Job 16
1 Därefter tog Job till orda och sade:
Job replied,
2 Över nog har jag fått höra av sådant; usla tröstare ären I alla.
“I've heard all this before. You are comforters who just cause trouble!
3 Är det nu slut på detta tal i vädret, eller eggar dig ännu något till gensvar?
Will your windy speeches never cease? What's bothering you that you have to answer me?
4 Jag kunde väl ock tala, jag såsom I; ja, jag ville att I voren i mitt ställe! Då kunde jag hopsätta ord mot eder och skaka mot eder mitt huvud till hån.
I could talk like you do if you were in my place, stringing words together to criticize you, ridiculing you with a toss of my head.
5 Med munnen kunde jag då styrka eder och med läpparnas ömkan bereda eder lindring.
I could build you up by my mouth speaking words; the movement of my lips would ease your pain.
6 Om jag nu talar, så lindras därav ej min plåga; och tiger jag, icke släpper den mig ändå.
For me, if I speak it doesn't ease my pain, and if I don't speak the pain is still there.
7 Nej, nu har all min kraft blivit tömd; du har ju förött hela mitt hus.
God, you have worn me out. You have destroyed my whole family.
8 Och att du har hemsökt mig, det gäller såsom vittnesbörd; min sjukdom får träda upp och tala mot mig.
You have made me shrivel up, which is a witness against me; my thin body testifies against me.
9 I vrede söndersliter och ansätter man mig, man biter sina tänder samman emot mig; ja, min ovän vässer mot mig sina blickar.
He has torn me apart in his anger; in his hostility he has gnashed his teeth at me; my enemy pierces me with his fierce look.
10 Man spärrar upp munnen mot mig, smädligt slår man mig på mina kinder; alla rota sig tillsammans emot mig.
People stare at me with their mouths wide open, they slap me on my cheeks to mock me, they crowd around me to attack me.
11 Gud giver mig till pris åt orättfärdiga människor och kastar mig i de ogudaktigas händer.
God has handed me over to evil people; he has thrown me into their hands.
12 Jag satt i god ro, då krossade han mig; han grep mig i nacken och slog mig i smulor. Han satte mig upp till ett mål för sina skott;
I was living in peace and he smashed me to pieces. He grabbed me by the neck and dashed me to pieces. He set me up as his target.
13 från alla sidor träffa mig hans pilar, han genomborrar mina njurar utan förskoning, min galla gjuter han ut på jorden.
His archers surround me. His arrows pierce my kidneys without mercy. He pours out my gall on the ground.
14 Han bryter ned mig med stöt på stöt, han stormar emot mig såsom en kämpe.
Like a wall he breaks me down, breach upon breach, rushing at me like a warrior.
15 Säcktyg bär jag hopfäst över min hud, och i stoftet har jag måst sänka mitt horn,
I have sown sackcloth to cover my skin; my strength lies broken in the dust.
16 Mitt anlete är glödande rött av gråt, och på mina ögonlock är dödsskugga lägrad.
My face is red from crying and dark shadows surround my eyes,
17 Och detta, fastän våld ej finnes i mina händer, och fastän min bön är ren!
although I have done nothing wrong and my prayer is pure.
18 Du jord, överskyl icke mitt blod, och låt för mitt rop ingen vilostad finnas.
Earth, do not cover up my blood. May my cry find no place to hide.
19 Se, redan nu har jag i himmelen mitt vittne, och i höjden den som skall tala för mig.
Look, right now my witness is in heaven; the one who speaks for me is on high.
20 Mina vänner hava mig nu till sitt åtlöje, därför skådar mitt öga med tårar till Gud,
My friends scorn me, but my eyes pour out tears to God.
21 Ja, må han här skaffa rätt åt en man mot Gud och åt ett människobarn mot dess nästa.
I want my witness to speak for me with God as someone does for their friend.
22 Ty få äro de år som skola upprinna, innan jag vandrar den väg där jag ej mer kommer åter.
For in a few short years I shall go down that road from which I shall not return.
