Psaltaren 41
1 En Psalm Davids, till att föresjunga. Säll är den, som låter sig vårda; om den fattiga; honom skall Herren hjelpa i den onda tiden.
Unto the end, a psalm for David himself. Blessed is he that understandeth concerning the needy and the poor: the Lord will deliver him in the evil day.
2 Herren skall bevara honom, och hålla honom i lifve, och låta honom gå väl på jordene, och icke gifva honom uti hans fiendars vilja.
The Lord preserve him and give him life, and make him blessed upon the earth: and deliver him not up to the will of his enemies.
3 Herren skall vederqvicka honom på hans sotesäng; du hjelper honom ifrån alla hans krankhet.
The Lord help him on his bed of sorrow: thou hast turned all his couch in his sickness.
4 Jag sade: Herre, var mig nådelig; hela mina själ, ty jag hafver syndat emot dig.
I said: O Lord, be thou merciful to me: heal my soul, for I have sinned against thee.
5 Mine ovänner talade ondt emot mig: När kan han dö, och hans namn förgås?
My enemies have spoken evils against me: when shall he die and his name perish?
6 De komma till att skåda, och menat dock intet af hjertat; utan söka något, det de lasta måga, gå bort och förat ut.
And if he came in to see me, he spoke vain things: his heart gathered together iniquity to itself. He went out and spoke to the same purpose.
7 Alle de som mig hata, tassla tillhopa emot mig, och tänka ondt öfver mig.
All my enemies whispered together against me: they devised evils to me.
8 De hafva beslutit ett skalkastycke öfver mig: När han ligger, skall han intet uppstå igen.
They determined against me an unjust word: shall he that sleepeth rise again no more?
9 Och min vän, den jag mig betrodde, den mitt bröd åt, trampade mig under fötterna.
For even the man of peace, in whom I trusted, who ate my bread, hath greatly supplanted me.
10 Men du, Herre, var mig nådelig, och hjelp mig upp, så vill jag vedergälla dem.
But thou, O Lord, have mercy on me, and raise me up again: and I will requite them.
11 Derpå märker jag, att du ett behag till mig hafver, att min fiende icke skall glädja sig öfver mig.
By this I know, that thou hast had a good will for me: because my enemy shall not rejoice over me.
12 Men mig uppehåller du för mina fromhets skull, och ställer mig inför ditt ansigte evinnerliga.
But thou hast upheld me by reason of my innocence: and hast established me in thy sight for ever.
13 Lofvad vare Herren, Israels Gud, ifrån nu, allt intill evighet. Amen, Amen.
Blessed by the Lord the God of Israel from eternity to eternity. So be it. So be it.
