2 Johannesbrevet 1

1 Den äldste hälsar den utvalda frun och hennes barn, vilka jag i sanning älskar, och icke jag allenast, utan ock alla andra som hava lärt känna sanningen.

IET ngai me laud o ranamau wong li lipilipil o na seri kan, me i kin pokepoke melel; a kaidin ngai ta, pwe pil irail karos, me asa melel,

2 Vi älska dem för sanningens skull, som förbliver i oss, och som skall vara med oss till evig tid. (aiōn g165)

Pweki melel o, me mi re atail, o a pan mi re atail kokolata. (aiōn g165)

3 Nåd, barmhärtighet och frid ifrån Gud, Fadern, och ifrån Jesus Kristus, Faderns Son, skall vara med oss i sanning och i kärlek.

Mak o kalangan, o popol pan mi re atail sang ren Kot Sam, o sang ren Iesus Kristus, me Sapwilim en Sam ni melel o limpok.

4 Det har gjort mig stor glädje att jag har funnit flera av dina barn vandra i sanningen, efter det bud som vi hava fått ifrån Fadern.

I ap peren kida kaualap, pwe i diaradar, me akai noum seri kan alialu wei ta ni melel, duen atail aleer kusoned sang ren Sam.

5 Och nu har jag en bön till dig, kära fru. Icke som om jag skreve för att giva dig ett nytt bud; det gäller allenast det bud som vi hava haft från begynnelsen: att vi skola älska varandra.

Ari, i poeki re omui, Maing, kaidin kusoned kap pot, me i inting wong komui, a me kitail aleer sang ni tapi o kitail en pololol pena.

6 Och däri består kärleken, att vi vandra efter de bud han har givit. Ja, detta är budet, att I skolen vandra i kärleken, enligt vad I haven hört från begynnelsen.

A iet limpok, pwe sen alu weita duen a kusoned akan. A met kusoned o, duen komail ronger sang ni tapi, sen alialuta ia.

7 Ty många villolärare hava gått ut i världen, vilka icke bekänna att Jesus är Kristus, som skulle komma i köttet; en sådan är Villoläraren och Antikrist.

Men kotaue me toto pwara dong sappa, me sota kin kadede, me Iesus Kristus wia uduk ala, i men kotaue o kristus likam o.

8 Tagen eder till vara, så att I icke förloren det som vi med vårt arbete hava kommit åstad, utan fån full lön.

Komail kalaka pein komail, pwe omail pai, me komail dodok ong er, de salongala a komail en ale pwaipwai pokon.

9 Var och en som så går framåt, att han icke förbliver i Kristi lära, han har icke Gud; den som förbliver i den läran, han har både Fadern och Sonen.

Meamen me dauli mepukat, o me sota tengedi ong padak en Kristus, a sota paieki Kot; a me tengedi ong padak o, i me paiekier karos, Sam o sapwilim a Ol.

10 Om någon kommer till eder och icke har den läran med sig, så tagen icke emot honom i edra hus, och hälsen honom icke.

Ma amen ko dong komail, me sota wado padak et, der kasamo long ong nan im omail, o der ranamaui i.

11 Ty den som hälsar honom, han gör sig delaktig i hans onda gärningar.

Pwe me kin ranamaui i, a pan pwaisaneki a wiawia sued.

12 Jag hade väl mycket annat att skriva till eder, men jag vill icke göra det med papper och bläck. Jag hoppas att i stället få komma till eder och muntligen tala med eder, för att vår glädje skall bliva fullkomlig.

Kasoi me toto mi re i, me i men inting wong komail, a i sota pan wiaki ki kisin likau o ink, pwe i kaporoporeki, me i pan pwara wong komail, kitail ap pan kasoi pena, pwe atail peren en unsokela.

13 Din utvalda systers barn hälsa dig.

Ari, nain ri om li lipilipil seriko me ranamau wong komui. Amen.