Psaltaren 90
1 En bön Mose dens Guds mansens. Herre, du äst vår tillflykt, ifrå slägte till slägte.
MAING, kom me kotin nekid pat sang eu kainok ong eu.
2 Förr än bergen vordo, och jorden och verlden skapade blefvo, äst du Gud, af evighet till evighet;
Mon nana kan o sappa, o aude pan sappa a wiauiada, Kot kotin mia, sang mas kokodo o pil kokolata soutuk, Maing Kot.
3 Du som låter menniskorna dö, och säger: Kommer igen, I menniskors barn.
Kom kin kotin kapurelang pwel par aramas akan o kotin mamasani: Puredo komail aramas akan!
4 Ty tusende år äro för dig såsom den dag i går framgick, och såsom en nattväkt.
Pwe par kid dueta aio me samalar mon silang omui o rasong masamasan eu ni pong.
5 Du låter dem gå sin kos såsom en ström; och äro såsom en sömn; likasom gräs, det dock snarliga förvissnar;
Kom kin kotin kapwil irail wei, re rasong mair, dueta rä, me kin mongedi madang.
6 Det der bittida blomstras, och snart vissnar; och på aftonen afhugget varder, och förtorkas.
Me kin masel pasang ni mansang, a nin sautik a pan palepaledi o mongedi.
7 Det gör din vrede, att vi så förgås, och din grymhet, att vi så hasteliga hädan måste.
Omui ongiong me se kin sosore kidi, o omui ongiong melel, me se kin mekila madang.
8 Ty våra missgerningar sätter du för dig, våra okända synder i ljuset för ditt ansigte.
Pwe kom kotin kasansale ong pein komui dip at akan, o dip at rir akan nan marain en silang omui.
9 Derföre gå alle våre dagar sin kos genom dina vrede; vi lykte vår år såsom ett tal.
I me at ran akan karos kin tang weiki omui ongiong, at par akan rasong kasoi pot.
10 Vårt lif varar sjutio år, åt högsta åttatio år; och då det bäst varit; hafver, så hafver det möda och arbete varit; ty det går snart sin kos, lika som vi flöge bort.
Warain at maur me saunpar iseisok, a ma re toto, a pan waleisok, a ma me kasampwal, a pan apwal o dodok. Pwe a kin tang wei madang, dueta kit kin pir wei.
11 Men ho tror det, att du så svårliga vredgas? Och ho fruktar sig för sådana dine grymhet?
A is me kak dedeki mana en omui ongiong, o is me kin masak ongiong wet?
12 Lär oss betänka, att vi dö måste, på det vi måge förståndige varda.
Kom kotin padaki ong kit, me kit pan mela, pwe sen lolekong kila.
13 Herre, vänd dig dock till oss igen, och var dinom tjenarom nådelig.
Maing Ieowa, kom kotin purong wukedoke dong kit; arai da omui ongiong? Kom kotin maki ong sapwilim omui ladu kan!
14 Uppfyll oss bittida med dine nåd; så vilje vi fröjdas, och glade vara i våra lifsdagar.
Kom kotin kadire kin kit ala ar kalangan ni mansang, kit ap pan kaping o pereperen arain at maur.
15 Gläd oss igen, efter det du oss så länge plågat hafver, efter det vi så länge olycko lidit hafve.
Kom kotin kaperen kit da murin at kalokoloker, o murin at kamekam warai.
16 Bete dinom tjenarom dina gerningar, och dina äro deras barnom.
Kom kotin kasale ong sapwilim omui ladu kan omui wiawia kan, o omui wau ong na seri kan.
17 Och Herren, vår Gud, vare oss blid, och främje våra händers verk med oss; ja våra händers verk främje han.
Ieowa at Kot, en kalangan dong kit o kotin kapwaiada dodok en pa at akan re at; ei kom kotin kapwaiada dodok en pa at akan!
