Psaltaren 74
1 En undervisning Assaphs. Gud, hvi förkastar du oss så alldeles; och äst så grymmeliga vred öfver dina fosterfår?
MAIN Kot, da me kom kotin kaje kin kit ala, o da me re onioniki japwilim omui jip akan?
2 Tänk uppå dina menighet, den du af ålder förvärfvat, och dig till arfvedel förlöst hafver; uppå Zions berg, der du bor.
Kom kotin kupura japwilim omui momodijou, me kom kotin pwaindar maj o, o me komui dorelar, pwen wiala japwilim omui, kotin kupura dol Jion, waja me kom kotikot ia.
3 Trampa dem på fötterna, och stöt dem platt neder i grund. Fienden hafver all ting förderfvat i helgedomenom.
Kom koti don waja me lijelipin anjau warai; imwintiti me kawelar meakaroj nan im jaraui.
4 Dina ovänner ryta uti dinom husom, och sätta sina afgudar der in.
Me palian komui, kin weriwer nan tanpaj omui o pwilikidi arail dikedik en ani mal akan lole.
5 Man ser yxerna ofvantill blänka, såsom man i en skog högge;
Irail pwaradar dueta ir, me wia palapal nan wei.
6 Och sönderhugga all dess tafvelverk med yxer och bilor.
Re kin kawela did kajelel akan ki jile laud o tikitik.
7 De uppbränna din helgedom; de oskära dins Namns boning i grund.
Irail karonala tanpaj omui; irail kajaminela o tiakedi waja me mar omui kotikot ia.
8 De tala i sitt hjerta: Låter oss skinna dem; de uppbränna all Guds hus i landena.
Irail kin inda nan monion arail: Na, kitail pan kawela! Irail karonalar wajan kaudok karoj nan jap o.
9 Vår tecken se vi intet, och ingen Prophet predikar mer, och ingen, lärare lärer oss mer.
Jolar manaman akai janjal on kitail, o jolar jaukop amen mia, o jota amen re atail me pan aja imwilan mepukat.
10 Ack! Gud, huru länge skall ovännen försmäda; och fienden så alldeles förlasta ditt Namn?
O Main Kot, arai da me morjued o pan lalaue, o imwintiti o pan mamaleki mar omui?
11 Hvi vänder du dina hand ifrå, och dina högra hand så platt ifrå ditt sköt?
Da me komui kotiki wei jan lim omui? Kotikida pali maun omui o kaimwijokala.
12 Men Gud är min Konung af ålder; den all hjelp gör, som på jordene sker.
Pwe Kot ai Nanmarki jan maj o. I me jauaj pan meakaroj, me kin wiaui nin jappa.
13 Du sönderdelar hafvet genom dina kraft, och sönderslår drakarnas hufvud i vattnet.
Kom kotin kamueit pajaner madau ki omui manaman, o kom kotin kawelar monan drake nan pil.
14 Du sönderkrossar hufvuden af hvalfiskarna, och gifver dem folkena i öknene till spis.
Kom kotin kawelar monan walroj, ap kotiki on aramaj nan jap tan, pwen kanala.
15 Du låter uppvälla källor och bäcker; du låter borttorkas starka strömmar.
Komui kotin kapwaredar parer o pilap akan, o pilap kalaimun akan me kom kotin kanalanaladi.
16 Dag och natt äro dine; du gör, att både sol och stjernor sitt vissa lopp hafva.
Ran o pon me japwilim omui; komui kotin wiadar jaunipon o katipin.
17 Du sätter hvarjo lande sina gränsor; sommar och vinter gör du.
Komui wiadar irair en jap akan; komui me kin wia anjaun karakar o kapou.
18 Så betänk dock det, att fienden försmäder Herran, och ett galet folk lastar ditt Namn.
Kom kotin kupura mepukat: Imwintiti o lalaue komui Main, o aramaj pweipwei kan mamaleki mar omui.
19 Gif dock icke dins turturdufvos själ vilddjurena, och förgät icke så platt dina fattiga kreatur.
Kom der kotiki on man laualo nen en japwilim omui muroi, o kom der likidmaliela pwin en japwilim omui luet akan.
20 Tänk uppå förbundet; ty landet är allt omkring jämmerliga förhärjadt, och husen äro nederrifne.
Kom kotin tamanda inau o, pwe jap olar waja karoj o im akan pual pajaner.
21 Låt icke de ringa afgå med skam; ty de fattige och elände lofva ditt Namn.
Re der kotin mueid on me luet o, en namenok purela, me jamama o luet akan en kapina mar omui.
22 Upp, o Gud, och uträtta dina sak; tänk uppå den försmädelse, som dig dagliga af de galna vederfars.
Main Kot, kom kotida o kotin kaimwijokala japwilim omui dodok; kom kotin tamanda kankaurur, me kin wiaui on kmui jan ren me pweipwei kan.
23 Förgät icke dina fiendars skri; dina ovänners rasande varder ju längre ju större.
Kom kotin der maliela weriwer en japwlim omui imwintiti, moronoron en me palian komui kan, me kin lalaudalar karoj.
