< Höga Visan 1 >
1 Salomos Höga Visa.
2 Han kysse mig med sins muns kyssande; ty din bröst äro ljufligare än vin;
3 Att man må lukta din goda salvo; ditt Namn är en utgjuten salva; derföre hafva pigorna dig kär.
4 Drag mig efter dig, så löpe vi; Konungen förde mig in uti sin kammar: Vi fröjde oss, och äre glade öfver dig; vi tänke uppå din bröst mer än uppå vin; de fromme älska dig.
5 Jag är svart, men ganska täck, I Jerusalems döttrar, såsom Kedars hyddor, såsom Salomos tapeter.
6 Ser icke derefter, att jag så svart är; ty solen hafver bränt mig; mins moders barn vredgas emot mig. Man hafver satt mig till vingårdsvaktersko; men min vingård, den jag hade, bevarade jag icke.
7 Säg mig du, den min själ älskar, hvar du beter, hvar du hvilar om middagen; att jag icke skall gå hit och dit, till dina stallbröders hjordar.
8 Känner du dig icke, du dägeligasta ibland qvinnor, så gack uppå fårens fotspår, och bet din kid vid herdahusen.
9 Jag liknar dig, min kära, vid mitt resigtyg, vid Pharaos vagnar.
10 Dina kinder stå ljufliga i spann, och din hals i kedjo.
11 Vi vilje göra dig gyldene spann med silfdoppor.
12 Då Konungen vände sig hit, gaf min nardus sina lukt.
13 Min vän är mig ett knippe af myrrham, det emellan min bröst hänger.
14 Min vän är mig en drufva Copher, uti de vingårdar i EnGedi.
15 Si, min kära, du äst dägelig; dägelig äst du, din ögon äro såsom dufvoögon.
16 Si, min vän, du äst dägelig och ljuflig; vår säng grönskas.
17 Vår hus bjelkar äro cedreträ; våre sparrar äro cypress.
