Apostlagärningarna 4
1 Medan de ännu talade till folket, kommo prästerna och tempelvaktens befälhavare och sadducéerna över dem.
As Peter and John were speaking to the people, the priests, the captain of the temple guard, and the Sadducees came to them,
2 Ty det förtröt dem att de undervisade folket och i Jesus förkunnade uppståndelsen från de döda.
greatly annoyed because they were teaching the people and proclaiming in Jesus the resurrection from the dead.
3 Därför grepo de dem nu och satte dem i fängsligt förvar till följande dag, eftersom det redan var afton.
So they arrested them and took them into custody until the next day, for it was already evening.
4 Men många av dem som hade hört vad som hade talats kommo till tro; och antalet av männen uppgick nu till vid pass fem tusen.
But many who heard the word believed, and the number of men who believed came to about five thousand.
5 Dagen därefter församlade sig deras rådsherrar och äldste och skriftlärde i Jerusalem;
On the next day, the rulers, elders, and scribes were gathered together in Jerusalem,
6 där voro då ock Hannas, översteprästen, och Kaifas och Johannes och Alexander och alla som voro av översteprästerlig släkt.
along with Annas the high priest, Caiaphas, John, Alexander, and all who were members of the high-priestly family.
7 Och de läto föra fram dem inför sig och frågade dem: »Av vilken makt eller i genom vilket namn haven I gjort detta?»
After making Peter and John stand before them, they began to question them: “By what power or by what name did you do this?”
8 Då sade Petrus till dem, uppfylld av helig ande: »I folkets rådsherrar och äldste,
Then Peter, filled with the Holy Spirit, said to them, “Rulers of the people and elders of Israel,
9 eftersom vi i dag underkastas rannsakning för en god gärning mot en sjuk man och tillfrågas varigenom denne har blivit botad,
if we are being examined today about a good deed done to a disabled man and by what means he has been healed,
10 så mån I veta, I alla och hela Israels folk, att det är genom Jesu Kristi, nasaréens, namn, hans som I haven korsfäst, men som Gud har uppväckt från de döda -- att det är genom det namnet som denne man står inför eder frisk och färdig.
let it be known to you all, and to all the people of Israel, that this man is standing before you in good health by the name of Jesus Christ of Nazareth, whom you crucified and whom God raised from the dead.
11 Han är 'den stenen som av byggningsmännen' -- av eder själva -- 'aktades för intet, men som har blivit en hörnsten'.
This Jesus is the stone that was rejected by you, the builders, which has become the cornerstone.
12 Och i ingen annan finnes frälsning; ej heller finnes under himmelen något annat namn, bland människor givet, genom vilket vi kunna bliva frälsta.»
There is salvation in no other, for there is no other name given among men by which we must be saved.”
13 När de sågo Petrus och Johannes vara så frimodiga och förnummo att de voro olärda män ur folket, förundrade de sig. Men så kände de igen dem och påminde sig att de hade varit med Jesus.
When they saw the boldness of Peter and John, and when they realized that they were uneducated and untrained men, they were amazed and recognized that they had been with Jesus.
14 Och när de sågo mannen som hade blivit botad stå där bredvid dem, kunde de icke säga något däremot.
But since they could see the man who had been healed standing there with them, they had nothing to say in opposition.
15 De befallde dem alltså att gå ut från rådsförsamlingen. Sedan överlade de med varandra
So they ordered Peter and John to step out from the Sanhedrin while they conferred with one another,
16 och sade: »Vad skola vi göra med dessa män? Att ett märkligt tecken har blivit gjort av dem, det är ju uppenbart för alla Jerusalems invånare, och vi kunna icke förneka det.
saying, “What should we do with these men? For it is evident to all who dwell in Jerusalem that a notable sign has been done through them, and we cannot deny it.
17 Men för att detta icke ännu mer skall komma ut bland folket, må vi strängeligen förbjuda dem att hädanefter i det namnet tala för någon människa.»
But so that it may not spread any further among the people, we will strictly warn them to speak no more in this name to any of the people.”
18 Därefter kallade de in dem och förbjödo dem helt och hållet att tala eller undervisa i Jesu namn.
Then they called them in and ordered them not to speak or teach at all in the name of Jesus.
19 Men Petrus och Johannes svarade och sade till dem: »Om det är rätt inför Gud att vi hörsamma eder mer är Gud, därom mån I själva döma;
But Peter and John answered them, “Whether it is right in the sight of God to listen to you rather than to God, you must judge.
20 vi för vår del kunna icke underlåta att tala vad vi hava sett och hört.»
For we cannot help but speak about what we have seen and heard.”
21 Då förbjödo de dem detsamma ännu strängare, men läto dem sedan gå. Ty eftersom alla prisade Gud för det som hade skett, kunde de, för folkets skull, icke finna någon utväg genom att straffa dem.
So after threatening Peter and John further, they released them, finding no way to punish them, because all the people were glorifying God for what had happened.
22 Mannen som genom detta tecken hade blivit botad var nämligen över fyrtio år gammal.
For the man on whom this sign of healing had been performed was more than forty years old.
23 När de alltså hade blivit lösgivna, kommo de till sina egna och omtalade för dem allt vad översteprästerna och de äldste hade sagt dem.
After being released, Peter and John went to their own people and reported all that the chief priests and the elders had said to them.
24 Då de hörde detta, ropade de endräktigt till Gud och sade: »Herre, det är du som har gjort himmelen och jorden och havet och allt vad i dem är.
When they heard this, they lifted up their voices with one accord to God and said, “Master, yoʋ are God, who made the heavens, the earth, the sea, and all that is in them.
25 Och du har genom vår fader Davids, din tjänares, mun sagt genom helig ande: 'Varför larmade hedningarna och tänkte folken fåfänglighet?
It is yoʋ who said through the mouth of yoʋr servant David, ‘Why do the nations rage, and the peoples plot foolish things?
26 Jordens konungar trädde fram, och furstarna samlade sig tillhopa mot Herren och hans Smorde.'
The kings of the earth stand up, and the rulers are gathered together, against the Lord and against his Anointed.’
27 Ja, i sanning, de församlade sig i denna stad mot din helige tjänare Jesus, mot honom som du har smort: Herodes och Pontius Pilatus med hedningarna och Israels folkstammar;
For indeed both Herod and Pontius Pilate, along with the Gentiles and the people of Israel, were gathered together against yoʋr holy servant Jesus, whom yoʋ anointed,
28 de församlade sig till att utföra allt vad din hand och ditt rådslut förut hade bestämt skola ske.
to do whatever yoʋr hand and yoʋr plan had foreordained to take place.
29 Och nu, Herre, se till deras hotelser, och giv dina tjänare att de med all frimodighet må förkunna ditt ord,
And now, Lord, take note of their threats and grant it to yoʋr servants to speak yoʋr word with all boldness,
30 i det att du uträcker din hand till att bota de sjuka, och till att låta tecken och under ske genom din helige tjänare Jesu namn.»
as yoʋ stretch out yoʋr hand to heal and to perform signs and wonders through the name of yoʋr holy servant Jesus.”
31 När de hade slutat att bedja, skakades platsen där de voro församlade, och de blevo alla uppfyllda av den helige Ande, och de förkunnade Guds ord med frimodighet.
After they prayed, the place where they were gathered together was shaken, and they were all filled with the Holy Spirit and began speaking the word of God with boldness.
32 Och i hela skaran av dem som trodde var ett hjärta och en själ. Ingen enda kallade något av det han ägde för sitt, utan du hade allting gemensamt.
Now the hearts and souls of the multitude of believers were one, and no one was saying that any of their belongings was his own, but everything they owned was held in common.
33 Och med stor kraft framburo apostlarna vittnesbördet om Herren Jesu uppståndelse; och stor nåd var över dem alla.
With great power the apostles were giving testimony to the resurrection of the Lord Jesus, and great grace was upon them all.
34 Bland dem fanns ingen som led nöd; ty alla som ägde något jordstycke eller något hus sålde detta och buro fram betalningen för det sålda
There was no one needy among them, for all who owned plots of land or houses sold them and brought the proceeds of what was sold.
35 och lade den för apostlarnas fötter, och man delade ut därav, så att var och en fick efter som han behövde.
They laid the money at the feet of the apostles, and the proceeds were distributed to anyone who had need.
36 Josef, som av apostlarna ock kallades Barnabas (det betyder förmanaren), en levit som var bördig från Cypern,
Joses, whom the apostles called Barnabas (which means “Son of Encouragement”), a Levite and Cypriot by birth,
37 också han sålde en åker som han ägde och bar fram penningarna och lade dem för apostlarnas fötter.
also sold a field he owned and then brought the money and laid it at the apostles' feet.
