< Psaltaren 74 >

1 En undervisning Assaphs. Gud, hvi förkastar du oss så alldeles; och äst så grymmeliga vred öfver dina fosterfår?
Un salmo (masquil) de Asaf. Oh, Dios, ¿por qué nos has rechazado? ¿Acaso será para siempre? ¿Por qué tu ira consume como fuego abrasador a las ovejas de tu rebaño?
2 Tänk uppå dina menighet, den du af ålder förvärfvat, och dig till arfvedel förlöst hafver; uppå Zions berg, der du bor.
Recuerda al pueblo que formaste hace mucho tiempo. La tribu que redimiste e hiciste tuya. Recuerda también al monte de Sión, tu casa.
3 Trampa dem på fötterna, och stöt dem platt neder i grund. Fienden hafver all ting förderfvat i helgedomenom.
Ven y camina en medio de estas ruinas. El enemigo ha destruido tu Templo por completo.
4 Dina ovänner ryta uti dinom husom, och sätta sina afgudar der in.
El enemigo ha gritado en victoria justo en el lugar donde te reuniste con nosotros. Han levantado sus estandartes como símbolos de su victoria.
5 Man ser yxerna ofvantill blänka, såsom man i en skog högge;
Actuaron como hombres que talan el bosque con sus hachas.
6 Och sönderhugga all dess tafvelverk med yxer och bilor.
Con hachas y martillos destrozaron los paneles tallados.
7 De uppbränna din helgedom; de oskära dins Namns boning i grund.
Luego prendieron fuego a tu Templo, reduciéndolo a cenizas. Profanaron tu casa, el lugar que lleva tu nombre.
8 De tala i sitt hjerta: Låter oss skinna dem; de uppbränna all Guds hus i landena.
Dijeron para sí mismos: “¡Destruyámoslo todo!” Así que quemaron cada uno de los lugares de adoración a Dios en la tierra.
9 Vår tecken se vi intet, och ingen Prophet predikar mer, och ingen, lärare lärer oss mer.
Ya no vemos ninguna de tus señales. No ha quedado ni un profeta, y ninguno entre nosotros sabe hasta cuándo durará esto.
10 Ack! Gud, huru länge skall ovännen försmäda; och fienden så alldeles förlasta ditt Namn?
¿Hasta cuándo, Dios, te ridiculizará el enemigo? ¿Van a insultar tu nombre para siempre?
11 Hvi vänder du dina hand ifrå, och dina högra hand så platt ifrå ditt sköt?
¿Por qué te abstienes de actuar? ¡Actúa ahora y destrúyelos!
12 Men Gud är min Konung af ålder; den all hjelp gör, som på jordene sker.
Pero tu, Dios, eres nuestro rey desde hace mucho tiempo. Nos has salvado muchas veces en esta tierra.
13 Du sönderdelar hafvet genom dina kraft, och sönderslår drakarnas hufvud i vattnet.
Tu fuiste aquél que dividió el mar con tu poder, y rompiste las cabezas de los monstruos marinos.
14 Du sönderkrossar hufvuden af hvalfiskarna, och gifver dem folkena i öknene till spis.
Tú fuiste Aquél que aplastó las cabezas de Leviatán, y su cuerpo lo diste a comer a los animales del desierto.
15 Du låter uppvälla källor och bäcker; du låter borttorkas starka strömmar.
Tú fuiste Aquél que hizo fluir los ríos y fuentes de aguas. También hiciste que los ríos permanentes se secaran.
16 Dag och natt äro dine; du gör, att både sol och stjernor sitt vissa lopp hafva.
Tú creaste el día y también la noche. Hiciste la luna y el sol.
17 Du sätter hvarjo lande sina gränsor; sommar och vinter gör du.
Tú estableciste los límites de la tierra; Estableciste el verano y el invierno.
18 Så betänk dock det, att fienden försmäder Herran, och ett galet folk lastar ditt Namn.
No olvides cómo el enemigo te ha ridiculizado, Señor, y con cuanto irrespeto han insultado tu nombre.
19 Gif dock icke dins turturdufvos själ vilddjurena, och förgät icke så platt dina fattiga kreatur.
¡No dejes que estos animales salvajes maten a tus tórtolas! ¡No abandones a tu pueblo para siempre!
20 Tänk uppå förbundet; ty landet är allt omkring jämmerliga förhärjadt, och husen äro nederrifne.
Recuerda la promesa del pacto, porque la tierra está llena de lugares oscuros y de violencia.
21 Låt icke de ringa afgå med skam; ty de fattige och elände lofva ditt Namn.
No dejes que los que sufren sean maltratados otra vez. Deja que los pobres y necesitados te alaben.
22 Upp, o Gud, och uträtta dina sak; tänk uppå den försmädelse, som dig dagliga af de galna vederfars.
Levántate, Dios, y pelea tu causa. No olvides cuánto te han insultado estas personas necias todo el tiempo.
23 Förgät icke dina fiendars skri; dina ovänners rasande varder ju längre ju större.
¡No ignores lo que han dicho tus enemigos, porque sus acusaciones contra ti son cada vez peores!

< Psaltaren 74 >