Holy Bible Aionian Edition® ~ Swedish---Swedish-Bible-1873 ~ Romans Chapter 9

< Romarbrevet 9 >

1 Jag säger sanningen i Christo, och ljuger icke; som mitt samvete bär mig der vittne till i dem Helga Anda;

Chong diktak ki ril ani; Khrista taka kini milak ril mu ung. Ki sielesarietna Ratha Inthieng ruoina han khom milak tho mu ung ti mi minthâr ani.

2 Att jag hafver ena stora sorg, och idkeliga pino i mitt hjerta.

Ku mulung dûktongna lientak le mulung nanah boi theiloi ko dôn tie ki ti zora hin,

3 Ty jag hafver sjelfver önskat mig bortkastad ifrå Christo, för mina bröders skull, som mig köttsliga skylde äro;

Ki mingei, taksa tienga ki richibulngei ruthûla hin Pathien khomâksâmin Khrista renga minsenin om inlang chu ku nuom ngâi.

4 Hvilke äro af Israel, hvilkom barnaskapet tillhörer, och härligheten, och förbundet, och lagen, och Gudstjensten, och löften;

Pathien mingei an nia, aman a nâingeiin a sin ngeia, an kôm a roiinpuina ngei a minlanga; chonginkhitngei a sinpui ngeia male Balam ngei a pêk ngeia; Sava diktak an dônna; Pathien chonginkhâmngei an man ani;

5 Hvilkas äro fäderna, der Christus af födder är, på köttsens vägnar; hvilken är Gud öfver all ting, lofvad evinnerliga. Amen. (aiōn g165)

Richibulngei inthang tak Hebrew jâisuon an nia, taksa tieng roia chu Khrista reng khom hah an rûia mi ani. Jâttin chunga roijêkpu Pathien chu tuonsôtin! minpâkin om rese, Amen. (aiōn g165)

6 Detta säger jag icke fördenskull, att Guds ord äro omintet vorden; ty de äro icke alle Israeliter, som äro af Israel;

Pathien chonginkhâm hah ite asena ommak ki tina ni riek mak. Israelngei nâm hah anrêngin Pathien mi ni zit mak ngei.

7 Icke äro de heller alle söner, att de äro Abrahams säd; utan i Isaac skall dig kallas säden;

Abraham richi murdi khom anrêngin Pathien nâingei ni let uol mak ngei, “Isaac hin nu rûi isûi nîng atih,” Pathien'n a ti pe ani.

8 Det är: Icke äro de Guds barn, som äro barn efter köttet, utan de som äro barn efter löftet, de varda räknade för säd.

Ma hah taksa lama a nâingei hah Pathien nâingei nimak ngei, chonginkhâm nâingei hah kêng Abraham richi diktaka be an ni tina ani.

9 Ty detta är löftesordet: Jag skall komma i denna tiden; och Sara skall hafva en son.

Pathien chonginkhâm hah mahi ani “Azora taka juong nôk ka ta, Sarah'n nâipasal nei atih,” ti hi.

10 Och icke allenast det; utan ock Rebecka vardt en gång hafvandes af Isaac, vårom fader.

Ma vai hah nimaka, Rebecca han ei richibul Isaac renga nâi inphîr a neia.

11 Ty förr än barnen voro född, och hade hvarken godt eller ondt gjort (på det Guds uppsåt skulle blifva ståndandes efter utkorelsen, icke för gerningarnas skull, utan af kallarens nåde),

Nâite ngei an la suok mân, sielesa an tho thei mân Pathien'n a lungdo angin inkhat lam a thang ani ti ânlang. Sintho sik ni loiin a koipu lungdo sikin Rebecca kôm, “A ulienpu'n nâipangpu sin thông atih,” Pathien'n a ti hah.

12 Vardt denne sagdt: Den större skall tjena dem mindre;

13 Såsom skrifvet är: Jacob älskade jag men Esau hatade jag.

Pathien lekhabu'n, “Jacob ku lungkhama, aniatachu Esau chu ke heng,” ati anghan.

14 Hvad vilje vi då säga? Är Gud orättfärdig? Bort det.

Hanchu, imo ei ti rang ani zoi? Pathien han dik zoi loina aom mini? Nitet mak.

15 Ty han säger till Mosen: Hvilkom jag är nådelig, honom är jag nådelig; och öfver hvilken jag förbarmar mig, öfver honom förbarmar jag mig.

Ama han Moses kôm han, “Ku nunuom moroi ka ta, ku nunuom chunga inriengmu ki tih a ti anghan.”

16 Så står det nu icke till någors mans vilja eller lopp, utan till Guds barmhertighet.

Masikin, miriem nuom sika le sin tho sika niloiin Pathien inriengmuna sikin kêng ani.

17 Ty Skriften säger till Pharao: Dertill hafver jag uppväckt dig, att jag skall bevisa mina magt på dig; och att mitt Namn skall varda förkunnadt i all land.

Pathien lekhabu'n Pharaoh kôm, “Ki sinthotheina ki minlang theina rang le rammuol pumpuia ki riming ânthang theina rang pielin rêngin nang ku phun ani,” a ti.

18 Så förbarmar han nu sig öfver hvem han vill, och hvem han vill, förhärdar han.

Ma anghan Pathien'n a nuom kai inriengmuna a neia, a nuom kai a mulung a minngar ngâi ani.

19 Så må du säga till mig: Hvad skyllar han då oss? Ho kan stå emot hans vilja?

Ma anghan aninte, “Pathien'n irangin mo mi a lei dem tit rêka? A lungdo hah tumo a makhal theia?” mi nin ti thei.

20 O menniska, ho äst du som vill träta med Gud? Icke säger det ting, som gjordt är, till sin mästare: Hvi hafver du gjort mig sådana?

Hannirese, O miriem, Pathien makhalpu hah tumo ni ni? bêlpil han a sinpu rekel ngâi mak, “Irangin mo hi anghin mi ni sin?” ati rang mini?

21 Hafver icke en pottomakare magt att göra af en klimp ett kar till heder, och det andra till vanheder?

Bêlpil tangkhat renga bêl a lut uol, anem uola sin rangin bêl sinpu han bêlpil chunga racham a dôn nimak mo?

22 Derföre, då Gud ville låta se vredena, och kungöra sina magt, hafver han med stor tålsamhet lidit vredsens kar, som äro tillredd till fördömelse;

Ma anghan Pathien'n a tho ngâi, a taksina le a sinthotheina minlang nuom khomrese, a taksina changpu bêl inmang kelen ruo ngei chu a tuong zajâma.

23 På det han skulle kungöra sina härlighets rikedom på barmhertighetenes kar, som han hafver tillredt till härlighet;

Hanchu, a inriengmuna bêl a roiinpuina chang ranga a minsûk, eini ngei kôma hin a roiinpuina tamtak a juong vur ani.

24 Hvilka han ock kallat hafver, nämliga oss, icke allenast af Judomen, utan ock af Hedningomen;

Ma anga bêlngei hah eini Judangei lâia vai niloiin Jentailngei lâi renga a koi ngei khom ei ni sa.

25 Såsom han ock säger genom Oseas: Det som icke var mitt folk, det skall jag kalla mitt folk; och den mig intet kär var, skall jag kalla min kära.

Hosea lekhabua, “Ki mi ni ngâi loi ngei hah ‘ki mingei’ tîng ka ta. Lungkham ku mu ngâi loi nu hah ‘Lungkhamnu’ tîng ki tih.

26 Och det skall ske, att der som hafver varit sagdt till dem: I ären icke mitt folk; der skola de varda kallade lefvandes Guds barn.

‘Ki mingei nimak chei’ a tina mun lelê han Pathien a ring nâingeiin bên om an tih,” tia a lei misîr anghan.

27 Men Esaias ropar för Israel: Om talet på Israels barn än vore som sanden i hafvet, så skola dock de igenlefde varda salige.

Isaiah khom han Israelngei chong hêt puiin “Israelngei hah tuikhangliena sietsai dôr tam khomrese ngei, mi tômte kêng sanminringa om rang an ni.

28 Ty han skall väl låta förderfva dem, och dock likväl stilla det förderfvet till rättfärdighet; ty Herren skall stilla förderfvet på jordene.

Pumapa'n pilchunga a roijêkna rang hah a jêk kelen rang sikin,” a ti hah.

29 Och såsom Esaias sade tillförene: Hade icke Herren Zebaoth igenleft oss säd, då hade vi varit såsom Sodoma, och lika som Gomorra.

Isaiah nanâkin, “Pumapa Râtinchung han suonpâr mi lei hôih pe no rese chu, Sodom anghan nîng ei ti zoia. Gomorrah angtakin nîng ei ti zoi,” tia a lei ril anghan.

30 Hvad vilje vi då säga? Det säge vi: Hedningarna, som icke farit hafva efter rättfärdighetene, de hafva fått rättfärdigheten; den rättfärdighet menar jag, som af trone kommer.

Imo ei ti rang ani zoi? Jentailngei, Pathien taka dikna zong loi ngei hah taksônna sikin dik an hong intum zoi ani.

31 Men Israel, som for efter rättfärdighetenes lag, kom icke till rättfärdighetenes lag.

Balam jôma adik chang rang bôk Pathien mi Israelngei hanchu balam angtakin dik chang makngei.

32 Hvarföre? Derföre att de icke sökte det af trone, utan såsom af lagsens gerningar; ty de stötte sig på förtörnelsestenen;

Itho sikin mo? Taksônnân minngam loiin sintho nân an zong sika ani. Masikin “Inpalna rang lunga” an inpal zoia.

33 Såsom skrifvet är: Si, jag lägger i Zion en förtörnelsesten, och ena förargelseklippo: och hvar och en som tror på honom, skall icke komma på skam.

Pathien lekhabu'n, “En roh! Keiman Ziona han lungpui ka dara mahan mingei minpal a ta, ma lungpui han minlet ngei atih. Tutu khom ama iem murdi'n chu mâimôkinshakin om noni ngei,” tia inziek anghan.

Go to > Bookmark / Concordance / Maps / Report Issue

Isaac Blesses Jacob

The world's first Holy Bible un-translation!