< Psaltaren 70 >
1 En Psalm Davids, till att föresjunga, till åminnelse. Skynda dig, Gud, till att frälsa mig; Herre, till att hjelpa mig.
“To the chief musician, by David, to bring to remembrance.” O God, [arise] to deliver me; O Lord, make haste to help me.
2 Skämme sig, och komme på skam, de som efter mine själ stå; vände tillrygga, och komme på skam, de mig ondt önska;
Let those that seek after my life be made ashamed and put to the blush: let those that desire my unhappiness be turned backward and put to confusion.
3 Att de måtte på skam komma igen, som öfver mig ropa: Så, så.
Let them be turned backward in consequence of their shame, that say, Aha, aha.
4 Fröjde, och glädje sig i dig, de som efter dig fråga; och de som dina salighet älska, säga alltid: Gud vare högeliga lofvad.
Let all those that seek thee be glad and rejoice in thee: and let such as love thy salvation say continually, God is great.
5 Men jag är eländig och fattig; Gud, var snar till mig; ty du äst min hjelpare och förlossare; min Herre, fördröj icke.
But I am poor and needy, O God: come hastily unto me; my help and my deliverer art thou: O Lord, do not delay.