Job 38
1 Och HERREN svarade Job ur stormvinden och sade:
Og Herren svara Job or stormen og sagde:
2 Vem är du som stämplar vishet såsom mörker, i det att du talar så utan insikt?
«Kven er det som gjer rådgjerd myrk med ord som reint er utan skyn?
3 Omgjorda nu såsom ej man dina länder; jag vill fråga dig, och du må giva mig besked.
Spenn som ein mann ditt belte på, gjev meg på mine spursmål svar.
4 Var var du, när jag lade jordens grund? Säg det, om du har ett så stort förstånd.
Kvar var du då eg grunna jordi? Seg fram, i fall du greida hev!
5 Vem har fastställt hennes mått -- du vet ju det? Och vem spände sitt mätsnöre ut över henne?
Kven sette måli - veit du det? - Og spana målsnor yver henne?
6 Var fingo hennes pelare sina fästen, och vem var det som lade hennes hörnsten,
Kvar vart pelaran’ sette ned? Kven la vel hennar hyrnestein,
7 medan morgonstjärnorna tillsammans jublade och alla Guds söner höjde glädjerop?
med alle morgonstjernor kvad, gudssønerne av gleda song?
8 Och vem satte dörrar för havet, när det föddes och kom ut ur moderlivet,
Kven stengde havet inn med dører, då det braut ut or moderfang?
9 när jag gav det moln till beklädnad och lät töcken bliva dess linda,
Då eg det skyer gav til klæde og myrkeskodd til sveip åt det
10 när jag åt det utstakade min gräns och satte bom och dörrar därför,
då eg for det ei grensa sette og trygga ho med port og bom
11 och sade: »Härintill skall du komma, men ej vidare, här skola dina stolta böljor lägga sig»?
og sagde: «Hit og ikkje lenger! Di byrge bylgja stogge her!»
12 Har du i din tid bjudit dagen att gry eller anvisat åt morgonrodnaden dess plats,
Baud du vel dagsprett nokon gong? Gav du morgonroden stad,
13 där den skulle fatta jorden i dess flikar, så att de ogudaktiga skakades bort därifrån?
so femner kringum ytste jordi, so syndaran’ vart riste av?
14 Då ändrar den form såsom leran under signetet, och tingen stå fram såsom klädda i skrud;
Då tek ho form som leir for segl, og all stend greinlegt som ein klædnad.
15 då berövas de ogudaktiga sitt ljus, och den arm som lyftes för högt brytes sönder.
Då misser gudlause sitt ljos, den arm som lyfte seg, vert knekt.
16 Har du stigit ned till havets källor och vandrat omkring på djupets botten?
Kom du til havsens kjeldor fram, hev du på avgrunns-botnen gjenge?
17 Hava dödens portar avslöjat sig för dig, ja, såg du dödsskuggans portar?
Hev daude-portarn’ vist seg for deg? Ja, såg du daudeskuggens portar?
18 Har du överskådat jordens vidder? Om du känner allt detta, så låt höra.
Og hev du vel jordviddi set? Kjenner du alt i hop, seg fram!
19 Vet du vägen dit varest ljuset bor, eller platsen där mörkret har sin boning,
Kvar finn ein veg dit ljoset bur? Og kvar hev myrkret heimen sin?
20 så att du kan hämta dem ut till deras gräns och finna stigarna som leda till deras hus?
So du kann henta deim til grensa og vita veg til deira hus.
21 Visst kan du det, ty så tidigt blev du ju född, så stort är ju dina dagars antal!
Du veit det, du vart fødd den gong, og dagetalet ditt er stort.
22 Har du varit framme vid snöns förrådshus? Och haglets förrådshus, du såg väl dem
Kom du dit snøen uppspard ligg? Og såg du forrådshus for haglet,
23 -- de förråd som jag har sparat till hemsökelsens tid, till stridens och drabbningens dag?
som eg til trengsle-tidi gøymer, til dagarne med kamp og krig?
24 Vet du vägen dit varest ljuset delar sig, dit där stormen sprider sig ut över jorden?
Kva veg tru ljoset deiler seg, austanvinden spreider seg på jordi?
25 Vem har åt regnflödet öppnat en ränna och banat en väg för tordönets stråle,
Kven laga renna vel for regnet og brøytte veg for torestrålen,
26 till att sända regn över länder där ingen bor, över öknar, där ingen människa finnes,
so væta kjem til aude land, til øydemark der ingen bur,
27 till att mätta ödsliga ödemarker och giva växt åt gräsets brodd?
til kveikjing for den nakne heid, so gras kann gro der fyrr var bert?
28 Säg om regnet har någon fader, och vem han är, som födde daggens droppar?
Skal tru um regnet hev ein far? Kven avlar vel doggdroparne?
29 Ur vilken moders liv är det isen gick fram, och vem är hon som födde himmelens rimfrost?
Kva moderliv kom isen or? Kven avla rim i himmelrømd,
30 Se, vattnet tätnar och bliver likt sten, så ytan sluter sig samman över djupet.
når vatnet hardnar liksom stein, når havflata stivnar til?
31 Knyter du tillhopa Sjustjärnornas knippe? Och förmår du att lossa Orions band?
Bind du vel bandet um Sjustjerna? Løyser du lekkjet av Orion?
32 Är det du som, när tid är, för himmelstecknen fram, och som leder Björninnan med hennes ungar?
Set du rett tid for dyreringen? Og driv du Bjørnen og hans ungar?
33 Ja, förstår du himmelens lagar, och ordnar du dess välde över jorden?
Kjenner du himmelleverne? Gav du han yver jordi magt?
34 Kan du upphöja din röst till molnen och förmå vattenflöden att övertäcka dig?
Kann røysti di til skyi nå, so vatnet fløymer yver deg?
35 Kan du sända ljungeldar åstad, så att de gå, så att de svara dig: »Ja vi äro redo»?
Byd du vel ljoni fara ut, so dei deg svarar: «Her er me?»
36 Vem har lagt vishet i de mörka molnen, och vem gav förstånd åt järtecknen i luften?
Kven la i myrke skyer visdom? Kven gav forstand til hildringi?
37 Vem håller med sin vishet räkning på skyarna? Och himmelens läglar, vem häller ut dem,
Kven tel med visdom skyerne? Kven tømer himmelfati ut,
38 medan mullen smälter såsom malm och jordkokorna klibbas tillhopa?
når turre mold vert samanrend, jordklumpar kleimer seg i hop?
39 Är det du som jagar upp rov åt lejoninnan och stillar de unga lejonens hunger,
Gjeng du for løva etter rov og gjev ungløvor deira mette,
40 när de trycka sig ned i sina kulor eller ligga på lur i snåret?
medan dei gøymer seg i holor og ligg på lur i busk og kjørr?
41 Vem är det som skaffar mat åt korpen, när hans ungar ropar till Gud, där de sväva omkring utan föda?
Kven yter ramnen føda hans, når upp til Gud hans ungar ropar og flakkar kringum utan mat?
