Ordspråksboken 1
1 Detta är Salomos Ordspråk, Davids sons, Israels Konungs;
Israel fia Solomo, David ƒe vi ƒe lododowo nye esiawo:
2 Till att deraf lära vishet och tukt;
na nunya kple amehehe, na nya goglowo gɔmesese,
3 Förstånd, klokhet, rättfärdighet, dom och fromhet;
hena agbe dzɔdzɔe kple agbe ɖevi nɔnɔ, be woawɔ nu si dzɔ, nu si le eteƒe kple nu si nyo,
4 Att de fåkunnige måga varda vise, och de ynglingar förnuftige och försigtige.
be ame gblɔewo nadze aɖaŋu eye woana nunya kple sidzedze sɔhɛwo,
5 Den der vis är, han hörer till, och förbättrar sig; och den der förståndig är, han tager vid råd;
nunyalawo neɖo to, ne woasrɔ̃ nu akpe ɖe esi wonya xoxo la ŋu eye ame siwo si sidzedze le xoxo la naxɔ aɖaŋu,
6 Att han skall förstå ordspråk, och deras uttydelse; de visas läro, och deras gåtor.
be woase nunyalawo ƒe lododowo abebubuwo kple adzowo gɔme.
7 Herrans fruktan är begynnelsen till att lära; de galna förakta vishet och tuktan.
Yehowa vɔvɔ̃e nye nunya ƒe gɔmedzedze, ke bometsilawo doa vlo nunya kple amehehe.
8 Min son, hör dins faders tuktan, och förlåt icke dine moders bud;
Vinye, ɖo to fofowò ƒe nuxɔxlɔ̃ eye mègagbe nu le dawò ƒe nufiame gbɔ o.
9 Ty detta är dino hufvude en skön prydning, och en kedja om din hals.
Anye seƒoƒokuku aɖo atsyɔ̃ na wò ta kple kɔga anɔ kɔwò.
10 Min son, om skalkar locka dig, så följ icke;
Vinye, ne nu vɔ̃ wɔlawo le nuwò blem la, mègalɔ̃ na wo o.
11 Om de säga: Gack med oss, vi vilje vakta efter blod, och gildra för den oskyldiga utan sak;
Ne wogblɔ na wò be, “Va kplɔ mí ɖo, na míade xa ɖe ame aɖe ƒe ʋu ŋuti, na míanɔ xame na luʋɔ maɖifɔ aɖe,
12 Vi vilje dem uppsluka lefvande, såsom helvetet; och de fromma, såsom dem der neder i grafvena fara; (Sheol h7585)
ne míamii agbagbee abe tsiẽƒe ene, eye míamii blibo abe ame siwo ge dze ʋe globo me ene (Sheol h7585)
13 Vi vilje finna stora ägodelar; vi vilje fylla vår hus med rof;
ekema nu xɔasi vovovowo asu mía si eye míatsɔ afunyinuwo ayɔ míaƒe xɔwo mee
14 Vågat med oss; en pung skall vara allas våras.
eya ta de mía dzi ale be míana gakotoku ɖeka wò” la,
15 Min son, vandra intet den vägen med dem; vakta din fot för deras stig.
vinye, mègakplɔ wo ɖo o, mègaka afɔ woƒe toƒewo o
16 Ty deras fötter löpa till det ondt är, och skynda sig till att utgjuta blod.
elabena woƒe afɔ ɖea abla ɖe nu vɔ̃ ŋu eye wogona ɖe ʋukɔkɔɖi ŋu.
17 Ty det är fåfängt utkasta nät för foglarnas ögon;
Enye movidzɔdzɔ be woaɖo ɖɔ ɖi na xeviwo le wo katã ƒe ŋkume!
18 Och vakta de sjelfve efter hvarsannars blod; och den ene står efter den andras lif.
Ame siawo de xa ɖi na woawo ŋutɔ ƒe ʋu eye wole adeklo dzi ɖe woawo ŋutɔ ɖokuiwo ŋu!
19 Alltså göra alle girige, att den ene tager dem andra lifvet bort.
Aleae ame siwo tia viɖe ƒoɖi yome la ƒe nuwuwu anɔ, elabena eɖea ame siwo ƒe asi su edzi la ƒe agbe ɖa.
20 Visheten klagar ute, och låter höra sig på gatomen.
Nunya le ɣli dom le mɔtata dzi eye wòkɔ gbe dzi le ƒuƒoƒewo.
21 Hon ropar i partomen ut för folket; hon talar sin ord i stadenom:
Ele ɣli dom le mɔtata siwo dzi zinyenye le la ƒe dzogoewo dzi eye wòle eƒe nyawo gblɔm le dua ƒe agbowo me be,
22 Huru länge viljen I, fåkunnige, fåkunnige vara; och de bespottare lust hafva till gabberi, och de galne hata lärdom?
“Va se ɖe ɣe ka ɣi mi gegemewo mialɔ̃ bometsinuwɔwɔ? Va se ɖe ɣe ka yi fewuɖulawo akpɔ dzidzɔ le fewuɖuɖu ŋu, bometsilawo alé fu sidzedze?
23 Vänder eder till mitt straff; si, jag vill utsäga eder min anda, och göra eder min ord kunnig.
Ne ɖe mietrɔ ɖe nye mokaname ŋu la, anye ne metrɔ nye dzi kɔ ɖe anyi na mi eye mena mienya nye susuwo.
24 Efter jag nu kallar, och I neken det; jag räcker mina hand ut, och ingen aktar dertill;
Ke esi miegbe tɔtɔ nam esi meyɔ mi, esi meke nye abɔwo me, mietsɔ ɖeke le eme o
25 Och I låten fara all min råd, och viljen icke mitt straff;
eye miedo toku nye aɖaŋuɖoɖowo, hegbe nye mokaname ta la,
26 Så vill jag ock le åt edro ofärd, och begabba eder, när det kommer som I frukten;
nye hã mako mi le miaƒe gbegblẽ ta eye maɖe alɔme le mia ŋu ne dzɔgbevɔ̃e ƒo ɖe mia dzi,
27 När öfver eder kommer, såsom en storm, det I frukten, och edor ofärd såsom ett väder; när öfver eder kommer ångest och nöd.
ɛ̃, ne eƒo ɖe mia dzi abe ahom sesẽ ene, gbegblẽ hã zɔ to mia dzi abe yali ene, eye xaxa kple hiã va mia dzi kpoyi!
28 Då skola de åkalla mig, men jag skall intet svara; de skola bittida söka mig, och intet finna;
“Ekema woayɔm gake nyematɔ o, woadim gake womakpɔm o.
29 Derföre, att de hatade lärdom, och ville icke hafva Herrans fruktan;
Le esi wolé fu sidzedze eye wometia Yehowavɔvɔ̃ o,
30 Ville icke mitt råd, och lastade all min straff.
le esi wogbe nye aɖaŋuɖoɖo hedo vlo nye mokaname ta.
31 Så skola de äta af sins väsendes frukt, och af sin råd mätte varda;
Azɔ la woaɖu woƒe mɔwo ƒe kutsetse eye woƒe ɖoɖowo ƒe kutsetse aɖi ƒo na wo
32 Att de fåkunnigas luste dräper dem, och de galnas lycka förgör dem.
elabena gegemewo ƒe afɔɖeɖe baɖawo awu wo eye bometsilawo ƒe ɖekematsɔleme atsrɔ̃ wo.
33 Men den mig hörer, han skall säker blifva, och nog hafva, och för intet ondt frukta.
Ke ame sia ame si ɖoa tom la, anɔ agbe le dedinɔnɔ me eye aɖe dzi ɖi bɔkɔɔ, mavɔ̃ na dzɔgbevɔ̃e o.”
