< Psaltaren 46 >
1 En visa, Korah barnas, om ungdomen, till att föresjunga. Gud är vår tillflykt och starkhet; en hjelp uti de stora bedröfvelser, som oss uppåkomne äro.
Guð er mér hæli og styrkur, örugg hjálp í nauðum.
2 Derföre frukte vi oss intet, om än verlden förginges, och bergen midt i hafvet sönko;
Þess vegna óttumst við ekki, þótt heimurinn farist og fjöllin steypist í hafið.
3 Om än hafvet rasade och svallade, så att för dess bullers skull bergen omkullföllo. (Sela)
Hafið æði og freyði, fjöllin nötri og skjálfi!
4 Likväl skall Guds stad lustig blifva med sina brunnar, der dens Högstas helga boningar äro.
Lækir gleðinnar streyma frá borg Guðs – frá heilögum bústað Guðs hins hæsta.
5 Gud är när dem derinne; derföre skall han väl blifva. Gud hjelper honom bittida.
Hér býr Guð, hún mun ekki haggast. Þegar þörf er á, kemur Guð henni til hjálpar.
6 Hedningarna måste förtvifla, och Konungariken falla; jorden måste förgås, då han sig höra låter.
Þjóðir risu upp og létu ófriðlega en þegar Guð talaði varð heimurinn að þagna og jörðin nötraði.
7 Herren Zebaoth är med oss. Jacobs Gud är vårt beskydd. (Sela)
Drottinn, hann sem ræður hersveitum himinsins, er hér! Hann er á meðal okkar! Hann, Guð Jakobs, er kominn til að hjálpa.
8 Kommer, och ser Herrans verk, den på jordene sådana förstöring gör.
Komið og sjáið máttarverk hans á jörðinni.
9 Den örlig stillar i hela verldene, sönderbryter bågan, sönderbråkar spetsen, och uppbränner vagnarna med eld.
Hann stöðvar styrjaldir um víða veröld, brýtur vopnin og kastar á eld.
10 Varer stilla, och besinner att jag är Gud. Jag skall vinna pris ibland Hedningarna; jag skall vinna pris på jordene.
„Þögn! Standið kyrr! Vitið að ég er Guð! Allar þjóðir heims syni mér lotningu.“
11 Herren Zebaoth är med oss. Jacobs Gud är vårt beskydd. (Sela)
Drottinn hersveita himinsins er hér, hann er á meðal okkar! Hann, Guð Jakobs, er hér til að frelsa!