Job 28
1 Silvret har ju sin gruva, sin fyndort har guldet, som man renar;
Es hat das Silber seine Gänge und das Gold seinen Ort, da man es schmelzt.
2 järn hämtas upp ur jorden, och stenar smältas till koppar.
Eisen bringet man aus der Erde, und aus den Steinen schmelzt man Erz.
3 Man sätter då gränser för mörkret, och rannsakar ned till yttersta djupet,
Es wird je des Finstern etwa ein Ende, und jemand findet ja zuletzt den Schiefer tief verborgen.
4 Där spränger man schakt långt under markens bebyggare, där färdas man förgäten djupt under vandrarens fot, där hänger man svävande, fjärran ifrån människor.
Es bricht ein solcher Bach hervor, daß, die darum wohnen, den Weg daselbst verlieren; und fällt wieder und schießt dahin von den Leuten.
5 Ovan ur jorden uppväxer bröd, men därnere omvälves den såsom av eld.
Man bringet auch Feuer unten aus der Erde, da doch oben Speise auf wächst.
6 Där, bland dess stenar, har safiren sitt fäste, guldmalm hämtar man ock där.
Man findet Saphir an etlichen Orten und Erdenklöße, da Gold ist.
7 Stigen ditned är ej känd av örnen, och falkens öga har ej utspanat den;
Den Steig kein Vogel erkannt hat und kein Geiersauge gesehen.
8 den har ej blivit trampad av stolta vilddjur, intet lejon har gått därfram.
Es haben die stolzen Kinder nicht drauf getreten, und ist kein Löwe drauf gegangen.
9 Ja, där bär man hand på hårda stenen; bergen omvälvas ända ifrån rötterna.
Auch legt man die Hand an die Felsen und gräbet die Berge um.
10 In i klipporna bryter man sig gångar, där ögat får se allt vad härligt är.
Man reißet Bäche aus den Felsen; und alles, was köstlich ist, siehet das Auge.
11 Vattenådror täppas till och hindras att gråta. Så dragas dolda skatter fram i ljuset.
Man wehret dem Strom des Wassers und bringet, das verborgen drinnen ist, ans Licht.
12 Men visheten, var finnes hon, och var har förståndet sin boning?
Wo will man aber Weisheit finden, und wo ist die Stätte des Verstandes?
13 Priset för henne känner ingen människa; hon står ej att finna i de levandes land.
Niemand weiß, wo sie liegt, und wird nicht funden im Lande der Lebendigen.
14 Djupet säger: »Hon är icke här», och havet säger: »Hos mig är hon icke.»
Der Abgrund spricht: Sie ist in mir nicht; und das Meer spricht: Sie ist nicht bei mir.
15 Hon köper icke för ädlaste metall, med silver gäldas ej hennes värde.
Man kann nicht Gold um sie geben, noch Silber darwägen, sie zu bezahlen.
16 Hon väges icke upp med guld från Ofir, ej med dyrbar onyx och safir.
Es gilt ihr nicht gleich ophirisch Gold oder köstlicher Onyx und Saphir.
17 Guld och glas kunna ej liknas vid henne; hon får ej i byte mot gyllene klenoder.
Gold und Demant mag ihr nicht gleichen, noch um sie gülden Kleinod wechseln.
18 Koraller och kristall må icke ens nämnas; svårare är förvärva vishet än pärlor.
Ramoth und Gabis achtet man nicht. Die Weisheit ist höher zu wägen denn Perlen.
19 Etiopisk topas kan ej liknas vid henne; hon väges icke upp med renaste guld.
Topasius aus Mohrenland wird ihr nicht gleich geschätzt, und das reinste Gold gilt ihr nicht gleich.
20 Ja, visheten, varifrån kommer väl hon, och var har förståndet sin boning?
Woher kommt denn die Weisheit, und wo ist die Stätte des Verstandes?
21 Förborgad är hon för alla levandes ögon, för himmelens fåglar är hon fördold;
Sie ist verhohlen vor den Augen aller Lebendigen, auch verborgen den Vögeln unter dem Himmel.
22 avgrunden och döden giva till känna; »Blott hörsägner om henne förnummo våra öron.»
Die Verdammnis und der Tod sprechen: Wir haben mit unsern Ohren ihr Gerücht gehöret.
23 Gud, han är den som känner vägen till henne, han är den som vet var hon har sin boning.
Gott weiß den Weg dazu und kennet ihre Stätte.
24 Ty han förmår skåda till jordens ändar, allt vad som finnes under himmelen ser han.
Denn er siehet die Enden der Erde und schauet alles, was unter dem Himmel ist.
25 När han mätte ut åt vinden dess styrka och avvägde vattnen efter mått,
Da er dem Winde sein Gewicht machte und setzte dem Wasser sein gewisses Maß,
26 när han stadgade en lag för regnet och en väg för tordönets stråle,
da er dem Regen ein Ziel machte und dem Blitz und Donner den Weg,
27 då såg han och uppenbarade henne, då lät han henne stå fram, då utforskade han henne.
da sah er sie und erzählete sie, bereitete sie und erfand sie;
28 Och till människorna sade han så: »Se Herrens fruktan, det är vishet, och att fly det onda är förstånd.»
und sprach zum Menschen: Siehe, die Furcht des HERRN, das ist Weisheit, und meiden das Böse, das ist Verstand.
