Psaltaren 80
1 En Psalm Assaphs, om gyldene rosena, till att föresjunga. Hör, Israels Herde, du som leder Joseph såsom får; bete dig, du som sitter på Cherubim.
“To the chief musician upon Shoshannim; an 'Eduth by Assaph; a psalm.” O Shepherd of Israel, give ear, thou that leadest Joseph like a flock; thou that dwellest between the cherubims, shine forth.
2 Uppväck dina magt, du som för Ephraim, BenJamin och Manasse äst, och kom oss till hjelp.
Before Ephraim and Benjamin and Menasseh awaken thy might, and come to our help.
3 Gud, tröst oss, och låt ditt ansigte lysa, så varde vi hulpne.
O God, cause us to return, and let thy countenance shine, that we may be saved.
4 Herre Gud Zebaoth, huru länge vill du vred vara öfver dins folks bön?
O Lord of hosts, how long shall thy anger smoke against the prayer of thy people?
5 Du spisar dem med tårars bröd, och skänker dem ett stort mått, fullt med tårar.
Thou feedest them with the bread of tears, and givest them tears to drink in great measure.
6 Du lätst alla våra grannar banna oss, och våra fiendar bespotta oss.
Thou renderest us a contest unto our neighbors: and our enemies hold derision among themselves.
7 Gud Zebaoth, tröst oss; låt ditt ansigte lysa, så varde vi hulpne.
O God of hosts, cause us to return, and let thy countenance shine, that we may be saved.
8 Du hafver hemtat ditt vinträ utur Egypten, och hafver fördrifvit Hedningarna, och planterat det.
A vine didst thou remove out of Egypt: thou drovest out nations, and plantedst it.
9 Du hafver röjt vägen för thy, och låtit det väl rota sig, så att det hafver uppfyllt landet.
Thou didst clear out a place before it, and it struck its root deeply, and it filled the land.
10 Bergen äro med dess skugga öfvertäckte, och med dess qvistar Guds cedreträ.
Mountains were covered with its shadow, and with its boughs the cedars of God.
11 Du hafver utsträckt dess qvistar intill hafvet, och dess telningar allt intill älfvena.
It sent out its tendrils as far as the sea, and unto the river its suckers.
12 Hvi hafver du så sönderbrutit dess gård, att deraf rifver allt det som der framom går?
Wherefore hast thou now broken down its fences, so that all who pass by the way pluck the fruit from it?
13 De vildsvin hafva uppgräfvit det, och de vilddjur hafva afbitit det.
The boar out of the forest doth gnaw at it, and what moveth on the field feedeth on it.
14 Gud Zebaoth, vänd dig dock; skåda neder af himmelen, och se härtill, och besök detta vinträt;
O God of hosts, return; I pray thee, look down from heaven, and behold, and think of this vine;
15 Och håll det vid magt, som din högra hand planterat hafver, och det du dig stadeliga utvalt hafver.
And of the sprout which thy right hand hath planted, and of the branch that thou hast made strong for thyself.
16 Se dertill, och straffat; att på det brännande och rifvande må en ände varda.
It is burnt with fire, it is hewn down; because of the rebuke of thy countenance do they perish.
17 Din hand beskydde dins högra hands folk, och de menniskor, som du dig stadeliga utvalt hafver;
Let thy hand be over the man of thy right hand, over the son of man whom thou hast made strong for thyself.
18 Så vilje vi intet ifrå dig vika. Låt oss lefva, så vilje vi åkalla ditt Namn.
Then will we not swerve from thee: revive us again, and we will call on thy name.
19 Herre Gud Zebaoth, tröst oss. Låt ditt ansigte lysa, så varde vi hulpne.
O Lord God of hosts, cause us to return: let thy countenance shine, that we may be saved.
