Job 37
1 Ja, vid sådant förskräckes mitt hjärta, bävande spritter det upp.
Tudi ob tem moje srce trepeta in je premaknjeno iz svojega mesta.
2 Hören, hören huru hans röst ljuder vred, hören dånet som går ut ur hans mun.
Pozorno prisluhnite hrupu njegovega glasu in zvoku, ki gre iz njegovih ust.
3 Han sänder det åstad, så långt himmelen når, och sina ljungeldar bort till jordens ändar.
Tega usmerja pod celotnim nebom in svoje bliskanje do koncev zemlje.
4 Efteråt ryter så dånet, när han dundrar med sin väldiga röst; och på ljungeldarna spar han ej, då hans röst låter höra sig.
Za tem rjovi glas. Grmi z glasom svoje odličnosti in ne bo jih zadržal, ko se zasliši njegov glas.
5 Ja, underbart dundrar Gud med sin röst, stora ting gör han, utöver vad vi förstå.
Bog s svojim glasom čudovito grmi. Dela velike stvari, ki jih ne moremo doumeti.
6 Se, åt snön giver han bud: »Fall ned till jorden», så ock åt regnskuren, åt sitt regnflödes mäktiga skur.
Kajti snegu pravi: ›Bodi na zemlji, ‹ podobno majhnemu dežju in velikemu dežju njegove moči.
7 Därmed fjättrar han alla människors händer, så att envar som han har skapat kan lära därav.
Pečati roko vsakega človeka, da bi vsi ljudje lahko poznali njegovo delo.
8 Då draga sig vilddjuren in i sina gömslen, och i sina kulor lägga de sig till ro.
Potem gredo živali v brloge in ostanejo na svojih mestih.
9 Från Stjärngemaket kommer då storm och köld genom nordanhimmelens stjärnor;
Iz juga prihaja vrtinčast veter in mraz iz severa.
10 med sin andedräkt sänder Gud frost, och de vida vattnen betvingas.
Z dihom Boga je dana zmrzal in širina vodá je omejena.
11 Skyarna lastar han ock med väta och sprider omkring sina ljungeldsmoln.
Tudi z namakanjem obtežuje debel oblak. Razpršuje svoj svetli oblak.
12 De måste sväva än hit, än dit, alltefter hans rådslut och de uppdrag de få, vadhelst han ålägger dem på jordens krets.
Ta je obrnjen ob njegovih nasvetih, da lahko naredijo karkoli jim zapoveduje na obličju zemeljskega [kroga] na zemlji.
13 Än är det som tuktoris, än med hjälp åt hans jord, än är det med nåd som han låter dem komma.
Povzroča mu, da pride, bodisi za grajanje ali za njegovo deželo ali za usmiljenje.
14 Lyssna då härtill, du Job; stanna och betänk Guds under.
Prisluhni temu, oh Job. Stoj mirno in preudari čudovita Božja dela.
15 Förstår du på vad sätt Gud styr deras gång och låter ljungeldarna lysa fram ur sina moln?
Ali veš, kdaj jih je Bog razporedil in svetlobi svojega oblaka velel, da zasije?
16 Förstår du lagen för skyarnas jämvikt, den Allvises underbara verk?
Mar poznaš izravnavanja oblakov, čudovita dela njega, ki je popoln v spoznanju?
17 Förstår du huru kläderna bliva dig så heta, när han låter jorden domna under sunnanvinden?
Kako so tvoje obleke tople, ko z južnim vetrom umiri zemljo?
18 Kan du välva molnhimmelen så som han, så fast som en spegel av gjuten metall?
Ali si ti z njim razprostrl nebo, ki je močno in kakor staljeno zrcalo?
19 Lär oss då vad vi skola säga till honom; för vårt mörkers skull hava vi intet att lägga fram.
Pouči nas, kaj mu bomo rekli, kajti svojega govora ne moremo urediti zaradi teme.
20 Ej må det bebådas honom att jag vill tala. Månne någon begär sitt eget fördärv?
Mar mu bo povedano, da jaz govorim? Če človek govori, bo zagotovo požrt.
21 Men synes icke redan skenet? Strålande visar han sig ju mellan skyarna, där vinden har gått fram och sopat dem undan.
Sedaj ljudje ne vidimo svetle svetlobe, ki je v oblakih, toda veter gre mimo in jih očisti.
22 I guldglans kommer han från norden. Ja, Gud är höljd i fruktansvärt majestät;
Lepo vreme prihaja iz severa. Z Bogom je strašno veličanstvo.
23 den Allsmäktige kunna vi icke fatta, honom som är så stor i kraft, honom som ej kränker rätten, ej strängaste rättfärdighet.
Glede Vsemogočnega, ne moremo ga srečati. Odličen je v moči, v sodbi in v obilici pravice. Ne bo prizadel.
24 Fördenskull frukta människorna honom; men de självkloka -- dem alla aktar han ej på.
Ljudje se ga zato bojijo. Ne ozira se na nobenega od tistih, ki so modrega srca.«
