Psaltaren 95

1 Kommer, låter oss glädjas Herranom, och fröjdas för vår salighets tröst.

O come, let us sing unto the Lord: let us shout joyfully to the rock of our salvation.

2 Låt oss med tack komma inför hans ansigte, och fröjdas för honom med Psalmer.

Let us come before his presence with thanksgiving, and shout joyfully unto him with psalms.

3 Ty Herren är en stor Gud, och en stor Konung öfver alla gudar.

For a great God is the Lord, and a great King above all Gods;

4 Ty i hans hand är hvad som jorden bär, och bergshöjderna äro också hans.

In whose hand are the deep places of the earth; and whose are the heights of mountains;

5 Ty hans är hafvet, och hans händer hafva det torra beredt.

Whose is the sea, and who hath made it; and whose hands have formed the dry land.

6 Kommer, låter oss tillbedja, och knäböja, och nederfalla för Herranom, den oss gjort hafver.

Oh come, let us prostrate ourselves and bow down: let us kneel before the Lord our Maker.

7 Ty han är vår Gud, och vi hans fosterfolk, och hans händers får.

For he is our God; and we are the people of his pasture, and the flock of his hand: yea, this day, if ye will hearken to his voice,

8 I dag om I hans röst hören, så förstocker icke edor hjerta, såsom i Meriba skedde, såsom i Massa i öknene;

Harden not your heart, as at Meribah, as on the day of the temptation in the wilderness:

9 Der edre fäder försökte mig, förnummo och sågo min verk;

When your fathers tempted me, proved me, although they had seen my doing.

10 Att jag i fyratio år mödo hade med detta folk, och sade: Det är sådant folk, att deras hjerta alltid vill den orätta vägen, och de mina vägar icke lära vilja;

Forty years long did I feel loathing on that generation, and I said, It is a people of an erring heart; and they truly acknowledged not my ways:

11 Så att jag svor i mine vrede: De skola icke komma till mina rolighet.

So that I swore in my wrath, that they should not enter into my rest.