Psaltaren 71

1 Herre, jag förtröstar uppå dig, låt mig aldrig på skam komma.

In You, O YHWH, I have trusted, Do not let me be disappointed for all time.

2 Fräls mig genom dina rättfärdighet, och hjelp mig ut; böj din öron till mig, och hjelp mig.

You deliver me in Your righteousness, And cause me to escape, Incline Your ear to me, and save me.

3 Var mig en stark tröst, dit jag alltid fly må, du som lofvat hafver att hjelpa mig; ty du äst min klippa och min borg.

Be a rock to me—a habitation, To go in continually, You have given command to save me, For You [are] my rock and my bulwark.

4 Min Gud, hjelp mig utu dens ogudaktigas hand, utu dens orättfärdigas och tyrannens hand.

O my God, cause me to escape From the hand of the wicked, From the hand of the perverse and violent.

5 Ty du äst min tillflykt, Herre, Herre; mitt hopp allt ifrå minom ungdom.

For You [are] my hope, O Lord YHWH, My trust from my youth.

6 Uppå dig hafver jag förlåtit mig, allt ifrå moderlifvet; du hafver dragit mig utu mine moders lif; min berömmelse är alltid af dig.

I have been supported from the womb by You, You cut me out from my mother’s bowels, My praise [is] continually in You.

7 Jag är för mångom ett vidunder; men du äst min starka tröst.

I have been as a wonder to many, And You [are] my strong refuge.

8 Låt min mun full vara af ditt lof och pris dagliga dags.

My mouth is filled [with] Your praise, All the day [with] Your beauty.

9 Förkasta mig icke uti min ålderdom; öfvergif mig icke, när jag svag varder.

Do not cast me off at the time of old age, Do not forsake me according to the consumption of my power.

10 Ty mine fiender tala emot mig, och de som efter mina själ vakta, de rådslå tillhopa;

For my enemies have spoken against me, And those watching my soul have taken counsel together,

11 Och säga: Gud hafver öfvergifvit honom; jager efter, och griper honom; ty der är ingen hjelpare.

Saying, “God has forsaken him, Pursue and catch him, for there is no deliverer.”

12 Gud, var icke långt borto ifrå mig; min Gud, skynda dig till att hjelpa mig.

O God, do not be far from me, O my God, make haste for my help.

13 Skämme sig och förgås, de som emot mine själ äro; varde med skam och hån öfvertäckte, de som mitt värsta söka.

They are ashamed, they are consumed, Who are opposing my soul, They are covered [with] reproach and blushing, Who are seeking my evil,

14 Men jag vill alltid bida, och vill alltid föröka ditt lof.

And I continually wait with hope, And have added to all Your praise.

15 Min mun skall förkunna dina rättfärdighet, dagliga dags dina salighet, den jag icke alla räkna kan.

My mouth recounts Your righteousness, All the day Your salvation, For I have not known the numbers.

16 Jag går i Herrans, Herrans kraft; jag prisar dina rättfärdighet, ja, din allena.

I come in [the] might of Lord YHWH, I mention Your righteousness—Yours alone.

17 Gud, du hafver lärt mig af min ungdom; derföre förkunnar jag ännu din under.

God, You have taught me from my youth, And until now I declare Your wonders.

18 Ock förlåt mig icke, Gud, i ålderdomen, när jag grå varder; tilldess jag förkunnar din arm barnabarnom, och dina magt allom dem som komma skola.

And also to old age and grey hairs, O God, do not forsake me, Until I declare Your strength to a generation, Your might to everyone that comes.

19 Gud, din rättfärdighet är hög, du som stor ting gör. Gud, ho är dig lik?

And Your righteousness, O God, [is] to the heights, Because You have done great things, O God, who [is] like You?

20 Ty du låter mig förfara mycken och stor ångest, och gör mig åter lefvande; och hemtar mig åter upp utu jordenes djup.

Because You have showed me many and sad distresses, You turn back—You revive me, And from the depths of the earth, You turn back—You bring me up.

21 Du gör mig ganska storan, och styrker mig igen.

You increase my greatness, And You surround—You comfort me,

22 Så tackar jag ock dig med psaltarespel, för dina trofasthet, min Gud. Jag lofsjunger dig på harpor, du Helige i Israel.

I also thank You with a vessel of stringed instrument, Your truth, O my God, I sing to You with a harp, O Holy One of Israel,

23 Mine läppar och min själ, som du förlöst hafver, äro glade, och lofsjunga dig.

My lips cry aloud when I sing praise to You, And my soul that You have redeemed,

24 Ock talar min tunga dagliga dags om dina rättfärdighet; ty skämma måga sig, och på skam komma, de som mitt värsta söka.

My tongue also utters Your righteousness all the day, Because ashamed—because confounded, Have been those seeking my evil!