Psaltaren 77

1 En Psalm Assaphs, för Jeduthun, till att föresjunga. Jag ropar med mine röst till Gud; till Gud ropar jag, och han hörer mig.

Para el músico jefe. Para Jeduthun. Un salmo de Asaf. ¡Mi grito va a Dios! De hecho, clamo a Dios por ayuda, y que me escuche.

2 Uti mine nöds tid söker jag Herran; min hand är om nattena uträckt, och håller intet upp; ty min själ vill sig icke trösta låta.

En el día de mi angustia busqué al Señor. Mi mano se extendió en la noche, y no se cansó. Mi alma se negaba a ser consolada.

3 När jag bedröfvad är, så tänker jag uppå Gud; när mitt hjerta i ångest är, så talar jag. (Sela)

Me acuerdo de Dios y gimo. Me quejo, y mi espíritu está abrumado. (Selah)

4 Min ögon håller du, att de vaka. Jag är så vanmägtig, att jag icke tala kan.

Mantienes mis párpados abiertos. Estoy tan preocupado que no puedo hablar.

5 Jag tänker uppå den gamla tiden, på de förra år.

He considerado los días de antaño, los años de la antigüedad.

6 Jag tänker om nattena på mitt strängaspel, och talar med mino hjerta; min ande ransakar.

Recuerdo mi canción en la noche. Considero en mi propio corazón; mi espíritu indaga diligentemente:

7 Månn då Herren förkasta evinnerliga; och ingen nåd mer bevisa?

“¿Nos rechazará el Señor para siempre? ¿Ya no será favorable?

8 Är det så alldeles ute med hans godhet; och hafver tillsägelsen en ända?

¿Se ha desvanecido para siempre su amorosa bondad? ¿Falla su promesa por generaciones?

9 Hafver då Gud förgätit att vara nådelig; och tillyckt sina barmhertighet för vredes skull? (Sela)

¿Se ha olvidado Dios de ser bondadoso? ¿Acaso ha retenido su compasión por la ira?” (Selah)

10 Men dock sade jag: Dermed qväl jag mig sjelf; den Högstas högra hand kan all ting förvandla.

Entonces pensé: “Voy a apelar a esto: los años de la mano derecha del Altísimo”.

11 Derföre tänker jag uppå Herrans gerningar; ja, jag tänker uppå din förra under;

Recordaré los hechos de Yah; porque recordaré tus maravillas de antaño.

12 Och talar om all din verk, och säger om din anslag:

También meditaré en todo tu trabajo, y considera tus acciones.

13 Gud, din väg är helig; hvar är en så mägtig Gud, såsom du, Gud, äst?

Tu camino, Dios, está en el santuario. ¿Qué dios es tan grande como Dios?

14 Du äst den Gud, som under gör; du hafver bevisat dina magt ibland folken.

Tú eres el Dios que hace maravillas. Has dado a conocer tu fuerza entre los pueblos.

15 Du hafver förlossat ditt folk väldeliga, Jacobs barn och Josephs. (Sela)

Has redimido a tu pueblo con tu brazo, los hijos de Jacob y José. (Selah)

16 Vattnen sågo dig, Gud, vattnen sågo dig, och ängslades; och djupen stormade.

Las aguas te vieron, Dios. Las aguas te vieron y se retorcieron. Las profundidades también se convulsionaron.

17 De tjocke skyar utgöto vatten; skyarna dundrade, och skotten foro deribland.

Las nubes derramaron agua. Los cielos resonaron con truenos. Sus flechas también parpadearon.

18 Det dundrade i himmelen, ditt ljungande lyste på jordene; jorden rördes och bäfvade deraf.

La voz de tu trueno estaba en el torbellino. Los relámpagos iluminaron el mundo. La tierra tembló y se estremeció.

19 Din väg var i hafvet, och din stig i stort vatten; och man fann dock intet din fotspår.

Tu camino fue a través del mar, sus caminos a través de las grandes aguas. Tus pasos no se conocían.

20 Du förde ditt folk, såsom en fårahjord, genom Mose och Aaron.

Guías a tu pueblo como un rebaño, por la mano de Moisés y Aarón.