Psaltaren 49
1 En Psalm, till att föresjunga, Korah barnas. Hörer till, all folk; akter häruppå, alle I, som på denna tid lefven;
Au chef des chantres. Des fils de Koré. Psaume. Écoutez ceci, vous tous, peuples, Prêtez l’oreille, vous tous, habitants du monde,
2 Både den menige man och herrar, både rike och fattige; den ene med den andra.
Petits et grands, Riches et pauvres!
3 Min mun skall tala vishet, och mitt hjerta förstånd.
Ma bouche va faire entendre des paroles sages, Et mon cœur a des pensées pleines de sens.
4 Vi vilje ett godt ordspråk höra, och en skön dikt på harpo spela.
Je prête l’oreille aux sentences qui me sont inspirées, J’ouvre mon chant au son de la harpe.
5 Hvi skulle jag frukta mig i de onda dagar, när mina förtryckares ondska omfattar mig?
Pourquoi craindrais-je aux jours du malheur, Lorsque l’iniquité de mes adversaires m’enveloppe?
6 Hvilke sig förlåta uppå sitt gods, och trotsa uppå sina stora rikedomar.
Ils ont confiance en leurs biens, Et se glorifient de leur grande richesse.
7 Kan dock en broder ingen förlösa, eller Gudi någon försona;
Ils ne peuvent se racheter l’un l’autre, Ni donner à Dieu le prix du rachat.
8 Ty det kostar för mycket att förlösa deras själ; så att han måste låta det bestå evinnerliga;
Le rachat de leur âme est cher, Et n’aura jamais lieu;
9 Om han ock än länge lefver, och grafvena icke ser.
Ils ne vivront pas toujours, Ils n’éviteront pas la vue de la fosse.
10 Ty man skall se, att sådana vise dock dö, så väl som de dårar och galne förgås, och måste låta sitt gods androm.
Car ils la verront: les sages meurent, L’insensé et le stupide périssent également, Et ils laissent à d’autres leurs biens.
11 Med deras tankar står det alltså: Deras hus vara förutan ända, deras boningar blifva ifrå slägte till slägte, och de hafva stora äro på jordene.
Ils s’imaginent que leurs maisons seront éternelles, Que leurs demeures subsisteront d’âge en âge, Eux dont les noms sont honorés sur la terre.
12 Likväl kunna de icke blifva i sådana värdighet; utan måste hädan såsom fä.
Mais l’homme qui est en honneur n’a point de durée, Il est semblable aux bêtes que l’on égorge.
13 Denna deras handel är allsamman galenskap; likväl lofva det deras efterkommande med sin mun. (Sela)
Telle est leur voie, leur folie, Et ceux qui les suivent se plaisent à leurs discours. (Pause)
14 De ligga i helvete såsom får, döden gnager dem; men de fromme skola hasteliga få råda öfver dem, och deras trotsan måste förgås; uti helvete måste de blifva. (Sheol h7585)
Comme un troupeau, ils sont mis dans le séjour des morts, La mort en fait sa pâture; Et bientôt les hommes droits les foulent aux pieds, Leur beauté s’évanouit, le séjour des morts est leur demeure. (Sheol h7585)
15 Men Gud skall förlösa mina själ utu helvetes våld; ty han hafver upptagit mig. (Sela) (Sheol h7585)
Mais Dieu sauvera mon âme du séjour des morts, Car il me prendra sous sa protection. (Pause) (Sheol h7585)
16 Sköt der intet om, när en rik varder, om hans huses härlighet stor varder;
Ne sois pas dans la crainte parce qu’un homme s’enrichit, Parce que les trésors de sa maison se multiplient;
17 Ty han skall i sin dödstid intet med sig taga, och hans härlighet far intet efter honom;
Car il n’emporte rien en mourant, Ses trésors ne descendent point après lui.
18 Utan han tröstar på detta goda lefvandet, och prisar det, när en gör sig goda dagar.
Il aura beau s’estimer heureux pendant sa vie, On aura beau te louer des jouissances que tu te donnes,
19 Så fara de efter sina fäder, och få aldrig se ljuset.
Tu iras néanmoins au séjour de tes pères, Qui jamais ne reverront la lumière.
20 Korteliga: När en menniska är i värdighet, och hafver icke förstånd, så far hon hädan såsom fä.
L’homme qui est en honneur, et qui n’a pas d’intelligence, Est semblable aux bêtes que l’on égorge.
