Psaltaren 77

1 En Psalm Assaphs, för Jeduthun, till att föresjunga. Jag ropar med mine röst till Gud; till Gud ropar jag, och han hörer mig.

Au chef des chantres. D’après Jeduthun. Psaume d’Asaph. Ma voix s’élève à Dieu, et je crie; Ma voix s’élève à Dieu, et il m’écoutera.

2 Uti mine nöds tid söker jag Herran; min hand är om nattena uträckt, och håller intet upp; ty min själ vill sig icke trösta låta.

Au jour de ma détresse, je cherche le Seigneur; La nuit, mes mains sont étendues sans se lasser; Mon âme refuse toute consolation.

3 När jag bedröfvad är, så tänker jag uppå Gud; när mitt hjerta i ångest är, så talar jag. (Sela)

Je me souviens de Dieu, et je gémis; Je médite, et mon esprit est abattu. (Pause)

4 Min ögon håller du, att de vaka. Jag är så vanmägtig, att jag icke tala kan.

Tu tiens mes paupières en éveil; Et, dans mon trouble, je ne puis parler.

5 Jag tänker uppå den gamla tiden, på de förra år.

Je pense aux jours anciens, Aux années d’autrefois.

6 Jag tänker om nattena på mitt strängaspel, och talar med mino hjerta; min ande ransakar.

Je pense à mes cantiques pendant la nuit, Je fais des réflexions au-dedans de mon cœur, Et mon esprit médite.

7 Månn då Herren förkasta evinnerliga; och ingen nåd mer bevisa?

Le Seigneur rejettera-t-il pour toujours? Ne sera-t-il plus favorable?

8 Är det så alldeles ute med hans godhet; och hafver tillsägelsen en ända?

Sa bonté est-elle à jamais épuisée? Sa parole est-elle anéantie pour l’éternité?

9 Hafver då Gud förgätit att vara nådelig; och tillyckt sina barmhertighet för vredes skull? (Sela)

Dieu a-t-il oublié d’avoir compassion? A-t-il, dans sa colère, retiré sa miséricorde? (Pause)

10 Men dock sade jag: Dermed qväl jag mig sjelf; den Högstas högra hand kan all ting förvandla.

Je dis: Ce qui fait ma souffrance, C’est que la droite du Très-Haut n’est plus la même…

11 Derföre tänker jag uppå Herrans gerningar; ja, jag tänker uppå din förra under;

Je rappellerai les œuvres de l’Éternel, Car je me souviens de tes merveilles d’autrefois;

12 Och talar om all din verk, och säger om din anslag:

Je parlerai de toutes tes œuvres, Je raconterai tes hauts faits.

13 Gud, din väg är helig; hvar är en så mägtig Gud, såsom du, Gud, äst?

O Dieu! Tes voies sont saintes; Quel dieu est grand comme Dieu?

14 Du äst den Gud, som under gör; du hafver bevisat dina magt ibland folken.

Tu es le Dieu qui fait des prodiges; Tu as manifesté parmi les peuples ta puissance.

15 Du hafver förlossat ditt folk väldeliga, Jacobs barn och Josephs. (Sela)

Par ton bras tu as délivré ton peuple, Les fils de Jacob et de Joseph. (Pause)

16 Vattnen sågo dig, Gud, vattnen sågo dig, och ängslades; och djupen stormade.

Les eaux t’ont vu, ô Dieu! Les eaux t’ont vu, elles ont tremblé; Les abîmes se sont émus.

17 De tjocke skyar utgöto vatten; skyarna dundrade, och skotten foro deribland.

Les nuages versèrent de l’eau par torrents, Le tonnerre retentit dans les nues, Et tes flèches volèrent de toutes parts.

18 Det dundrade i himmelen, ditt ljungande lyste på jordene; jorden rördes och bäfvade deraf.

Ton tonnerre éclata dans le tourbillon, Les éclairs illuminèrent le monde; La terre s’émut et trembla.

19 Din väg var i hafvet, och din stig i stort vatten; och man fann dock intet din fotspår.

Tu te frayas un chemin par la mer, Un sentier par les grandes eaux, Et tes traces ne furent plus reconnues.

20 Du förde ditt folk, såsom en fårahjord, genom Mose och Aaron.

Tu as conduit ton peuple comme un troupeau, Par la main de Moïse et d’Aaron.