Psaltaren 94
1 Herre Gud, hvilkom hämnden tillhörer; Gud, hvilkom hämnden tillhörer, bete dig.
O God, of vengeance, Lord! O God of vengeance, shine forth.
2 Upphöj dig, du verldenes domare; vedergäll dem högfärdigom det de förtjena.
Lift up thyself, O judge of the Earth! bring a recompense upon the proud.
3 Herre, huru länge skola de ogudaktige, huru länge skola de ogudaktige pråla;
How long shall the wicked, O Lord—how long shall the wicked exult?
4 Och så högmodeliga tala; och alle ogerningsmän så berömma sig?
They sputter, they speak hard things: all the workers of wickedness boast themselves.
5 Herre, de förtrycka ditt folk, och plåga ditt arf.
Thy people, O Lord! they crush, and thy heritage they afflict.
6 Enkor och främlingar dräpa de, och faderlösa döda de;
The widow and the stranger they slay, and the fatherless they murder.
7 Och säga: Herren ser det intet; och Jacobs Gud aktar det intet.
And they say, The Lord will not see, and the God of Jacob will not take notice of it.
8 Märker dock, I galne ibland folket; och I dårar, när viljen I vise varda?
Understand, ye brutish among the people: and ye fools, when will ye become intelligent!
9 Den der örat planterat hafver, skulle han icke höra? Den der ögat gjort hafver, skulle han icke se?
He that hath planted the ear, shall he not hear? or he that hath formed the eye, shall he not see?
10 Den der Hedningarna näpser, skulle han icke straffa? den der menniskorna lärer hvad de veta.
He that admonisheth nations, shall he not correct? is it not he that teacheth man knowledge!
11 Men Herren vet menniskornas tankar, att de fåfängelige äro.
The Lord knoweth the thoughts of man, that they are nought.
12 Säll är den som du, Herre, tuktar, och lärer honom genom din lag;
Happy is the man whom thou admonisheth, O Lord, and teachest him out of thy law:
13 Att han tålamod hafva må, då illa går; tilldess dem ogudaktiga grafven beredd varder.
That thou mayest grant him repose from the days of evil, until the pot be dug for the wicked.
14 Ty Herren skall icke förkasta sitt folk, eller öfvergifva sitt arf.
For the Lord will not cast off his people, and his inheritance will he not forsake.
15 Ty rätt måste dock blifva rätt; och thy måste all from hjerta tillfalla.
For unto righteousness will justice return; and it shall be followed by all the upright in heart.
16 Ho står med mig emot de onda? Ho träder till mig emot de ogerningsmän?
Who will rise up for me against evil-doers? or who will stand forward for me against the workers of wickedness?
17 Om Herren icke hulpe mig, så låge min själ fulltnär uti det stilla.
Unless the Lord had been a help unto me, but a little would have been wanting that my soul had dwelt in the silence of death.
18 Jag sade: Min fot hafver stapplat; men din nåd, Herre, uppehöll mig.
When I said, My foot hath slipped: thy kindness, O Lord, sustained me.
19 Jag hade mycket bekymmer i mitt hjerta; men din tröst gladde mina själ.
In the multitude of my [painful] thoughts within me, thy consolations delight my soul.
20 Du kommer ju aldrig öfverens med dem skadeliga stolenom, som lagen illa uttyder.
Can there be associated with thee the throne of destructive wickedness, which frameth mischief as a law?
21 De rusta sig emot dens rättfärdigas själ, och fördöma oskyldigt blod.
They band themselves together against the soul of the righteous, and innocent blood do they condemn.
22 Men Herren är mitt beskärm, min Gud är mitt hopps tröst.
But the Lord is become my defence, and my God, the rock of my refuge.
23 Och han skall vedergälla dem deras orätt, och skall förgöra dem för deras ondskos skull; Herren, vår Gud, skall förgöra dem.
And he will bring back upon them their own injustice, and in their own wickedness will he destroy them: [yea], he will destroy them—the Lord our God.
