Psaltaren 68
1 En Psalmvisa Davids, till att föresjunga. Gud stånde upp, att hans fiender måga förströdde varda, och de honom hata, fly för honom.
För sångmästaren; av David; en psalm, en sång.
2 Fördrif dem, såsom en rök fördrifven varder; såsom vax försmälter för eld, så förgånge de ogudaktige för Gudi.
Gud står upp; hans fiender varda förskingrade, och de som hata honom fly för hans ansikte.
3 Men de rättfärdige fröjde sig, och vare glade för Gudi, och fröjde sig af hjertat.
Såsom rök fördrives, så fördrivas de av dig; likasom vaxet smälter för eld, så förgås de ogudaktiga för Guds ansikte.
4 Sjunger Gudi, lofsjunger hans Namne; görer honom väg, som sakta framfar; han heter Herren; och glädjens för honom.
Men de rättfärdiga äro glada, de fröjda sig inför Gud och jubla i glädje.
5 Den en fader är åt faderlösa, och en domare för enkom; han är Gud i sin helga boning;
Sjungen till Guds ära, lovsägen hans namn. Gören väg för honom som drager fram genom öknarna. Hans namn är HERREN, fröjdens inför honom;
6 En Gud, som dem ensammom gifver huset fullt med barn; den der fångar utförer i rättom tid, och låter de affälliga blifva i det torra.
de faderlösas fader och änkors försvarare, Gud i sin heliga boning,
7 Gud, då du utdrogst för ditt folk, då du gick i öknene; (Sela)
en Gud som förhjälper de ensamma till ett hem, och som för de fångna ut till lycka; allenast de gensträviga måste bo i en öken.
8 Då bäfvade jorden, och himlarna dröpo för denna Guden i Sinai; för Gudi, som Israels Gud är.
Gud, när du drog ut i spetsen för ditt folk, när du gick fram i ödemarken, (Sela)
9 Men nu gifver du, Gud, ett nådeligit regn; och ditt arf, det torrt är, vederqvicker du;
då bävade jorden, då utgöt himmelen sina flöden inför Guds ansikte; ja, Sinai bävade för Guds ansikte; Israels Guds.
10 Att din djur måga bo deruti. Gud, du vederqvicker de elända med dine godhet.
Ett nåderikt regn lät du falla, o Gud; ditt arvland, som försmäktade, vederkvickte du.
11 Herren gifver ordet, med en stor Evangelisters skara.
Din skara fick bo däri; genom din godhet beredde du det åt de betryckta, o Gud.
12 Konungarna för härarna äro med hvarannan vänner, och husäran utskifter rofvet.
Herren låter höra sitt ord, stor är skaran av kvinnor som båda glädje:
13 När I liggen i markene, så glimmar det såsom dufvovingar, hvilke såsom silfver och guld glittra.
»Härskarornas konungar fly, de fly, och husmodern därhemma får utskifta byte.
14 När den Allsmägtige allestäds ibland dem Konungar sätter, så varder klart, der mörkt är.
Viljen I då ligga stilla inom edra hägnader? Duvans vingar äro höljda i silver, och hennes fjädrar skimra av guld.
15 Guds berg är ett fruktsamt berg, ett stort och fruktsamt berg.
När den Allsmäktige förströr konungarna i landet, faller snö på Salmon.»
16 Hvi springen I, stor berg? Gud hafver lust till att bo på detta berget, och Herren blifver der ock evinnerliga.
Ett Guds berg är Basans berg, ett högtoppigt berg är Basans berg.
17 Guds vagn är mång tusende tusend. Herren är ibland dem på det helga Sinai.
Men varför sen I så avogt, I höga berg, på det berg som Gud har utkorat till sitt säte, det där ock HERREN skall bo för alltid?
18 Du hafver farit upp i höjdena, och hafver fångat fängelset; du hafver undfått gåfvor för menniskorna; de affällige ock, att Herren Gud skall ändå likväl blifva der.
Guds vagnar äro tiotusenden, tusen och åter tusen; Herren drog fram med dem, Sinai är nu i helgedomen.
19 Lofvad vare Herren dagliga. Gud lägger oss ena bördo uppå; men han hjelper oss ock. (Sela)
Du for upp i höjden, du tog fångar, du undfick gåvor bland människorna, ja, också de gensträviga skola bo hos HERREN Gud.
20 Vi hafve en Gud, en Gud, den der hjelper, och Herran, Herran, den ifrå döden frälsar.
Lovad vare Herren! Dag efter dag bär han oss; Gud är vår frälsning. (Sela)
21 Men Gud skall sönderslå hufvudet på sina fiendar, samt med deras hjessa, som blifva i deras synder.
Gud är för oss en Gud som frälsar, och hos HERREN, Herren finnes räddning från döden.
22 Dock säger Herren: Jag vill hemta somliga ibland de feta; utu hafsens djup vill jag somliga hemta.
Men Gud sönderkrossar sina fienders huvuden, krossar hjässan på den som går där med skuld.
23 Derföre skall din fot uti fiendernas blod färgad varda, och dine hundar skola det slicka.
Herren säger: »Från Basan skall jag hämta dem, från havets djup skall jag hämta dem upp,
24 Man ser, Gud, huru du går; huru du, min Gud och Konung, i helgedomenom går.
så att du kan stampa med din fot i blod och låta dina hundars tunga få sin del av fienderna.»
25 De sångare gå framföre, der näst de spelmän, ibland pigor som slå på trummor.
Man ser, o Gud, ditt högtidståg, min Guds, min konungs, tåg inne i helgedomen.
26 Lofver Herran Gud i församlingomen, för Israels brunn.
Främst gå sångare, harpospelare följa efter, mitt ibland unga kvinnor som slå på pukor.
27 Der är rådandes ibland dem den litsle BenJamin, Juda Förstar, med deras hopar, Sebulons Förstar, Naphthali Förstar.
Lova Gud i församlingarna, loven Herren, I av Israels brunn.
28 Din Gud hafver upprättat ditt rike, det stärk, Gud, i oss; ty det är ditt verk.
Där går Benjamin, den yngste, han för dem an; där går skaran av Juda furstar, Sebulons furstar, Naftalis furstar.
29 För ditt tempels skull i Jerusalem, skola Konungar föra dig skänker.
Din Gud har beskärt dig makt; så håll nu vid makt, o Gud, vad du har gjort för oss.
30 Straffa djuret i rören, oxahoparna ibland deras kalfvar, de der drifva för penningars skull. Han förströr de folk, som gerna örliga.
I ditt tempel i Jerusalem bäre konungar fram sina skänker åt dig.
31 De Förstar utur Egypten skola komma; Ethiopien skall utsträcka sina händer till Gud.
Näps odjuret i vassen, tjurarnas hop med deras kalvar, folken, må de ödmjukt hylla dig med sina silverstycken. Ja, han förströr de folk som finna behag i krig.
32 I Konungariken på jordene, sjunger Gudi; lofsjunger Herranom. (Sela)
De mäktige skola komma hit från Egypten, Etiopien skall skynda hit till Gud, med gåvor i händerna.
33 Den der vistas i himmelen, allestädes af begynnelsen; si, han skall gifva sino dundre kraft.
I riken på jorden, sjungen till Guds ära; lovsägen Herren, (Sela)
34 Gifver Gudi magten; hans härlighet är i Israel, och hans magt i skyn.
honom som far fram på urtidshimlarnas himmel. Ja, där låter han höra sin röst, en mäktig röst.
35 Gud är underlig i sinom helgedom; han är Israels Gud, han skall gifva folkena magt och kraft. Lofvad vare Gud.
Given Gud makten; över Israel är hans härlighet, och hans makt är i skyarna. Fruktansvärd är du, Gud, i din helgedom; Israels Gud, han giver makt och styrka åt sitt folk. Lovad vare Gud!
