Psaltaren 44
1 En undervisning Korah barnas, till att föresjunga. Gud, vi hafve med våra öron hört, våre fäder hafva det förtäljt oss, hvad du i deras dagar gjort hafver fordom.
Unto the end, for the sons of Core, to give understanding. We have heard, O God, with our ears: our fathers have declared to us, The work, thou hast wrought in their days, and in the days of old.
2 Du hafver med dine hand fördrifvit Hedningarna; men dem hafver du insatt. Du hafver förderfvat folken; men dem hafver du utvidgat.
Thy hand destroyed the Gentiles, and thou plantedst them: thou didst afflict the people and cast them out.
3 Ty de hafva icke intagit landet genom sitt svärd, och deras arm halp dem intet; utan din högra hand, din arm och ditt ansigtes ljus; ty du hade ett behag till dem.
For they got not the possession of the land by their own sword: neither did their own arm save them. But thy right hand and thy arm, and the light of thy countenance: because thou wast pleased with them.
4 Gud, du äst den samme min Konung, som Jacob hjelp tillsäger.
Thou art thyself my king and my God, who commandest the saving of Jacob.
5 Igenom dig skole vi nederslå våra fiendar. I ditt Namn vilje vi undertrampa dem som sig emot oss sätta.
Through thee we will push down our enemies with the horn: and through thy name we will despise them that rise up against us.
6 Ty Jag förlåter mig icke uppå min båga, och mitt svärd kan intet hjelpa mig;
For I will not trust in my bow: neither shall my sword save me.
7 Utan du hjelper oss ifrå våra fiendar, och gör dem till skam, som hata oss.
But thou hast saved us from them that afflict us: and hast put them to shame that hate us.
8 Vi vilje dagliga berömma oss af Gudi, och tacka dino Namne evinnerliga. (Sela)
In God shall we glory all the day long: and in thy name we will give praise for ever.
9 Hvi bortdrifver du då nu oss, och låter oss till skam varda; och drager icke ut i vårom här?
But now thou hast cast us off, and put us to shame: and thou, O God, wilt not go out with our armies.
10 Du låter oss fly för våra fiendar, att de, som oss hata, skola beröfva oss.
Thou hast made us turn our back to our enemies: and they that hated us plundered for themselves.
11 Du låter uppäta oss såsom får, och förströr oss ibland Hedningarna.
Thou hast given us up like sheep to be eaten: thou hast scattered us among the nations.
12 Du säljer ditt folk förgäfves, och tager der intet före.
Thou hast sold thy people for no price: and there was no reckoning in the exchange of them.
13 Du gör oss till smälek vårom grannom; till spott och hån dem som omkring oss äro.
Thou hast made us a reproach to our neighbours, a scoff and derision to them that are round about us.
14 Du gör oss till ett ordspråk ibland Hedningarna, och att folken rista hufvudet öfver oss.
Thou hast made us a byword among the Gentiles: a shaking of the head among the people.
15 Dagliga är min smälek för mig, och mitt ansigte är fullt med skam;
All the day long my shame is before me: and the confusion of my face hath covered me,
16 Att jag måste de försmädare och lastare höra, och fienderna och de hämndgiruga se.
At the voice of him that reproacheth and detracteth me: at the face of the enemy and persecutor.
17 Allt detta är öfver oss kommet, och vi hafve dock intet förgätit dig, eller otroliga i ditt förbund handlat.
All these things have come upon us, yet we have not forgotten thee: and we have not done wickedly in they covenant.
18 Vårt hjerta är icke affallet, eller vår gång viken ifrå din väg;
And our heart hath not turned back: neither hast thou turned aside our steps from thy way.
19 Att du så sönderslår oss ibland drakar, och öfvertäcker oss med mörker.
For thou hast humbled us in the place of affliction: and the shadow of death hath covered us.
20 Om vi vår Guds Namn förgätit hade, och våra händer upplyft till en främmande Gud;
If we have forgotten the name of our God, and if we have spread forth our hands to a strange god:
21 Det kunde Gud väl finna. Nu känner han ju vår hjertans grund.
Shall not God search out these things: for he knoweth the secrets of the heart.
22 Ty vi varde ju dagliga för dina skull dräpne, och äro räknade såsom slagtefår.
Because for thy sake we are killed all the day long: we are counted as sheep for the slaughter.
23 Uppväck dig, Herre; hvi sofver du? Vaka upp, och bortdrif oss icke med allo.
Arise, why sleepest thou, O Lord? arise, and cast us not off to the end.
24 Hvi fördöljer du ditt ansigte; och förgäter vårt elände och tvång?
Why turnest thou face away? and forgettest our want and our trouble?
25 Ty vår själ är nederböjd till jordena; vår buk låder vid jordena.
For our soul is humbled down to the dust: our belly cleaveth to the earth.
26 Statt upp, hjelp oss, och förlös oss, för dina godhets skull.
Arise, O Lord, help us and redeem us for thy name’s sake.
