Psaltaren 89

1 En undervisning Ethans, dens Esrahitens. Jag vill sjunga om Herrans nåde evinnerliga, och hans sanning förkunna med minom mun, ifrå slägte till slägte;

Masquil de Ethán Ezrahita. LAS misericordias de Jehová cantaré perpetuamente: en generación y generación haré notoria tu verdad con mi boca.

2 Och säger alltså, att en evig nåd skall uppgå; och du varder dina sanning i himmelen troliga hållandes.

Porque dije: Para siempre será edificada misericordia; en los mismos cielos apoyarás tu verdad.

3 Jag hafver gjort ett förbund med minom utkorade; minom tjenare David hafver jag svorit:

Hice alianza con mi escogido; juré á David mi siervo, [diciendo]:

4 Jag skall förskaffa dig en evig säd, och bygga din stol ifrå slägte till slägte. (Sela)

Para siempre confirmaré tu simiente, y edificaré tu trono por todas las generaciones. (Selah)

5 Och himlarna, Herre, skola prisa din under, och dina sanning, uti de heligas församling.

Y celebrarán los cielos tu maravilla, oh Jehová; tu verdad también en la congregación de los santos.

6 Ty ho kan i skyn liknas vid Herran; och ibland gudarnas barn Herranom lik vara?

Porque ¿quién en los cielos se igualará con Jehová? ¿quién será semejante á Jehová entre los hijos de los potentados?

7 Gud är fast mägtig uti de heligas församling, och underlig öfver alla de som omkring honom äro.

Dios terrible en la grande congregación de los santos, y formidable sobre todos cuantos están alrededor suyo.

8 Herre Gud Zebaoth, ho är såsom du, en mägtig Herre? Och din sanning är allt omkring dig.

Oh Jehová, Dios de los ejércitos, ¿quién como tú? Poderoso eres, Jehová, y tu verdad está en torno de ti.

9 Du råder öfver det stormande hafvet; du styrer dess böljor, när de upphäfva sig.

Tú tienes dominio sobre la bravura de la mar: cuando se levantan sus ondas, tú las sosiegas.

10 Du slår Rahab till döds; du förströr dina fiendar, med dinom starka arm.

Tú quebrantaste á Rahab como á un muerto: con el brazo de tu fortaleza esparciste á tus enemigos.

11 Himmel och jord äro din; du hafver grundat jordenes krets, och hvad deruti är.

Tuyos los cielos, tuya también la tierra: el mundo y su plenitud, tú lo fundaste.

12 Norr och söder hafver du skapat; Thabor och Hermon fröjdar sig i ditt Namn.

Al aquilón y al austro tú los criaste: Tabor y Hermón cantarán en tu nombre.

13 Du hafver en väldig arm; stark är din hand, och hög är din högra hand.

Tuyo el brazo con valentía; fuerte es tu mano, ensalzada tu diestra.

14 Rättfärdighet och dom är dins stols stadfästelse; nåd och sanning äro för ditt ansigte.

Justicia y juicio son el asiento de tu trono: misericordia y verdad van delante de tu rostro.

15 Väl är de folke, som fröjdas kan; Herre, de skola vandra i dins ansigtes ljus.

Bienaventurado el pueblo que sabe aclamarte: andarán, oh Jehová, á la luz de tu rostro.

16 De skola dagliga öfver ditt Namn glade vara, och i dine rättfärdighet härlige vara.

En tu nombre se alegrarán todo el día; y en tu justicia serán ensalzados.

17 Ty du äst deras starkhets berömmelse, och genom dina nåde skall du upphöja vårt horn.

Porque tú eres la gloria de su fortaleza; y por tu buena voluntad ensalzarás nuestro cuerno.

18 Ty Herren är vår sköld, och den Helige i Israel är vår Konung.

Porque Jehová es nuestro escudo; y nuestro rey es el Santo de Israel.

19 På den tiden talade du i en syn till dina heliga, och sade: Jag hafver uppväckt en hjelta, den hjelpa skall; jag hafver upphöjt en utkoradan utu folket.

Entonces hablaste en visión á tu santo, y dijiste: Yo he puesto el socorro sobre valiente; he ensalzado [un] escogido de mi pueblo.

20 Jag hafver funnit min tjenare David; jag hafver smort honom med mina helga oljo.

Hallé á David mi siervo; ungílo con el aceite de mi santidad.

21 Min hand uppehåller honom, och min arm skall styrka honom.

Mi mano será firme con él, mi brazo también lo fortificará.

22 Fienderna skola icke vara honom öfvermägtige, och de orättfärdige skola icke förtrycka honom;

No lo avasallará enemigo, ni hijo de iniquidad lo quebrantará.

23 Utan jag skall slå hans ovänner för honom, och de honom hata, vill jag plåga.

Mas yo quebrantaré delante de él á sus enemigos, y heriré á sus aborrecedores.

24 Men min sanning och nåd skall när honom vara; och hans horn skall i mitt Namn upphöjdt varda.

Y mi verdad y mi misericordia serán con él; y en mi nombre será ensalzado su cuerno.

25 Jag skall sätta hans hand uti hafvet, och hans högra hand uti älfverna.

Asimismo pondré su mano en la mar, y en los ríos su diestra.

26 Han skall kalla mig alltså: Du äst min fader, min Gud och tröst, den mig hjelper.

El me llamará: Mi padre eres tú, mi Dios, y la roca de mi salud.

27 Och jag skall göra honom till första sonen, den aldrahögsta ibland Konungarna på jordene.

Yo también le pondré [por] primogénito, alto sobre los reyes de la tierra.

28 Jag vill behålla honom mina nåd evinnerliga, och mitt förbund skall honom fast blifva.

Para siempre le conservaré mi misericordia; y mi alianza será firme con él.

29 Jag skall gifva honom en evig säd, och hans stol uppehålla, så länge himmelen varar.

Y pondré su simiente para siempre, y su trono como los días de los cielos.

30 Men om hans barn min lag öfvergifva, och i minom rättom icke vandra;

Si dejaren sus hijos mi ley, y no anduvieren en mis juicios;

31 Om de mina stadgar ohelga, och min bud icke hålla;

Si profanaren mis estatutos, y no guardaren mis mandamientos;

32 Så vill jag hemsöka deras synd med ris, och deras missgerningar med plågor.

Entonces visitaré con vara su rebelión, y con azotes sus iniquidades.

33 Men mina nåd vill jag icke vända ifrå honom, och icke låta mina sanning fela.

Mas no quitaré de él mi misericordia, ni falsearé mi verdad.

34 Jag vill icke ohelga mitt förbund, och icke ogildt göra hvad af minom mun utgånget är.

No olvidaré mi pacto, ni mudaré lo que ha salido de mis labios.

35 Jag hafver en gång svorit vid mina helighet: Jag vill icke ljuga for David;

Una vez he jurado por mi santidad, que no mentiré á David.

36 Hans säd skall evig vara, och hans stol för mig såsom solen.

Su simiente será para siempre, y su trono como el sol delante de mí.

37 Såsom månen skall han evinnerliga vid magt hållen varda, och såsom de vittne i skyn viss vara. (Sela)

Como la luna será firme para siempre, y [como] un testigo fiel en el cielo. (Selah)

38 Men nu bortdrifver du och förkastar, och vredgas med dinom smorda.

Mas tú desechaste y menospreciaste á tu ungido; y te has airado [con él].

39 Du bryter dins tjenares förbund, och trampar hans krono neder på jordena.

Rompiste el pacto de tu siervo; has profanado su corona [hasta] la tierra.

40 Du nederrifver alla hans murar, och låter hans fäste afbrytas.

Aportillaste todos sus vallados; has quebrantado sus fortalezas.

41 Honom beröfva alle de der framom gå; han är sinom grannom ett gabberi vorden.

Menoscabáronle todos los que pasaron por el camino: es oprobio á sus vecinos.

42 Du upphöjer hans ovänners högra hand, och gläder alla hans fiendar.

Has ensalzado la diestra de sus enemigos; has alegrado á todos sus adversarios.

43 Ock hafver du hans svärds kraft borttagit, och låter honom ingen seger vinna i stridene.

Embotaste asimismo el filo de su espada, y no lo levantaste en la batalla.

44 Du förstörer hans renhet, och kastar hans stol till jordena.

Hiciste cesar su brillo, y echaste su trono por tierra.

45 Du förkortar hans ungdoms tid, och betäcker honom med blygd. (Sela)

Has acortado los días de su juventud; hasle cubierto de afrenta. (Selah)

46 Herre, huru länge vill du dig så allstinges fördölja; och låta dina grymhet brinna såsom en eld?

¿Hasta cuándo, oh Jehová? ¿te esconderás para siempre? ¿arderá tu ira como el fuego?

47 Tänk huru stackot mitt lif är; hvi vill du alla menniskor fåfängt skapat hafva?

Acuérdate de cuán corto sea mi tiempo: ¿por qué habrás criado en vano á todos los hijos del hombre?

48 Hvilken är den der lefver, och intet ser döden; den sina själ friar utu helvetes hand? (Sela) (Sheol h7585)

¿Qué hombre vivirá y no verá muerte? ¿librarás su vida del poder del sepulcro? (Selah) (Sheol h7585)

49 Herre, hvar är den förra din nåd, den du David i dine sanning svorit hafver?

Señor, ¿dónde están tus antiguas misericordias, que juraste á David por tu verdad?

50 Tänk, Herre, på dina tjenares försmädelse, den jag bär i mitt sköt, af allom så mångom folkom;

Señor, acuérdate del oprobio de tus siervos; [oprobio que] llevo yo en mi seno de muchos pueblos.

51 Dermed, Herre, dine fiender dig försmäda; der de med försmäda, och med fötterna trampa på din smorda.

Porque tus enemigos, oh Jehová, han deshonrado, porque tus enemigos han deshonrado los pasos de tu ungido.

52 Lofvad vare Herren evinnerliga. Amen, Amen.

Bendito Jehová para siempre. Amén, y Amén.