Job 6
1 Då tog Job till orda och sade:
And Job made answer and said,
2 Ack att min grämelse bleve vägd och min olycka lagd jämte den på vågen!
If only my passion might be measured, and put into the scales against my trouble!
3 Se, tyngre är den nu än havets sand, därför kan jag icke styra mina ord.
For then its weight would be more than the sand of the seas: because of this my words have been uncontrolled.
4 Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.
For the arrows of the Ruler of all are present with me, and their poison goes deep into my spirit: his army of fears is put in order against me.
5 Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs, icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?
Does the ass of the fields give out his voice when he has grass? or does the ox make sounds over his food?
6 Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta, och vem finner behag i slemörtens saft?
Will a man take food which has no taste without salt? or is there any taste in the soft substance of purslain?
7 Så vägrar nu min själ att komma vid detta, det är för mig en vämjelig spis.
My soul has no desire for such things, they are as disease in my food.
8 Ack att min bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp!
If only I might have an answer to my prayer, and God would give me my desire!
9 O att det täcktes Gud att krossa mig, att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!
If only he would be pleased to put an end to me; and would let loose his hand, so that I might be cut off!
10 Då funnes ännu för mig någon tröst, jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning; jag har ju ej förnekat den Heliges ord.
So I would still have comfort, and I would have joy in the pains of death, for I have not been false to the words of the Holy One.
11 Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas? Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?
Have I strength to go on waiting, or have I any end to be looking forward to?
12 Min kraft är väl ej såsom stenens, min kropp är väl icke av koppar?
Is my strength the strength of stones, or is my flesh brass?
13 Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig, var utväg har blivit mig stängd.
I have no help in myself, and wisdom is completely gone from me.
14 Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän, men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,
He whose heart is shut against his friend has given up the fear of the Ruler of all.
15 Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar, ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,
My friends have been false like a stream, like streams in the valleys which come to an end:
16 som väl kunna gå mörka av vinterns flöden, när snön har fallit och gömt sig i dem,
Which are dark because of the ice, and the snow falling into them;
17 men som åter försvinna, när de träffas av hettan, och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.
Under the burning sun they are cut off, and come to nothing because of the heat.
18 Vägfarande där i trakten vika av till dem, men de finna allenast ödslighet och måste förgås.
The camel-trains go out of their way; they go up into the waste and come to destruction.
19 Temas vägfarande skådade dithän, Sabas köpmanståg hoppades på dem;
The camel-trains of Tema were searching with care, the bands of Sheba were waiting for them:
20 men de kommo på skam i sin förtröstan, de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.
They were put to shame because of their hope; they came and their hope was gone.
21 Ja, likaså ären I nu ingenting värda, handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.
So have you now become to me; you see my sad condition and are in fear.
22 Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor, taga av edert gods för att lösa mig ut,
Did I say, Give me something? or, Make a payment for me out of your wealth?
23 att I skolen rädda mig undan min ovän, köpa mig fri ur våldsverkares hand?
Or, Get me out of the power of my hater? or, Give money so that I may be free from the power of the cruel ones?
24 Undervisen mig, så vill jag tiga, lären mig att förstå vari jag har farit vilse.
Give me teaching and I will be quiet; and make me see my error.
25 Gott är förvisso uppriktigt tal, men tillrättavisning av eder, vad båtar den?
How pleasing are upright words! but what force is there in your arguments?
26 Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord, och skall den förtvivlade få tala för vinden?
My words may seem wrong to you, but the words of him who has no hope are for the wind.
27 Då kasten I väl också lott om den faderlöse, då lären I väl köpslå om eder vän!
Truly, you are such as would give up the child of a dead man to his creditors, and would make a profit out of your friend.
28 Dock, må det nu täckas eder att akta på mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.
Now then, let your eyes be turned to me, for truly I will not say what is false to your face.
29 Vänden om! Må sådan orätt icke ske; ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!
Let your minds be changed, and do not have an evil opinion of me; yes, be changed, for my righteousness is still in me.
30 Skulle väl orätt bo på min tunga, och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?
Is there evil in my tongue? is not the cause of my trouble clear to me?
