Psaltaren 81

1 På Gittith, till att föresjunga, Assaphs. Sjunger Gudi gladeliga, den vår starkhet är; fröjdens Jacobs Gudi.

Asaf dwom. Monto ahurusi dwom mma Onyankopɔn yɛn ahoɔden; mommɔ ose mma Yakob Nyankopɔn no!

2 Tager Psalmer, och för hit trummor, lusteliga harpor med psaltare.

Momma nnwom no so na monwosow akasaa. Mommɔ sanku ne bɛnta dɛdɛ no.

3 Blåser med basuner i nymånaden, i våra löfhyddohögtid.

Monhyɛn mmentia ɔsram foforo da no, ne ne kurokumatwa mu, yɛn Aponto da no;

4 Ty detta är en sed i Israel, och en Jacobs Guds rätt.

Eyi yɛ Israelfo ahyɛde, Yakob Nyankopɔn mmara.

5 Det hafver han till ett vittnesbörd satt i Joseph, då de utur Egypti land drogo, och främmande tungomål hört hade;

Otintimii sɛ nhyehyɛe maa Yosef bere a ɔsɔre tiaa Misraim no, faako a yɛtee kasa a yɛnte ase no.

6 Och jag deras axlar ifrån bördone friade, och deras händer vid krukorna qvitta vordo.

Ɔka se, “Miyii adesoa no fii wɔn mmati so, ne wɔn nsa fii kɛntɛn ho.

7 Då du åkallade mig i nödene, halp jag dig ut, och bönhörde dig, då tordönen öfverföll dig; och försökte dig vid trätovattnet. (Sela)

Mo ahohiahia mu mofrɛɛ me na migyee mo, migyee mo so wɔ aprannaa mu; mesɔɔ mo hwɛɛ wɔ Meriba nsu ho.

8 Hör, mitt folk, jag vill betyga ibland dig; Israel, du skall höra mig;

“Me nkurɔfo, muntie me kɔkɔbɔ yi, Israel, sɛ mubetie me a!

9 Att ibland dig ingen annar Gud är, och du ingen främmande Gud tillbeder.

Ɛnsɛ sɛ munya anyame foforo bi wɔ mo mu; ɛnsɛ sɛ mokotow ananafo anyame.

10 Jag är Herren din Gud, som dig utur Egypti land fört hafver. Låt din mun vidt upp, låt mig uppfylla honom.

Mene Awurade, mo Nyankopɔn a miyii mo fii Misraim asase so no. Mummue mo anom tɛtrɛɛ na mɛhyɛ mu ma.

11 Men mitt folk hörde intet mina röst, och Israel är intet om mig.

“Nanso me nkurɔfo rentie me; Israel remmrɛ ne ho ase mma me.

12 Så hafver jag låtit dem uti deras hjertas sinne, att de måga vandra efter sitt råd.

Enti migyaa wɔn maa wɔn komaden sɛ wɔnyɛ nea wɔpɛ biara.

13 Om mitt folk ville mig hörsamt vara, och Israel på minom vägom gå,

“Sɛ me nkurɔfo tie me, na Israel nantew mʼakwan so a,

14 Så ville jag snart nederlägga deras fiendar, och vända mina hand emot deras motståndare.

anka medi wɔn atamfo so ama wɔn ntɛm na mama me basa so atia wɔn a wokyi wɔn!

15 Och de som Herran hata, skulle fela uppå honom; men deras tid skulle evinnerliga vara,

Wɔn a wɔtan Awurade no de osuro bɛkotow no, na wɔn asotwe to rentwa da.

16 Och jag skulle spisa dem med bästa hvete, och mätta dem med hannog utu hälleberget.

Nanso wɔde atoko mu atoko papa bɛma mo adi; mede ɔbotan mu wo bɛma mo amee.”