Johannes 2
1 På tredje dagen var ett bröllop i Kana i Galileen, och Jesu moder var där.
Ajingin Galilee gamsunga Cana khoa kichena golvah kingon khat aumin ahi. Chua chun Yeshua nu jong aumiin,
2 Också Jesus och hans lärjungar blevo bjudna till bröllopet.
Chule hiche kingona'a chun Yeshua leh aseijui ho jong akouvu ahi.
3 Och vinet begynte taga slut. Då sade Jesu moder till honom: »De hava intet vin.»
Golvahna aum petnin lengpi twi alhing tahih in, anu chun Yeshua jah'a “Lengpi twi anei tapouve,” ati.
4 Jesus svarade henne: »Låt mig vara, moder; min stund är ännu icke kommen.»
“Ngailut umtah numei, hichu eiho boipidi ahipoi” tia Yeshuan adonbut ahi. “Keima phat lhing loulai hichu,” ati.
5 Hans moder sade då till tjänarna: »Vadhelst han säger till eder, det skolen I göra.»
Ahivangin anu chun lhacha ho jah'a, “Aman najah uva asei ipi hijongleh bol un,” ati.
6 Nu stodo där sex stenkrukor, sådana som judarna hade för sina reningar; de rymde två eller tre bat-mått var.
Akom tah uva chun Judate dan dung jui'a kisuhtheng na songbel lentah gup uma ahi. Bel khat chu twi-thei dim som nia pat somthum dol cheh ahi.
7 Jesus sade till dem: »Fyllen krukorna med vatten.» Och de fyllde dem ända till brädden.
Yeshuan soh ho jah'a “Songbel ho chu twi sung dimun,” ati. Amahon songbel ho chu twi asung dim phatnun,
8 Sedan sade han till dem: »Ösen nu upp och bären till övertjänaren.» Och de gjorde så.
Aman ajah'uva, “Tun phabep thaldoh unlang golvah vaihompa henga choiyun,” ati. Hiti chun lhacha ho chun athupeh bang chun aboltauve.
9 Och övertjänaren smakade på vattnet, som nu hade blivit vin; och han visste icke varifrån det hade kommit, vilket däremot tjänarna visste, de som hade öst upp vattnet. Då kallade övertjänaren på brudgummen.
Golvah vaihompa chun, twisih lengpi twi kisosah chu atep khah phatnin, ahung kondohna hechen louvin (Lhacha hon vang aheuve), moulang chu akoutai.
10 och sade till honom: »Man brukar eljest alltid sätta fram det goda vinet, och sedan, när gästerna hava fått för mycket, det som är sämre. Du har gömt det goda vinet ända tills nu.»
Aman ajah'a, “Kinbol'a chun lengpi twi chihpen ahomdoh masa jin, mihon adon khop tengle, adaojep ahomji bouve. Ahin nangman tugeiyin achih pen nahom nalaiye!” ati.
11 Detta var det första tecknet som Jesus gjorde. Han gjorde det i Kana i Galileen och uppenbarade så sin härlighet; och hans lärjungar trodde på honom.
Galilee gam'a Cana khoa hiche melchih na kidang abol hi ama loupi kiphon dohna dinga anatoh masapen ahi. Chuin aseijuiten ama atahsan tauve.
12 Därefter begav han sig ned till Kapernaum med sin moder och sina bröder och sina lärjungar; och där stannade de några få dagar.
Kichena golvah kichai jin, ama le anu toh, asopiho toh, chule aseijui ho toh Capernaum a nikho phabep din ache tauvin ahi.
13 Judarnas påsk var nu nära, och Jesus begav sig då upp till Jerusalem.
Chuin Judah te kalchuh kut anai phat in, Yeshua Jerusalem'a achetai.
14 Och när han fick i helgedomen se huru där sutto män som sålde fäkreatur och får och duvor, och huru växlare sutto där.
Houin sunga chun aman kivei mihon kilhaina thilto ding bongho, kelngoiho chule vapal ho ajoh'uva chuleh sum lhengho atouvu amu dohtai.
15 Då gjorde han sig ett gissel av tåg och drev dem alla ut ur helgedomen, med får och fäkreatur, och slog ut växlarnas penningar och stötte omkull deras bord.
Hichun Yeshuan khao phabep'a jepna ding asem in, amaho jouse chu Houin a konin adeldoh in, chule aman bongho le kelngoi ho anodoh'in, sum lhengho sumnong chu athethang peh'in chule adokhangu alekhup pehtai.
16 Och till duvomånglarna sade han: »Tagen bort detta härifrån; gören icke min Faders hus till ett marknadshus.»
Chuin, vapal joh ho koma achen ajah uva, “Hiche hohi hilai mun'a konin podoh un. Kapa In chu nanghon kailhang mun sosah hih un,” ati.
17 Hans lärjungar kommo då ihåg att det var skrivet: »Nitälskan för ditt hus skall förtära mig.»
Hichun aseijuiten, Pathen lekhabua themgao thusei, “Na-in dinga katompan hin katha jouse eine chaiye,” tichu ahin gel doh tauve.
18 Då togo judarna till orda och sade till honom: »Vad för tecken låter du oss se, eftersom du gör på detta sätt?»
Ahivangin Judah vaipo hon ajah'a “Ipi ham nabol? Hitobang bolna dinga thuneina Pathen in napeh mong ahileh amelchihna kidang khat neimusah un,” atiuve.
19 Jesus svarade och sade till dem: »Bryten ned detta tempel, så skall jag inom tre dagar låta det uppstå igen.»
Yeshuan adonbut'in, “Aphai, hiche Houin hi suchim un, chule Keiman nithum in tungdoh inge,” ati.
20 Då sade judarna: »I fyrtiosex år har man byggt på detta tempel, och du skulle låta det uppstå igen inom tre dagar?»
Hichun amaho tijatah'in, “Hiche Houin sah na a kum som li le kum gup jen lut'a, nangin nithum'a iti nasah doh ding ong?” atiuve.
21 Men det var om sin kropps tempel han talade.
Ahivangin, Yeshuan hiche Houin ati chu Ama tahsa aseina ahibouve.
22 Sedan, när han hade uppstått från de döda, kommo hans lärjungar ihåg att han hade sagt detta; och de trodde då skriften och det ord som Jesus hade sagt.
Hiche hi Ama thina a kona kaithouva a um nung chun, aseijuiten ipi aseina ahi ahin geldoh un, Pathen lekhabua thuho leh Yeshua thusei ho atahsan tauve.
23 Medan han nu var i Jerusalem, under påsken, vid högtiden, kommo många till tro på hans namn, när de sågo de tecken som han gjorde.
Kalchuh kut laiya, Jerusalem'a aumpet'a Yeshuan thil kidang melchihna abolho jeh chun mitamtah in ama atahsan tauve.
24 Men själv betrodde sig Jesus icke åt dem, eftersom han kände alla
Ahivangin amaho chu Yeshuan atahsan poi, ajehchu mihem hina chu aman ahetsa ahi.
25 och icke behövde någon annans vittnesbörd om människorna; ty av sig själv visste han vad i människan var.
Ama dingin mikhat thudol adang khat in ama henga hettohsah angaipoi, ajeh chu mijouse lungsung ahetsa ahi.
