Psaltaren 68
1 En Psalmvisa Davids, till att föresjunga. Gud stånde upp, att hans fiender måga förströdde varda, och de honom hata, fly för honom.
In finem, Psalmus Cantici ipsi David. Exurgat Deus, et dissipentur inimici eius, et fugiant qui oderunt eum, a facie eius.
2 Fördrif dem, såsom en rök fördrifven varder; såsom vax försmälter för eld, så förgånge de ogudaktige för Gudi.
Sicut deficit fumus, deficiant: sicut fluit cera a facie ignis, sic pereant peccatores a facie Dei.
3 Men de rättfärdige fröjde sig, och vare glade för Gudi, och fröjde sig af hjertat.
Et iusti epulentur, et exultent in conspectu Dei: et delectentur in lætitia.
4 Sjunger Gudi, lofsjunger hans Namne; görer honom väg, som sakta framfar; han heter Herren; och glädjens för honom.
Cantate Deo, psalmum dicite nomini eius: iter facite ei, qui ascendit super occasum: Dominus nomen illi. Exultate in conspectu eius, turbabuntur a facie eius,
5 Den en fader är åt faderlösa, och en domare för enkom; han är Gud i sin helga boning;
patris orphanorum, et iudicis viduarum. Deus in loco sancto suo:
6 En Gud, som dem ensammom gifver huset fullt med barn; den der fångar utförer i rättom tid, och låter de affälliga blifva i det torra.
Deus qui inhabitare facit unius moris in domo: Qui educit vinctos in fortitudine, similiter eos, qui exasperant, qui habitant in sepulchris.
7 Gud, då du utdrogst för ditt folk, då du gick i öknene; (Sela)
Deus cum egredereris in conspectu populi tui, cum pertransires in deserto,
8 Då bäfvade jorden, och himlarna dröpo för denna Guden i Sinai; för Gudi, som Israels Gud är.
terra mota est, etenim cæli distillaverunt a facie Dei Sinai, a facie Dei Israel.
9 Men nu gifver du, Gud, ett nådeligit regn; och ditt arf, det torrt är, vederqvicker du;
Pluviam voluntariam segregabis Deus hereditati tuæ: et infirmata est, tu vero perfecisti eam.
10 Att din djur måga bo deruti. Gud, du vederqvicker de elända med dine godhet.
Animalia tua habitabunt in ea: parasti in dulcedine tua pauperi, Deus.
11 Herren gifver ordet, med en stor Evangelisters skara.
Dominus dabit verbum evangelizantibus, virtute multa.
12 Konungarna för härarna äro med hvarannan vänner, och husäran utskifter rofvet.
Rex virtutum dilecti dilecti: et speciei domus dividere spolia.
13 När I liggen i markene, så glimmar det såsom dufvovingar, hvilke såsom silfver och guld glittra.
Si dormiatis inter medios cleros, pennæ columbæ deargentatæ, et posteriora dorsi eius in pallore auri.
14 När den Allsmägtige allestäds ibland dem Konungar sätter, så varder klart, der mörkt är.
Dum discernit cælestis reges super eam, nive dealbabuntur in Selmon:
15 Guds berg är ett fruktsamt berg, ett stort och fruktsamt berg.
mons Dei, mons pinguis. Mons coagulatus, mons pinguis:
16 Hvi springen I, stor berg? Gud hafver lust till att bo på detta berget, och Herren blifver der ock evinnerliga.
ut quid suspicamini montes coagulatos? Mons, in quo beneplacitum est Deo habitare in eo: etenim Dominus habitabit in finem.
17 Guds vagn är mång tusende tusend. Herren är ibland dem på det helga Sinai.
Currus Dei decem millibus multiplex, millia lætantium: Dominus in eis in Sina in sancto.
18 Du hafver farit upp i höjdena, och hafver fångat fängelset; du hafver undfått gåfvor för menniskorna; de affällige ock, att Herren Gud skall ändå likväl blifva der.
Ascendisti in altum, cepisti captivitatem: accepisti dona in hominibus: Etenim non credentes, inhabitare Dominum Deum.
19 Lofvad vare Herren dagliga. Gud lägger oss ena bördo uppå; men han hjelper oss ock. (Sela)
Benedictus Dominus die quotidie: prosperum iter faciet nobis Deus salutarium nostrorum.
20 Vi hafve en Gud, en Gud, den der hjelper, och Herran, Herran, den ifrå döden frälsar.
Deus noster, Deus salvos faciendi: et Domini, Domini exitus mortis.
21 Men Gud skall sönderslå hufvudet på sina fiendar, samt med deras hjessa, som blifva i deras synder.
Verumtamen Deus confringet capita inimicorum suorum: verticem capilli perambulantium in delictis suis.
22 Dock säger Herren: Jag vill hemta somliga ibland de feta; utu hafsens djup vill jag somliga hemta.
Dixit Dominus: Ex Basan convertam, convertam in profundum maris:
23 Derföre skall din fot uti fiendernas blod färgad varda, och dine hundar skola det slicka.
Ut intingatur pes tuus in sanguine: lingua canum tuorum ex inimicis, ab ipso.
24 Man ser, Gud, huru du går; huru du, min Gud och Konung, i helgedomenom går.
Viderunt ingressus tuos Deus, ingressus Dei mei: regis mei qui est in sancto.
25 De sångare gå framföre, der näst de spelmän, ibland pigor som slå på trummor.
Prævenerunt principes coniuncti psallentibus, in medio iuvencularum tympanistriarum.
26 Lofver Herran Gud i församlingomen, för Israels brunn.
In ecclesiis, benedicite Deo Domino, de fontibus Israel.
27 Der är rådandes ibland dem den litsle BenJamin, Juda Förstar, med deras hopar, Sebulons Förstar, Naphthali Förstar.
Ibi Beniamin adolescentulus, in mentis excessu. Principes Iuda, duces eorum: principes Zabulon, principes Nephthali.
28 Din Gud hafver upprättat ditt rike, det stärk, Gud, i oss; ty det är ditt verk.
Manda Deus virtuti tuæ: confirma hoc Deus, quod operatus es in nobis.
29 För ditt tempels skull i Jerusalem, skola Konungar föra dig skänker.
A templo tuo in Ierusalem, tibi offerent reges munera.
30 Straffa djuret i rören, oxahoparna ibland deras kalfvar, de der drifva för penningars skull. Han förströr de folk, som gerna örliga.
Increpa feras arundinis, congregatio taurorum in vaccis populorum: ut excludant eos, qui probati sunt argento. Dissipa gentes, quæ bella volunt:
31 De Förstar utur Egypten skola komma; Ethiopien skall utsträcka sina händer till Gud.
venient legati ex Ægypto: Æthiopia præveniet manus eius Deo.
32 I Konungariken på jordene, sjunger Gudi; lofsjunger Herranom. (Sela)
Regna terræ, cantate Deo: psallite Domino: psallite Deo.
33 Den der vistas i himmelen, allestädes af begynnelsen; si, han skall gifva sino dundre kraft.
qui ascendit super cælum cæli, ad Orientem. Ecce dabit voci suæ vocem virtutis,
34 Gifver Gudi magten; hans härlighet är i Israel, och hans magt i skyn.
date gloriam Deo super Israel, magnificentia eius, et virtus eius in nubibus.
35 Gud är underlig i sinom helgedom; han är Israels Gud, han skall gifva folkena magt och kraft. Lofvad vare Gud.
Mirabilis Deus in sanctis suis, Deus Israel ipse dabit virtutem, et fortitudinem plebi suæ, benedictus Deus.
