Psaltaren 78
1 En undervisning Assaphs. Hör, mitt folk, min lag; böjer edor öron till mins muns tal.
Cantique d’Asaph. Mon peuple, écoute mes instructions! Prêtez l’oreille aux paroles de ma bouche!
2 Jag vill öppna min mun till ordspråk, och vill förtälja gamla hemligheter;
J’ouvre la bouche par des sentences, Je publie la sagesse des temps anciens.
3 De vi hört hafve och vetom, och våra fäder oss förtäljt hafva;
Ce que nous avons entendu, ce que nous savons, Ce que nos pères nous ont raconté,
4 Att vi det icke fördölja skulle deras barnom, som efter komma skulle; utan förkunna Herrans lof, och hans magt och under, som han gjort hafver.
Nous ne le cacherons point à leurs enfants; Nous dirons à la génération future les louanges de l’Éternel, Et sa puissance, et les prodiges qu’il a opérés.
5 Han upprättade ett vittnesbörd i Jacob, och gaf en lag i Israel, den han våra fäder böd, till att lära deras barn;
Il a établi un témoignage en Jacob, Il a mis une loi en Israël, Et il a ordonné à nos pères de l’enseigner à leurs enfants,
6 På det att efterkommanderna måtte det lära, och de barn, som ännu skulle födde varda; då de uppkommo, att de ock förkunnade det sinom barnom;
Pour qu’elle fût connue de la génération future, Des enfants qui naîtraient, Et que, devenus grands, ils en parlassent à leurs enfants,
7 Att de skulle sätta sitt hopp till Gud, och icke förgäta Guds verk, och hålla hans bud;
Afin qu’ils missent en Dieu leur confiance, Qu’ils n’oubliassent pas les œuvres de Dieu, Et qu’ils observassent ses commandements,
8 Och icke varda, såsom deras fäder, en affällig och ohörsam art; hvilkom deras hjerta icke fast var, och deras ande höll sig icke troliga till Gud;
Afin qu’ils ne fussent pas, comme leurs pères, Une race indocile et rebelle, Une race dont le cœur n’était pas ferme, Et dont l’esprit n’était pas fidèle à Dieu.
9 Såsom Ephraims barn, som väpnade voro och förde bågan, föllo af i stridstidenom.
Les fils d’Éphraïm, armés et tirant de l’arc, Tournèrent le dos le jour du combat.
10 De höllo icke Guds förbund, och ville icke vandra i hans lag;
Ils ne gardèrent point l’alliance de Dieu, Et ils refusèrent de marcher selon sa loi.
11 Och förgåto hans verk, och hans under, som han dem bevist hade.
Ils mirent en oubli ses œuvres, Ses merveilles qu’il leur avait fait voir.
12 För deras fäder gjorde han under, i Egypti land, på den markene Zoan.
Devant leurs pères il avait fait des prodiges, Au pays d’Égypte, dans les campagnes de Tsoan.
13 Han åtskiljde hafvet, och lät dem gå derigenom, och satte vattnet såsom en mur.
Il fendit la mer et leur ouvrit un passage, Il fit dresser les eaux comme une muraille.
14 Han ledde dem om dagen med en molnsky, och om nattena med en klar eld.
Il les conduisit le jour par la nuée, Et toute la nuit par un feu éclatant.
15 Han lät bergsklippona remna i öknene, och gaf dem dricka vatten tillfyllest;
Il fendit des rochers dans le désert, Et il donna à boire comme des flots abondants;
16 Och lät bäcker flyta utu bergsklippone, att de flöto derut, såsom vattuströmmar.
Du rocher il fit jaillir des sources, Et couler des eaux comme des fleuves.
17 Likväl syndade de ännu emot honom, och förtörnade den Högsta i öknene;
Mais ils continuèrent à pécher contre lui, A se révolter contre le Très-Haut dans le désert.
18 Och försökte Gud, i deras hjerta, att de spis beddes till deras själar;
Ils tentèrent Dieu dans leur cœur, En demandant de la nourriture selon leur désir.
19 Och talade emot Gud, och sade: Ja, skulle väl Gud kunna bereda ett bord i öknene?
Ils parlèrent contre Dieu, Ils dirent: Dieu pourrait-il Dresser une table dans le désert?
20 Si, han hafver väl slagit bergsklippona, att vatten utflöt, och bäcker sig utgåfvo; men huru kan han gifva bröd, och skaffa sino folke kött?
Voici, il a frappé le rocher, et des eaux ont coulé, Et des torrents se sont répandus; Pourra-t-il aussi donner du pain, Ou fournir de la viande à son peuple?
21 Då nu Herren det hörde, vardt han upptänd; och eld gick upp i Jacob, och vrede kom öfver Israel;
L’Éternel entendit, et il fut irrité; Un feu s’alluma contre Jacob, Et la colère s’éleva contre Israël,
22 Att de icke trodde uppå Gud, och hoppades icke uppå hans hjelp.
Parce qu’ils ne crurent pas en Dieu, Parce qu’ils n’eurent pas confiance dans son secours.
23 Och han böd skyarna ofvantill, och upplät himmelens dörrar;
Il commanda aux nuages d’en haut, Et il ouvrit les portes des cieux;
24 Och lät regna Man till dem till mats, och gaf dem himmelsbröd.
Il fit pleuvoir sur eux la manne pour nourriture, Il leur donna le blé du ciel.
25 De åto änglabröd; han sände dem mat tillfyllest.
Ils mangèrent tous le pain des grands, Il leur envoya de la nourriture à satiété.
26 Han lät blåsa östanväder under himmelen, och genom sina starkhet upprörde sunnanväder;
Il fit souffler dans les cieux le vent d’orient, Et il amena par sa puissance le vent du midi;
27 Och lät kött regna uppå dem såsom stoft, och foglar såsom sanden i hafvet;
Il fit pleuvoir sur eux la viande comme de la poussière, Et comme le sable des mers les oiseaux ailés;
28 Och lät dem falla i deras lägre, allestäds der de bodde.
Il les fit tomber au milieu de leur camp, Tout autour de leurs demeures.
29 Då åto de, och vordo för mätte; han lät dem släcka sin lusta.
Ils mangèrent et se rassasièrent abondamment: Dieu leur donna ce qu’ils avaient désiré.
30 Då de ännu sin lusta icke släckt hade, och de ännu åto deraf,
Ils n’avaient pas satisfait leur désir, Ils avaient encore leur nourriture dans la bouche,
31 Så kom Guds vrede öfver dem; och drap de yppersta ibland dem, och nederslog de bästa i Israel.
Lorsque la colère de Dieu s’éleva contre eux; Il frappa de mort les plus vigoureux, Il abattit les jeunes hommes d’Israël.
32 Men öfver allt detta syndade de ännu mer, och trodde intet uppå hans under.
Malgré tout cela, ils continuèrent à pécher, Et ne crurent point à ses prodiges.
33 Derföre lät han dem dö bort, så att de intet fingo, och måste i deras lifsdagar plågade varda.
Il consuma leurs jours par la vanité, Et leurs années par une fin soudaine.
34 När han drap dem, sökte de honom, och vände sig bittida till Gud;
Quand il les frappait de mort, ils le cherchaient, Ils revenaient et se tournaient vers Dieu;
35 Och tänkte, att Gud är deras tröst, och Gud den Högste deras förlösare;
Ils se souvenaient que Dieu était leur rocher, Que le Dieu Très-Haut était leur libérateur.
36 Och skrymtade för honom med deras mun, och lögo för honom med deras tungo.
Mais ils le trompaient de la bouche, Et ils lui mentaient de la langue;
37 Men deras hjerta var icke fast intill honom, och höllo sig icke troliga intill hans förbund.
Leur cœur n’était pas ferme envers lui, Et ils n’étaient pas fidèles à son alliance.
38 Men han var barmhertig, och förlät missgerningarna, och förgjorde dem icke; och afvände ofta sina vrede, och lät icke alla sina vrede gå.
Toutefois, dans sa miséricorde, il pardonne l’iniquité et ne détruit pas; Il retient souvent sa colère et ne se livre pas à toute sa fureur.
39 Ty han tänkte att de äro kött; ett väder, som bortfar, och kommer intet igen.
Il se souvint qu’ils n’étaient que chair, Un souffle qui s’en va et ne revient pas.
40 De förtörnade honom ganska ofta i öknene, och bekymrade honom i ödemarkene.
Que de fois ils se révoltèrent contre lui dans le désert! Que de fois ils l’irritèrent dans la solitude!
41 De försökte Gud framgent, och rette den Heliga i Israel.
Ils ne cessèrent de tenter Dieu, Et de provoquer le Saint d’Israël.
42 De tänkte intet uppå hans hand, den dagen då han förlöste dem ifrå fienderna;
Ils ne se souvinrent pas de sa puissance, Du jour où il les délivra de l’ennemi,
43 Såsom han sina tecken gjort hade uti Egypten, och sina under i det landet Zoan.
Des miracles qu’il accomplit en Égypte, Et de ses prodiges dans les campagnes de Tsoan.
44 Då han deras vatten i blod vände; så att de af deras bäcker icke dricka kunde.
Il changea leurs fleuves en sang, Et ils ne purent en boire les eaux.
45 Då han ohyro ibland dem sände, som dem åto, och paddor, som dem förderfvade;
Il envoya contre eux des mouches venimeuses qui les dévorèrent, Et des grenouilles qui les détruisirent.
46 Och gaf deras frukt gräsmatkom, och deras säd gräshoppom.
Il livra leurs récoltes aux sauterelles, Le produit de leur travail aux sauterelles.
47 Då han deras vinträ med hagel förderfvade, och deras mulbärsträ med stort hagel.
Il fit périr leurs vignes par la grêle, Et leurs sycomores par la gelée.
48 Då han deras boskap slog med hagel, och deras hjordar med ljungande.
Il abandonna leur bétail à la grêle, Et leurs troupeaux au feu du ciel.
49 Då han i sina grymma vrede sände ibland dem onda änglar, och lät dem härja och förderfva, och skada göra.
Il lança contre eux son ardente colère, La fureur, la rage et la détresse, Une troupe de messagers de malheur.
50 Då han lät sina vrede gå, och icke skonade deras själom för dödenom, och lät deras boskap dö af pestilentie.
Il donna libre cours à sa colère, Il ne sauva pas leur âme de la mort, Il livra leur vie à la mortalité;
51 Då han i Egypten allt förstfödt slog, de första arfvingar i Hams hyddom;
Il frappa tous les premiers-nés en Égypte, Les prémices de la force sous les tentes de Cham.
52 Och lät sitt folk utdraga såsom får, och förde dem såsom en hjord i öknene.
Il fit partir son peuple comme des brebis, Il les conduisit comme un troupeau dans le désert.
53 Och han ledde dem säkra, så att de intet fruktade sig; men deras fiendar öfvertäckte hafvet;
Il les dirigea sûrement, pour qu’ils fussent sans crainte, Et la mer couvrit leurs ennemis.
54 Och lät dem komma i sina helga gränsor, till detta berg, hvilket hans högra hand förvärfvat hafver;
Il les amena vers sa frontière sainte, Vers cette montagne que sa droite a acquise.
55 Och fördref för dem folk, och lät dem utskifta arfvet, och lät Israels slägter bo i deras hyddom.
Il chassa devant eux les nations, Leur distribua le pays en héritage, Et fit habiter dans leurs tentes les tribus d’Israël.
56 Men de försökte och förtörnade Gud, den Högsta, och höllo intet hans vittnesbörd;
Mais ils tentèrent le Dieu Très-Haut et se révoltèrent contre lui, Et ils n’observèrent point ses ordonnances.
57 Och föllo tillbaka, och föraktade all ting, såsom deras fäder; och höllo intet, såsom en lös båge;
Ils s’éloignèrent et furent infidèles, comme leurs pères, Ils tournèrent, comme un arc trompeur.
58 Och förtörnade honom med sina höjder, och rette honom med sina afgudar;
Ils l’irritèrent par leurs hauts lieux, Et ils excitèrent sa jalousie par leurs idoles.
59 Och då Gud det hörde, vardt han upptänd, och förkastade Israel svårliga;
Dieu entendit, et il fut irrité; Il repoussa fortement Israël.
60 Så att han lät fara sina boning i Silo, den hyddo, der han ibland menniskor bodde;
Il abandonna la demeure de Silo, La tente où il habitait parmi les hommes;
61 Och gaf deras magt uti fängelse, och deras härlighet uti fiendans händer;
Il livra sa gloire à la captivité, Et sa majesté entre les mains de l’ennemi.
62 Och öfvergaf sitt folk för svärd, och var upptänd emot sitt arf.
Il mit son peuple à la merci du glaive, Et il s’indigna contre son héritage.
63 Deras unga män förtärde elden, och deras jungfrur måste ogifta blifva.
Le feu dévora ses jeunes hommes, Et ses vierges ne furent pas célébrées;
64 Deras Prester föllo genom svärd, och inga enkor voro, de der gråta skulle.
Ses sacrificateurs tombèrent par l’épée, Et ses veuves ne pleurèrent pas.
65 Och Herren vaknade upp, såsom en sofvande, och såsom en stark glad är, den ifrå vin kommer;
Le Seigneur s’éveilla comme celui qui a dormi, Comme un héros qu’a subjugué le vin.
66 Och slog sina fiendar baktill, och hängde en evig skam uppå dem;
Il frappa ses adversaires en fuite, Il les couvrit d’un opprobre éternel.
67 Och förkastade Josephs hyddo, och utvalde icke Ephraims slägte;
Cependant il rejeta la tente de Joseph, Et il ne choisit point la tribu d’Éphraïm;
68 Utan utvalde Juda slägte, det berget Zion, som han älskade;
Il préféra la tribu de Juda, La montagne de Sion qu’il aimait.
69 Och byggde sin helgedom högt, såsom ett land det evinnerliga fast stå skall;
Et il bâtit son sanctuaire comme les lieux élevés, Comme la terre qu’il a fondée pour toujours.
70 Och utvalde sin tjenare David, och tog honom utu fårahusen.
Il choisit David, son serviteur, Et il le tira des bergeries;
71 Ifrå de däggande får hemtade han honom, att han hans folk Jacob föda skulle, och hans arf Israel.
Il le prit derrière les brebis qui allaitent, Pour lui faire paître Jacob, son peuple, Et Israël, son héritage.
72 Och han födde dem också med all trohet, och regerade dem med all flit.
Et David les dirigea avec un cœur intègre, Et les conduisit avec des mains intelligentes.
