Ordspråksboken 1
1 Detta är Salomos Ordspråk, Davids sons, Israels Konungs;
Detta är Salomos ordspråk, Davids sons, Israels konungs.
2 Till att deraf lära vishet och tukt;
Av dem kan man lära vishet och tukt,
3 Förstånd, klokhet, rättfärdighet, dom och fromhet;
så ock att förstå förståndigt tal. Av dem kan man undfå tuktan till insikt och lära rättfärdighet, rätt och redlighet.
4 Att de fåkunnige måga varda vise, och de ynglingar förnuftige och försigtige.
De kunna giva åt de fåkunniga klokhet, åt den unge kunskap och eftertänksamhet.
5 Den der vis är, han hörer till, och förbättrar sig; och den der förståndig är, han tager vid råd;
Genom att höra på dem förökar den vise sin lärdom och förvärvar den förståndige rådklokhet.
6 Att han skall förstå ordspråk, och deras uttydelse; de visas läro, och deras gåtor.
Av dem lär man förstå ordspråk och djupsinnigt tal, de vises ord och deras gåtor.
7 Herrans fruktan är begynnelsen till att lära; de galna förakta vishet och tuktan.
HERRENS fruktan är begynnelsen till kunskap; vishet och tuktan föraktas av oförnuftiga.
8 Min son, hör dins faders tuktan, och förlåt icke dine moders bud;
Hör, min son, din faders tuktan, och förkasta icke din moders undervisning.
9 Ty detta är dino hufvude en skön prydning, och en kedja om din hals.
Ty sådant är en skön krans för ditt huvud och en kedja till prydnad för din hals.
10 Min son, om skalkar locka dig, så följ icke;
Min son, om syndare locka dig, så följ icke.
11 Om de säga: Gack med oss, vi vilje vakta efter blod, och gildra för den oskyldiga utan sak;
Om de säga: »Kom med oss; vi vilja lägga oss på lur efter blod, sätta försåt för de oskyldiga, utan sak;
12 Vi vilje dem uppsluka lefvande, såsom helvetet; och de fromma, såsom dem der neder i grafvena fara; (Sheol h7585)
såsom dödsriket vilja vi uppsluka dem levande, friska och sunda, såsom fore de ned i graven; (Sheol h7585)
13 Vi vilje finna stora ägodelar; vi vilje fylla vår hus med rof;
allt vad dyrbart är skola vi vinna, vi skola fylla våra hus med byte;
14 Vågat med oss; en pung skall vara allas våras.
dela du med oss vår lott, alla skola vi hava samma pung» --
15 Min son, vandra intet den vägen med dem; vakta din fot för deras stig.
då, min son, må du ej vandra samma väg som de. Nej, håll din fot ifrån deras stig,
16 Ty deras fötter löpa till det ondt är, och skynda sig till att utgjuta blod.
ty deras fötter hasta till vad ont är, och äro snara, när det gäller att utgjuta blod.
17 Ty det är fåfängt utkasta nät för foglarnas ögon;
Ty väl är det fåfängt, då man vill fånga fåglar, att breda ut nätet i hela flockens åsyn.
18 Och vakta de sjelfve efter hvarsannars blod; och den ene står efter den andras lif.
Men dessa ligga på lur efter sitt eget blod, de sätta försåt för sina egna liv.
19 Alltså göra alle girige, att den ene tager dem andra lifvet bort.
Så går det envar som söker orätt vinning: sin egen herre berövar den livet.
20 Visheten klagar ute, och låter höra sig på gatomen.
Visheten höjer sitt rop på gatan, på torgen låter hon höra sin röst.
21 Hon ropar i partomen ut för folket; hon talar sin ord i stadenom:
I bullrande gathörn predikar hon; där portarna i staden öppna sig, där talar hon sina ord:
22 Huru länge viljen I, fåkunnige, fåkunnige vara; och de bespottare lust hafva till gabberi, och de galne hata lärdom?
Huru länge, I fåkunnige, skolen I älska fåkunnighet? Huru länge skola bespottarna hava sin lust i bespottelse och dårarna hata kunskap?
23 Vänder eder till mitt straff; si, jag vill utsäga eder min anda, och göra eder min ord kunnig.
Vänden om och akten på min tillrättavisning; se, då skall jag låta min ande flöda för eder jag skall låta eder förnimma mina ord.
24 Efter jag nu kallar, och I neken det; jag räcker mina hand ut, och ingen aktar dertill;
Eftersom I icke villen höra, när jag ropade, eftersom ingen aktade på, när jag räckte ut min hand,
25 Och I låten fara all min råd, och viljen icke mitt straff;
eftersom I läten allt mitt råd fara och icke villen veta av min tillrättavisning
26 Så vill jag ock le åt edro ofärd, och begabba eder, när det kommer som I frukten;
därför skall ock jag le vid eder ofärd och bespotta, när det kommer, som I frukten,
27 När öfver eder kommer, såsom en storm, det I frukten, och edor ofärd såsom ett väder; när öfver eder kommer ångest och nöd.
ja, när det I frukten kommer såsom ett oväder, när ofärden nalkas eder såsom en storm och över eder kommer nöd och ångest.
28 Då skola de åkalla mig, men jag skall intet svara; de skola bittida söka mig, och intet finna;
Då skall man ropa till mig, men jag skall icke svara, man skall söka mig, men icke finna mig.
29 Derföre, att de hatade lärdom, och ville icke hafva Herrans fruktan;
Därför att de hatade kunskap och icke funno behag i HERRENS fruktan,
30 Ville icke mitt råd, och lastade all min straff.
ej heller ville följa mitt råd, utan föraktade all min tillrättavisning,
31 Så skola de äta af sins väsendes frukt, och af sin råd mätte varda;
därför skola de få äta sina gärningars frukt och varda mättade av sina egna anslag.
32 Att de fåkunnigas luste dräper dem, och de galnas lycka förgör dem.
Ty av sin avfällighet skola de fåkunniga dräpas. och genom sin säkerhet skola dårarna förgås.
33 Men den mig hörer, han skall säker blifva, och nog hafva, och för intet ondt frukta.
Men den som hör mig, han skall bo i trygghet och vara säker mot olyckans skräck.
