserna. Och de bådo honom att åtminstone få röra vid hörntofsen på hans mantel; och alla som rörde vid den blevo hulpna. Se Silverpenning i Ordförklaringarna.
Wherever he went, in the villages, in the towns, or in the countryside, they put the sick in the marketplaces and begged Jesus to let the sick touch just the edge of his clothes. Everyone who touched him was healed.
