Psaltaren 89
1 En undervisning Ethans, dens Esrahitens. Jag vill sjunga om Herrans nåde evinnerliga, och hans sanning förkunna med minom mun, ifrå slägte till slägte;
Cantico di Etan l’Ezrahita. Io canterò in perpetuo le benignità dell’Eterno; con la mia bocca farò nota la tua fedeltà d’età in età.
2 Och säger alltså, att en evig nåd skall uppgå; och du varder dina sanning i himmelen troliga hållandes.
Poiché ho detto: La tua benignità sarà stabile in eterno; nei cieli stessi tu stabilisci la tua fedeltà.
3 Jag hafver gjort ett förbund med minom utkorade; minom tjenare David hafver jag svorit:
Io, dice l’Eterno, ho fatto un patto col mio eletto; ho fatto questo giuramento a Davide, mio servitore:
4 Jag skall förskaffa dig en evig säd, och bygga din stol ifrå slägte till slägte. (Sela)
Io stabilirò la tua progenie in eterno, ed edificherò il tuo trono per ogni età. (Sela)
5 Och himlarna, Herre, skola prisa din under, och dina sanning, uti de heligas församling.
Anche i cieli celebrano le tue maraviglie, o Eterno, e la tua fedeltà nell’assemblea dei santi.
6 Ty ho kan i skyn liknas vid Herran; och ibland gudarnas barn Herranom lik vara?
Poiché chi, nei cieli, è paragonabile all’Eterno? Chi è simile all’Eterno tra i figli di Dio?
7 Gud är fast mägtig uti de heligas församling, och underlig öfver alla de som omkring honom äro.
Iddio è molto terribile nell’assemblea dei santi, e più tremendo di tutti quelli che l’attorniano.
8 Herre Gud Zebaoth, ho är såsom du, en mägtig Herre? Och din sanning är allt omkring dig.
O Eterno, Iddio degli eserciti, chi è potente come te, o Eterno? E la tua fedeltà ti circonda da ogni parte.
9 Du råder öfver det stormande hafvet; du styrer dess böljor, när de upphäfva sig.
Tu domi l’orgoglio del mare; quando le sue onde s’innalzano, tu le acqueti.
10 Du slår Rahab till döds; du förströr dina fiendar, med dinom starka arm.
Tu hai fiaccato l’Egitto, ferendolo a morte; col tuo braccio potente, hai disperso i tuoi nemici.
11 Himmel och jord äro din; du hafver grundat jordenes krets, och hvad deruti är.
I cieli son tuoi, tua pure è la terra; tu hai fondato il mondo e tutto ciò ch’è in esso.
12 Norr och söder hafver du skapat; Thabor och Hermon fröjdar sig i ditt Namn.
Hai creato il settentrione e il mezzodì; il Tabor e l’Hermon mandan grida di gioia al tuo nome.
13 Du hafver en väldig arm; stark är din hand, och hög är din högra hand.
Tu hai un braccio potente; la tua mano è forte, alta è la tua destra.
14 Rättfärdighet och dom är dins stols stadfästelse; nåd och sanning äro för ditt ansigte.
Giustizia e diritto son la base del tuo trono, benignità e verità van davanti alla tua faccia.
15 Väl är de folke, som fröjdas kan; Herre, de skola vandra i dins ansigtes ljus.
Beato il popolo che conosce il grido di giubilo; esso cammina, o Eterno, alla luce del tuo volto;
16 De skola dagliga öfver ditt Namn glade vara, och i dine rättfärdighet härlige vara.
festeggia del continuo nel tuo nome, ed è esaltato dalla tua giustizia.
17 Ty du äst deras starkhets berömmelse, och genom dina nåde skall du upphöja vårt horn.
Perché tu sei la gloria della loro forza; e la nostra potenza è esaltata dal tuo favore.
18 Ty Herren är vår sköld, och den Helige i Israel är vår Konung.
Poiché il nostro scudo appartiene all’Eterno, e il nostro re al Santo d’Israele.
19 På den tiden talade du i en syn till dina heliga, och sade: Jag hafver uppväckt en hjelta, den hjelpa skall; jag hafver upphöjt en utkoradan utu folket.
Tu parlasti già in visione al tuo diletto, e dicesti: Ho prestato aiuto a un prode, ho innalzato un eletto d’infra il popolo.
20 Jag hafver funnit min tjenare David; jag hafver smort honom med mina helga oljo.
Ho trovato Davide, mio servitore, l’ho unto con l’olio mio santo;
21 Min hand uppehåller honom, och min arm skall styrka honom.
la mia mano sarà salda nel sostenerlo, e il mio braccio lo fortificherà.
22 Fienderna skola icke vara honom öfvermägtige, och de orättfärdige skola icke förtrycka honom;
Il nemico non lo sorprenderà, e il perverso non l’opprimerà.
23 Utan jag skall slå hans ovänner för honom, och de honom hata, vill jag plåga.
Io fiaccherò dinanzi a lui i suoi nemici, e sconfiggerò quelli che l’odiano.
24 Men min sanning och nåd skall när honom vara; och hans horn skall i mitt Namn upphöjdt varda.
La mia fedeltà e la mia benignità saranno con lui, e nel mio nome la sua potenza sarà esaltata.
25 Jag skall sätta hans hand uti hafvet, och hans högra hand uti älfverna.
E stenderò la sua mano sul mare, e la sua destra sui fiumi.
26 Han skall kalla mig alltså: Du äst min fader, min Gud och tröst, den mig hjelper.
Egli m’invocherà, dicendo: Tu sei il mio Padre, il mio Dio, e la ròcca della mia salvezza.
27 Och jag skall göra honom till första sonen, den aldrahögsta ibland Konungarna på jordene.
Io altresì lo farò il primogenito, il più eccelso dei re della terra.
28 Jag vill behålla honom mina nåd evinnerliga, och mitt förbund skall honom fast blifva.
Io gli conserverò la mia benignità in perpetuo, e il mio patto rimarrà fermo con lui.
29 Jag skall gifva honom en evig säd, och hans stol uppehålla, så länge himmelen varar.
Io renderò la sua progenie eterna, e il suo trono simile ai giorni de’ cieli.
30 Men om hans barn min lag öfvergifva, och i minom rättom icke vandra;
Se i suoi figliuoli abbandonan la mia legge e non camminano secondo i miei ordini,
31 Om de mina stadgar ohelga, och min bud icke hålla;
se violano i miei statuti e non osservano i miei comandamenti,
32 Så vill jag hemsöka deras synd med ris, och deras missgerningar med plågor.
io punirò la loro trasgressione con la verga, e la loro iniquità con percosse;
33 Men mina nåd vill jag icke vända ifrå honom, och icke låta mina sanning fela.
ma non gli ritirerò la mia benignità, e non smentirò la mia fedeltà.
34 Jag vill icke ohelga mitt förbund, och icke ogildt göra hvad af minom mun utgånget är.
Io non violerò il mio patto, e non muterò ciò ch’è uscito dalle mie labbra.
35 Jag hafver en gång svorit vid mina helighet: Jag vill icke ljuga for David;
Una cosa ho giurata per la mia santità, e non mentirò a Davide:
36 Hans säd skall evig vara, och hans stol för mig såsom solen.
La sua progenie durerà in eterno, e il suo trono sarà davanti a me come il sole,
37 Såsom månen skall han evinnerliga vid magt hållen varda, och såsom de vittne i skyn viss vara. (Sela)
sarà stabile in perpetuo come la luna; e il testimone ch’è nei cieli è fedele. (Sela)
38 Men nu bortdrifver du och förkastar, och vredgas med dinom smorda.
Eppure tu l’hai reietto e sprezzato, ti sei gravemente adirato contro il tuo unto.
39 Du bryter dins tjenares förbund, och trampar hans krono neder på jordena.
Tu hai rinnegato il patto stretto col tuo servitore, hai profanato la sua corona gettandola a terra.
40 Du nederrifver alla hans murar, och låter hans fäste afbrytas.
Tu hai rotto i suoi ripari, hai ridotto in ruine le sue fortezze.
41 Honom beröfva alle de der framom gå; han är sinom grannom ett gabberi vorden.
Tutti i passanti l’han saccheggiato, è diventato il vituperio de’ suoi vicini.
42 Du upphöjer hans ovänners högra hand, och gläder alla hans fiendar.
Tu hai esaltato la destra de’ suoi avversari, hai rallegrato tutti i suoi nemici.
43 Ock hafver du hans svärds kraft borttagit, och låter honom ingen seger vinna i stridene.
Tu hai fatto ripiegare il taglio della sua spada, e non l’hai sostenuto nella battaglia.
44 Du förstörer hans renhet, och kastar hans stol till jordena.
Tu hai fatto cessare il suo splendore, e hai gettato a terra il suo trono.
45 Du förkortar hans ungdoms tid, och betäcker honom med blygd. (Sela)
Tu hai scorciato i giorni della sua giovinezza, l’hai coperto di vergogna. (Sela)
46 Herre, huru länge vill du dig så allstinges fördölja; och låta dina grymhet brinna såsom en eld?
Fino a quando, o Eterno, ti nasconderai tu del continuo, e l’ira tua arderà come un fuoco?
47 Tänk huru stackot mitt lif är; hvi vill du alla menniskor fåfängt skapat hafva?
Ricordati quant’è fugace la mia vita, per qual nulla tu hai creato tutti i figliuoli degli uomini!
48 Hvilken är den der lefver, och intet ser döden; den sina själ friar utu helvetes hand? (Sela) (Sheol h7585)
Qual è l’uomo che viva senza veder la morte? che scampi l’anima sua dal potere del soggiorno de’ morti? (Sela) (Sheol h7585)
49 Herre, hvar är den förra din nåd, den du David i dine sanning svorit hafver?
Signore, dove sono le tue benignità antiche, le quali giurasti a Davide nella tua fedeltà?
50 Tänk, Herre, på dina tjenares försmädelse, den jag bär i mitt sköt, af allom så mångom folkom;
Ricorda, o Signore, il vituperio fatto ai tuoi servitori: ricordati ch’io porto in seno quello di tutti i grandi popoli,
51 Dermed, Herre, dine fiender dig försmäda; der de med försmäda, och med fötterna trampa på din smorda.
il vituperio di cui t’hanno coperto i tuoi nemici, o Eterno, il vituperio che han gettato sui passi del tuo unto.
52 Lofvad vare Herren evinnerliga. Amen, Amen.
Benedetto sia l’Eterno in perpetuo. Amen, Amen!
