Hosea 8
1 Sätt basunen för din mun! »Såsom en örn kommer fienden över HERRENS hus, eftersom de hava överträtt mitt förbund och avfallit från min lag.
Mongkah to ueng ah! Kaminawk mah ka lokmaihaih to phraek o moe, ka patuk ih lok to aek o pongah, Anih loe angraeng ih im taek hanah tahmu baktiah angzo tih.
2 De ropa till mig: »Min Gud! Vi känna dig, vi av Israel.»
Israel mah kai khaeah, ka Sithaw, nang to kang panoek! tiah hang tih.
3 Men eftersom Israel har förkastat vad gott är, skall fienden jaga honom.
Toe Israel mah kahoih hmuen to pahnawt pongah, misa mah anih to patom tih.
4 Själva valde de sig konungar, som icke kommo från mig; de tillsatte furstar, utan att jag fick veta något därom av sitt silver och guld gjorde de sig avgudar, ty det skulle ju förstöras.
Kai naakrakhaih om ai ah, ukkung siangpahrangnawk to a suek; nihcae mah ukkung angraengnawk to qoih o, toe to kaminawk to ka tapom pae ai. Angmacae amro hanah sui, sum kanglung hoiah krang to a sak o.
5 En styggelse är din kalv, Samarien! Min vrede är upptänd mot dessa människor; huru länge skola de kunna undgå straff?
Aw Samaria, maitaw caa krang to na sak pongah palung ka phui; ciimcai hanah nasetto maw akra vop tih?
6 Från Israel har ju kalven kommit; en konstarbetare har gjort honom, och en gud är han icke. Nej, Samariens kalv skall bliva krossad till smulor.
To baktih hmuennawk loe Israel mah na ai maw sak! To hmuen loe bantok sah kop kami mah sak rumram ih hmuen ah ni oh, Sithaw na ai ni; Samaria mah sak ih maitaw caa krang loe koi phaeng tih.
7 Ty vind så de, och storm skola de skörda. Säd skola de icke få, deras gröda skall icke giva någon föda, och giver den någon, skola främlingar uppsluka den.
Nihcae loe takhi to haeh o moe, takhi kamhae to ni a aah o. Akung loe aquih om ai; natuek naah doeh athai mak ai. Athaih athai langlacadoeh prae kalah kaminawk mah caa o boih tih.
8 Uppslukad varder Israel! Redan aktas de bland hedningarna såsom ett värdelöst ting.
Israel loe paaeh ving boeh; nihcae loe vaihi koeh koi kaom ai sabae baktiah Gentelnawk salakah oh o boeh.
9 Ty väl hava de dragit åstad upp till Assur, lika vildåsnor som gå sin egen väg, ja, väl vill Efraim köpslå om älskog;
Nihcae loe taw ah angmabueng kaom laa hrang baktiah ni, Assyria ah caeh o; Ephraim loe tlangainawk khaeah angmah hoi angmah to ang zawh.
10 men huru de än köpslå bland hedningarna, skall jag dock nu tränga dem tillhopa och låta dem begynna en tid av ringhet, under överkonungens förtryck.
Ue, nihcae loe prae kaminawk salakah angmah hoi angmah ang zaw langlacadoeh, vaihi nihcae to ka pakhueng let han; ukkung angraengnawk pacaekthlaek pongah, nihcae loe palungsethaih tong o tih.
11 Eftersom Efraim har gjort sig så många altaren till synd, skola ock hans altaren bliva honom till synd.
Ephraim loe zaehaih hmuen tathlang hanah pop parai hmaicam to sak, toe to hmaicamnawk loe zaesakhaih ahmuen ah ni oh.
12 Om jag än skriver mina lagar för honom i tiotusental, så räknas de ju dock för en främlings lagar.
Anih han kalen parai ka paek ih lok to ka tarik pae boeh, toe nihcae mah hmuen kalah ah poek o.
13 Såsom slaktoffergåvor åt mig offrar man kött som man sedan äter upp; HERREN har intet behag till sådana. Nu kommer han ihåg deras missgärning och hemsöker deras synder; till Egypten skola de få vända tillbaka.
Nihcae mah kai hanah moi paekhaih to sak o moe, moi to a caak o, toe nihcae mah paek ih hmuen to Angraeng mah tapom pae ai. Vaihi anih mah nihcae zaehaih to pakuem ueloe, nihcae mah sak o ih zaehaih baktih toengah danpaek tih. To pacoengah nihcae loe Izip prae ah amlaem o tih.
14 Och eftersom Israel har förgätit sin skapare och byggt sig palatser, och eftersom Juda har uppfört så många befästa städer, skall jag sända en eld mot hans städer, och den skall förtära palatsen i dem.
Israel loe angmah Sahkung to pahnet ving boeh, tempulnawk to a sak boeh; Judah mah kapop vangpui pakahaih sipae to sak boeh; toe anih ih vangpui nuiah hmai to ka patoeh han, to naah anih angraenghaih ahmuen to hmai mah kangh boih tih.
