Psaltaren 60

1 Ett gyldene klenodium Davids, till att föresjunga, om ett gyldene rosenspann, till att lära; Då han stridt hade med de Syrer i Mesopotamien, och med de Syrer af Zoba; då Joab omvände, och slog de Edomeer i saltdalenom, tolftusend. Gud, du som oss bortdrifvit och förstrött hafver, och vast vred, trösta oss igen.

Al maestro de coro. Por el tono de “El lirio del testimonio”. Miktam de David, para hacerlo aprender. Cuando hizo guerra contra Aram de Naharaim y Aram de Sobá, y Joab, ya de vuelta, batió a Edom en el valle de las Salinas (matándole) doce mil hombres. Oh Dios, nos has desechado, quebrantaste nuestros ejércitos; estabas airado, ¡vuelve a nosotros!

2 Du, som jordena hafver berört och remna låtit, hela hennes refvor, den så förfallen är.

Has sacudido la tierra, la has hendido; sana sus fracturas porque tambalea.

3 Ty du hafver bevist dino folke ett hårdt ting; du hafver gifvit oss en dryck vin, att vi omkullfalla måste.

Cosas duras le hiciste experimentar a tu pueblo; nos diste de beber vino de vértigo.

4 Men du hafver dock gifvit ett tecken dem som dig frukta; hvilket de uppreste, att de skulle säkre vara. (Sela)

Pusiste, empero, una señal a los que te temen de modo que huyeran del arco.

5 På det dine vänner skola förlöste varda; så hjelp nu med dine högra hand, och hör oss.

Mas ahora; para que sean libertados los que Tu amas, socorre con tu diestra, y escúchanos.

6 Gud talar i sinom helgedom, dess gläder jag mig; och vill dela Sichem, och afmäta Succoths dal.

Dijo Dios en su santidad: “Triunfaré; repartiré a Siquem, y mediré el valle de Sucot.

7 Gilead är min, min är Manasse; Ephraim är mins hufvuds magt; Juda är min Förste.

Mío es Galaad, y mía la tierra de Manasés; Efraím es el yelmo de mi cabeza; y Judá mi cetro;

8 Moab är mitt tvättekar; mina skor sträcker jag utöfver Edom; Philistea fägnar mig.

Moab, la vasija de mi lavatorio; sobre Edom echaré mi calzado, y Filistea será mi súbdito.”

9 Ho vill föra mig uti en fast stad? Ho leder mig intill Edom?

¿Quién me conducirá a la ciudad fortificada? ¿Quién me llevará hasta Edom?

10 Skall icke du göra det, Gud, som oss bortdrifver; och icke utdrager, Gud, med vår här?

¿No serás Tú, oh Dios, que nos has rechazado y que ya no sales con nuestros ejércitos?

11 Skaffa oss bistånd i nödene; ty menniskors hjelp är fåfäng.

Ven en nuestro auxilio contra el adversario, porque vano es el auxilio de los hombres.

12 Med Gudi vilje vi mägtig ting göra; han skall underträda våra fiendar.

Con Dios haremos proezas; Él hollará a nuestros enemigos.