Psaltaren 77
1 En Psalm Assaphs, för Jeduthun, till att föresjunga. Jag ropar med mine röst till Gud; till Gud ropar jag, och han hörer mig.
Unto the end, for Idithun, a psalm of Asaph. I cried to the Lord with my voice; to God with my voice, and he gave ear to me.
2 Uti mine nöds tid söker jag Herran; min hand är om nattena uträckt, och håller intet upp; ty min själ vill sig icke trösta låta.
In the day of my trouble I sought God, with my hands lifted up to him in the night, and I was not deceived. My soul refused to be comforted:
3 När jag bedröfvad är, så tänker jag uppå Gud; när mitt hjerta i ångest är, så talar jag. (Sela)
I remembered God, and was delighted, and was exercised, and my spirit swooned away.
4 Min ögon håller du, att de vaka. Jag är så vanmägtig, att jag icke tala kan.
My eyes prevented the watches: I was troubled, and I spoke not.
5 Jag tänker uppå den gamla tiden, på de förra år.
I thought upon the days of old: and I had in my mind the eternal years.
6 Jag tänker om nattena på mitt strängaspel, och talar med mino hjerta; min ande ransakar.
And I meditated in the night with my own heart: and I was exercised and I swept my spirit.
7 Månn då Herren förkasta evinnerliga; och ingen nåd mer bevisa?
Will God then cast off for ever? or will he never be more favourable again?
8 Är det så alldeles ute med hans godhet; och hafver tillsägelsen en ända?
Or will he cut off his mercy for ever, from generation to generation?
9 Hafver då Gud förgätit att vara nådelig; och tillyckt sina barmhertighet för vredes skull? (Sela)
Or will God forget to shew mercy? or will he in his anger shut up his mercies?
10 Men dock sade jag: Dermed qväl jag mig sjelf; den Högstas högra hand kan all ting förvandla.
And I said, Now have I begun: this is the change of the right hand of the most High.
11 Derföre tänker jag uppå Herrans gerningar; ja, jag tänker uppå din förra under;
I remembered the works of the Lord: for I will be mindful of thy wonders from the beginning.
12 Och talar om all din verk, och säger om din anslag:
And I will meditate on all thy works: and will be employed in thy inventions.
13 Gud, din väg är helig; hvar är en så mägtig Gud, såsom du, Gud, äst?
Thy way, O God, is in the holy place: who is the great God like our God?
14 Du äst den Gud, som under gör; du hafver bevisat dina magt ibland folken.
Thou art the God that dost wonders. Thou hast made thy power known among the nations:
15 Du hafver förlossat ditt folk väldeliga, Jacobs barn och Josephs. (Sela)
With thy arm thou hast redeemed thy people the children of Jacob and of Joseph.
16 Vattnen sågo dig, Gud, vattnen sågo dig, och ängslades; och djupen stormade.
The waters saw thee, O God, the waters saw thee: and they were afraid, and the depths were troubled.
17 De tjocke skyar utgöto vatten; skyarna dundrade, och skotten foro deribland.
Great was the noise of the waters: the clouds sent out a sound. For thy arrows pass:
18 Det dundrade i himmelen, ditt ljungande lyste på jordene; jorden rördes och bäfvade deraf.
The voice of thy thunder in a wheel. Thy lightnings enlightened the world: the earth shook and trembled.
19 Din väg var i hafvet, och din stig i stort vatten; och man fann dock intet din fotspår.
Thy way is in the sea, and thy paths in many waters: and thy footsteps shall not be known.
20 Du förde ditt folk, såsom en fårahjord, genom Mose och Aaron.
Thou hast conducted thy people like sheep, by the hand of Moses and Aaron.
