< Job 21 >

1 Därefter tog Job till orda och sade:
Hiob antwortete und sprach:
2 Hören åtminstone på mina ord; låten det vara den tröst som I given mig.
Höret doch zu meiner Rede und lasset euch raten!
3 Haven fördrag med mig, så att jag får tala; sedan jag har talat, må du bespotta.
Vertraget mich, daß ich auch rede, und spottet danach mein.
4 Är då min klagan, såsom när människor eljest klaga? Eller huru skulle jag kunna vara annat än otålig?
Handele ich denn mit einem Menschen, daß mein Mut hierin nicht sollte unwillig sein?
5 Akten på mig, så skolen I häpna och nödgas lägga handen på munnen.
Kehret euch her zu mir; ihr werdet sauer sehen und die Hand aufs Maul legen müssen.
6 Ja, när jag tänker därpå, då förskräckes jag själv, och förfäran griper mitt kött.
Wenn ich daran gedenke, so erschrecke ich, und Zittern kommt mein Fleisch an.
7 Varför få de ogudaktiga leva, ja, med åldern växa till i rikedom?
Warum leben denn die Gottlosen, werden alt und nehmen zu mit Gütern?
8 De se sina barn leva kvar hos sig, och sin avkomma hava de inför sina ögon.
Ihr Same ist sicher um sie her, und ihre Nachkömmlinge sind bei ihnen.
9 Deras hus stå trygga, ej hemsökta av förskräckelse; Gud låter sitt ris icke komma vid dem.
Ihr Haus hat Frieden vor der Furcht, und Gottes Rute ist nicht über ihnen.
10 När deras boskap parar sig, är det icke förgäves; lätt kalva deras kor, och icke i otid.
Seine Ochsen lässet man zu, und mißrät ihm nicht; seine Kuh kalbet und ist nicht unfruchtbar.
11 Sina barn släppa de ut såsom en hjord, deras piltar hoppa lustigt omkring.
Ihre jungen Kinder gehen aus wie eine Herde, und ihre Kinder lecken.
12 De stämma upp med pukor och harpor, och glädja sig vid pipors ljud.
Sie jauchzen mit Pauken und Harfen und sind fröhlich mit Pfeifen.
13 De förnöta sina dagar i lust, och ned till dödsriket fara de i frid. (Sheol h7585)
Sie werden alt bei guten Tagen und erschrecken kaum einen Augenblick vor der Hölle, (Sheol h7585)
14 Och de sade dock till Gud: »Vik ifrån oss, dina vägar vilja vi icke veta av.
die doch sagen zu Gott: Hebe dich von uns, wir wollen von deinen Wegen nicht wissen.
15 Vad är den Allsmäktige, att vi skulle tjäna honom? och vad skulle det hjälpa oss att åkalla honom?»
Wer ist der Allmächtige, daß wir ihm dienen sollten, oder was sind wir gebessert, so wir ihn anrufen?
16 Det är sant, i deras egen hand står ej deras lycka, och de ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!
Aber siehe, ihr Gut stehet nicht in ihren Händen; darum soll der Gottlosen Sinn ferne von mir sein.
17 Men huru ofta utslocknar väl de ogudaktigas lampa, huru ofta händer det att ofärd kommer över dem, och att han tillskiftar dem lotter i vrede?
Wie wird die Leuchte der Gottlosen verlöschen und ihr Unglück über sie kommen! Er wird Herzeleid austeilen in seinem Zorn.
18 De borde ju bliva såsom halm för vinden, lika agnar som stormen rycker bort.
Sie werden sein wie Stoppeln vor dem Winde und wie Spreu, die der Sturmwind wegführet.
19 »Gud spar åt hans barn att lida för hans ondska.» Ja, men honom själv borde han vedergälla, så att han finge känna det.
Gott behält desselben Unglück auf seine Kinder. Wenn er's ihm vergelten wird, so wird man's inne werden.
20 Med egna ögon borde han se sitt fall, och av den Allsmäktiges vrede borde han få dricka.
Seine Augen werden sein Verderben sehen, und vom Grimm des Allmächtigen wird er trinken.
21 Ty vad frågar han efter sitt hus, när han själv är borta, när hans månaders antal har nått sin ände?
Denn wer wird Gefallen haben an seinem Hause nach ihm? Und die Zahl seiner Monden wird kaum halb bleiben.
22 »Skall man då lära Gud förstånd, honom som dömer över de högsta?»
Wer will Gott lehren, der auch die Hohen richtet?
23 Ja, den ene får dö i sin välmaktstid, där han sitter i allsköns frid och ro;
Dieser stirbt frisch und gesund in allem Reichtum und voller Genüge;
24 hans stävor hava fått stå fulla med mjölk, och märgen i hans ben har bevarat sin saft.
sein Melkfaß ist voll Milch, und seine Gebeine werden gemästet mit Mark;
25 Den andre måste dö med bedrövad själ, och aldrig fick han njuta av någon lycka.
jener aber stirbt mit betrübter Seele und hat nie mit Freuden gegessen;
26 Tillsammans ligga de så i stoftet, och förruttnelsens maskar övertäcka dem.
und liegen gleich miteinander in der Erde, und Würmer decken sie zu.
27 Se, jag känner väl edra tankar och de funder med vilka I viljen nedslå mig.
Siehe, ich kenne eure Gedanken wohl und euer frevel Vornehmen wider mich.
28 I spörjen ju: »Vad har blivit av de höga herrarnas hus, av hyddorna när de ogudaktiga bodde?»
Denn ihr sprechet: Wo ist das Haus des Fürsten, und wo ist die Hütte, da die Gottlosen wohneten?
29 Haven I då ej frågat dem som vida foro, och akten I ej på deras vittnesbörd:
Redet ihr doch davon wie der gemeine Pöbel und merket nicht, was jener Wesen bedeutet.
30 att den onde bliver sparad på ofärdens dag och bärgad undan på vredens dag?
Denn der Böse wird behalten auf den Tag des Verderbens, und auf den Tag des Grimms bleibet er.
31 Vem vågar ens förehålla en sådan hans väg? Vem vedergäller honom, vad han än må göra?
Wer will sagen, was er verdienet, wenn man's äußerlich ansiehet? Wer will ihm vergelten, was er tut?
32 Och när han har blivit bortförd till graven, så vakar man sedan där vid kullen.
Aber er wird zum Grabe gerissen und muß bleiben bei dem Haufen.
33 Ljuvligt får han vilja under dalens torvor. I hans spår drager hela världen fram; före honom har och otaliga gått.
Es gefiel ihm wohl der Schlamm des Bachs, und alle Menschen werden ihm nachgezogen; und derer, die vor ihm gewesen sind, ist keine Zahl.
34 Huru kunnen I då bjuda mig så fåfänglig tröst? Av edra svar står allenast trolösheten kvar.
Wie tröstet ihr mich so vergeblich, und eure Antwort findet sich unrecht.

< Job 21 >