Psaltaren 50

1 En Psalm Assaphs. Herren Gud den mägtige talar, och kallar verldena, ifrå solenes uppgång, allt intill nedergången.

Asaf ƒe ha. Mawu ŋusẽtɔ, Yehowa ƒo nu heyɔ takpekpe na anyigba la tso agudzedze va se ɖe esime ɣe ɖo to.

2 Af Zion går upp Guds härliga sken.

Mawu klẽ tso Zion le eƒe anidzedze blibo la me.

3 Vår Gud kommer, och tiger intet. Förtärande eld går för honom, och omkring honom en mägtig storm.

Míaƒe Mawu la gbɔna, ahom le tutum le eŋgɔ, dzo le nu bim le eŋgɔ, eye mazi ɖoɖoe o.

4 Han kallar himmel och jord, att han skall döma sitt folk.

Eɖi ʋɔnu, eye wòyɔ dziƒo kple anyigba ne wòadrɔ̃ ʋɔnu eƒe dukɔ,

5 Församler mig mina heliga, som förbundet mer akta än offer.

“Miƒo nye ame kɔkɔewo nu ƒu nam, ame siwo bla nu kplim kple akpedavɔsa.”

6 Och himlarna skola förkunna hans rättfärdighet; ty Gud är domaren. (Sela)

Dziƒo ɖe gbeƒã eƒe dzɔdzɔenyenye, elabena Mawu ŋutɔe nye ʋɔnudrɔ̃la. (Sela)

7 Hör, mitt folk, låt mig tala; Israel, låt mig ibland dig betyga: Jag Gud är din Gud.

“See, o nye dukɔ, mele nu ƒo ge, O! Israel, maɖu ɖasefo ɖe ŋuwò, elabena nyee nye Mawu, wò Mawu la.

8 För ditt offers skull straffar jag dig intet; äro dock dine bränneoffer alltid för mig.

Nyemeka mo na wò ɖe wò akpedavɔsa alo numevɔsa siwo le ŋkunye me ɖaa la ta o.

9 Jag vill icke taga oxar utu ditt hus, eller bockar utu dine stall;

Nyemehiã nyitsu tso wò nyikpo me, alo gbɔ̃wo tso wò gbɔ̃kpo me o,

10 Ty all djur i skogenom äro mine, och boskapen på bergen, der de vid tusendetal gå.

elabena avemelãwo katã tɔnye wonye, kple nyi siwo le togbɛ akpewo dzi.

11 Jag känner alla foglar på bergen, och allahanda djur på markene äro för mig.

Menya xevi ɖe sia ɖe si le towo dzi, eye nuwɔwɔ ɖe sia ɖe si le gbe me la tɔnyee wonye.

12 Om mig hungrade, ville jag intet säga dig deraf; ty jordenes krets är min, och allt det deruti är.

Ne dɔe le wuyem la, nyemagblɔe na wò o, elabena xexea me kple nu siwo katã le eme la nye tɔnye.

13 Menar du, att jag oxakött äta vill, eller bockablod dricka?

Ɖe meɖua nyilã alo noa gbɔ̃wo ƒe ʋua?

14 Offra Gudi tackoffer, och betala dem Högsta ditt löfte.

“Mitsɔ akpedavɔsawo na Mawu, eye mixe miaƒe adzɔgbeɖefewo na Dziƒoʋĩtɔ la.

15 Och åkalla mig i nödene; så vill jag hjelpa dig, så skall du prisa mig.

Miyɔm le xaxagbe, maɖe mi, eye miade bubu ŋutinye.”

16 Men till den ogudaktige säger Gud: Hvi förkunnar du mina rätter, och tager mitt förbund i din mun;

Ke Mawu le gbɔgblɔm na ame vɔ̃ɖi la be: “Mɔ ka nèkpɔ be nàxlẽ nye sewo afia, alo alé nye nubabla la ɖe nu?

17 Efter du dock hatar tuktan, och kastar min ord bakom dig?

Wò la èlé fu nye nufiame, eye nètsɔ nye nyawo ƒu gbe ɖe megbe.

18 När du ser en tjuf, så löper du med honom, och hafver din del med horkarlar.

Ne èkpɔ fiafitɔ la, èwɔa ɖeka kplii, eye nèdea ha kple ahasitɔwo.

19 Din mun låter du tala det ondt är, och din tunga bedrifver falskhet.

Nya vlowo doa go le nuwò, eye wò aɖe blea ame.

20 Du sitter och talar emot din broder; dine moders son förtalar du.

Ègblɔa nya tsia tsitre ɖe nɔviwò ŋu, eye nèƒoa ɖi dawòvi ŋutsu.

21 Detta gör du, och jag tiger. Det menar du, att jag skulle vara lika som du; men jag skall straffa dig, och sätta dig det under ögonen.

Nu siawoe nye nu siwo nèwɔ hafi mezi ɖoɖoe, eye nèsusu be ɖeko mele abe ye ene, gake maka mo na wò, eye mado asi ɖe mo na wò.

22 Märker dock det, I som Gud förgäten, att jag icke en gång bortrycker, och är så ingen förlösare mer.

“Bu esia ŋuti, wò ame si ŋlɔ Mawu be, ne menye nenema o la, mavuvu wò kakɛkakɛ, eye ame aɖeke maxɔ wò le asinye o.

23 Den der tack offrar, han prisar mig; och der är vägen, att jag visar honom Guds salighet.

Ame si na akpedavɔsa la, de bubu ŋunye, eye wòta mɔ be mafia Mawu ƒe ɖeɖee.”