Ordspråksboken 1
1 Detta är Salomos Ordspråk, Davids sons, Israels Konungs;
Proverbs of Solomon, son of David, king of Israel:
2 Till att deraf lära vishet och tukt;
For knowing wisdom and instruction, For understanding sayings of intelligence,
3 Förstånd, klokhet, rättfärdighet, dom och fromhet;
For receiving the instruction of wisdom, Righteousness, judgment, and uprightness,
4 Att de fåkunnige måga varda vise, och de ynglingar förnuftige och försigtige.
For giving to simple ones—prudence, To a youth—knowledge and discretion.
5 Den der vis är, han hörer till, och förbättrar sig; och den der förståndig är, han tager vid råd;
(The wise hear and increase learning, And the intelligent obtain counsels.)
6 Att han skall förstå ordspråk, och deras uttydelse; de visas läro, och deras gåtor.
For understanding a proverb and its sweetness, Words of the wise and their acute sayings.
7 Herrans fruktan är begynnelsen till att lära; de galna förakta vishet och tuktan.
Fear of YHWH [is the] beginning of knowledge, Fools have despised wisdom and instruction!
8 Min son, hör dins faders tuktan, och förlåt icke dine moders bud;
Hear, my son, the instruction of your father, And do not leave the law of your mother,
9 Ty detta är dino hufvude en skön prydning, och en kedja om din hals.
For they [are] a graceful wreath to your head, And chains to your neck.
10 Min son, om skalkar locka dig, så följ icke;
My son, if sinners entice you, do not be willing.
11 Om de säga: Gack med oss, vi vilje vakta efter blod, och gildra för den oskyldiga utan sak;
If they say, “Come with us, we lay wait for blood, We watch secretly for the innocent without cause,
12 Vi vilje dem uppsluka lefvande, såsom helvetet; och de fromma, såsom dem der neder i grafvena fara; (Sheol h7585)
We swallow them as Sheol—alive, And whole—as those going down [to] the pit, (Sheol h7585)
13 Vi vilje finna stora ägodelar; vi vilje fylla vår hus med rof;
We find every precious substance, We fill our houses [with] spoil,
14 Vågat med oss; en pung skall vara allas våras.
You cast your lot among us, One purse is—to all of us.”
15 Min son, vandra intet den vägen med dem; vakta din fot för deras stig.
My son! Do not go in the way with them, Withhold your foot from their path,
16 Ty deras fötter löpa till det ondt är, och skynda sig till att utgjuta blod.
For their feet run to evil, And they hurry to shed blood.
17 Ty det är fåfängt utkasta nät för foglarnas ögon;
Surely in vain is the net spread out before the eyes of any bird.
18 Och vakta de sjelfve efter hvarsannars blod; och den ene står efter den andras lif.
And they lay wait for their own blood, They watch secretly for their own lives.
19 Alltså göra alle girige, att den ene tager dem andra lifvet bort.
So [are] the paths of every gainer of dishonest gain, It takes the life of its owners.
20 Visheten klagar ute, och låter höra sig på gatomen.
Wisdom cries aloud in an out-place, She gives forth her voice in broad places,
21 Hon ropar i partomen ut för folket; hon talar sin ord i stadenom:
She calls at the head of the multitudes, In the openings of the gates, In the city she says her sayings:
22 Huru länge viljen I, fåkunnige, fåkunnige vara; och de bespottare lust hafva till gabberi, och de galne hata lärdom?
“Until when, you simple, do you love simplicity? And have scorners desired their scorning? And do fools hate knowledge?
23 Vänder eder till mitt straff; si, jag vill utsäga eder min anda, och göra eder min ord kunnig.
Turn back at my reproof, behold, I pour forth my spirit to you, I make known my words with you.
24 Efter jag nu kallar, och I neken det; jag räcker mina hand ut, och ingen aktar dertill;
Because I have called, and you refuse, I stretched out my hand, and none is attending,
25 Och I låten fara all min råd, och viljen icke mitt straff;
And you slight all my counsel, And you have not desired my reproof.
26 Så vill jag ock le åt edro ofärd, och begabba eder, när det kommer som I frukten;
I also laugh in your calamity, I deride when your fear comes,
27 När öfver eder kommer, såsom en storm, det I frukten, och edor ofärd såsom ett väder; när öfver eder kommer ångest och nöd.
When your fear comes as destruction, And your calamity comes as a windstorm, When adversity and distress come on you.
28 Då skola de åkalla mig, men jag skall intet svara; de skola bittida söka mig, och intet finna;
Then they call me, and I do not answer, They seek me earnestly, and do not find me.
29 Derföre, att de hatade lärdom, och ville icke hafva Herrans fruktan;
Because that they have hated knowledge, And have not chosen the fear of YHWH.
30 Ville icke mitt råd, och lastade all min straff.
They have not consented to my counsel, They have despised all my reproof,
31 Så skola de äta af sins väsendes frukt, och af sin råd mätte varda;
And they eat of the fruit of their way, And they are filled from their own counsels.
32 Att de fåkunnigas luste dräper dem, och de galnas lycka förgör dem.
For the turning of the simple slays them, And the security of the foolish destroys them.
33 Men den mig hörer, han skall säker blifva, och nog hafva, och för intet ondt frukta.
And whoever is listening to me dwells confidently, And [is] quiet from fear of evil!”
