Psaltaren 38
1 En Psalm Davids, till åminnelse. Herre, straffa mig icke i dine vrede, och näps mig icke i dine grymhet.
Salmo de Davi, para lembrança: SENHOR, não me repreendas em tua ira, e não me castigues em teu furor.
2 Ty din skott äro fastnad i mig, och din hand trycker mig.
Porque tuas flechas me atingiram, e tua mão pesou sobre mim.
3 Det är intet helbregda på min kropp, för ditt hots skull; och ingen frid är i minom benom, för mina synders skull.
Na minha carne nada [há que esteja] saudável, por causa de tua ira; não há paz em meus ossos por causa do meu pecado.
4 Ty mina synder gå öfver mitt hufvud; såsom en tung börda äro de mig för svåra vordna.
Porque minhas maldades ultrapassam minha cabeça; elas [são] como carga pesada demais para mim.
5 Min sår lukta och ruttna, för min galenskaps skull.
Minhas feridas fedem, e estão apodrecidas, por eu ter sido tão tolo.
6 Jag går krokot och mycket luto; hela dagen går jag sorgse.
Eu estou perturbado e abatido; ando o dia todo em sofrimento.
7 Ty mina länder borttorkas med allo, och intet helbregda är på minom kropp.
Porque meus lombos ardem muito, e nada há que esteja saudável em minha carne.
8 Jag är allt för mycket förkrossad och sönderslagen; jag ryter för mins hjertas oros skull.
Estou enfraquecido e despedaçado; eu gemo pelo sofrimento do meu coração.
9 Herre, för dig är allt mitt begär; och min suckan är dig intet fördold.
SENHOR, todo o meu sofrimento está diante de ti, e meu gemido não te é oculto.
10 Mitt hjerta bäfvar; min kraft hafver mig förlåtit, och mins ögons ljus är icke när mig.
Meu coração dá palpitações, e minha força me deixou; e a luz dos meus olhos já não [está] comigo.
11 Mine vänner och fränder stå gent mot mig, och se mina plågo, och mine näste träda fast fjerran.
Meus amigos e companheiros observam de longe minha calamidade; e os meus vizinhos ficam afastados.
12 Och de der efter mina själ stå, de gildra för mig; och de som mig ondt vilja, rådslå huru de skada göra måga, och gå om med all list.
Os que procuram [matar] a minha alma [me] armam laços; e os que procuram o meu mal falam insultos e todo o dia planejam maldades.
13 Men jag måste vara såsom en döfver, och höra intet; och såsom en dumbe, den sin mun intet upplåter;
Mas eu [estou] como o surdo, não ouço; e como o mudo, [que] não abre sua boca.
14 Och måste vara såsom en den der intet hörer, och den der ingen gensvar i sinom mun hafver.
E eu estou como um homem que não ouve, e cuja boca não [pode responder] com repreensões.
15 Men jag bidar, Herre, efter dig; du, Herre min Gud, varder mig hörandes.
Por isso, SENHOR, eu espero em ti; Senhor, meu Deus, tu me ouvirás.
16 Ty jag tänker, att de ju icke skola glädjas öfver mig; om min fot stapplade, skulle de högeligen berömma sig öfver mig.
Porque eu dizia: Não se alegrem de mim! Quando meu pé vacilou, eles se engrandeceram contra mim.
17 Ty jag är gjord till att lida, och min värk är alltid för mig.
Porque eu estou prestes a ficar como manco, e minha dor está continuamente perante mim.
18 Ty jag gör mina missgerning kunnoga, och sörjer för mina synd.
Por isso eu [te] conto minha maldade; estou aflito por causa do meu pecado.
19 Men mine fiender lefva, och äro mägtige; de mig utan skuld hata, äro store.
Porém meus inimigos [estão] vivos, [e] se fortalecem; e os que me odeiam por maldade se multiplicam;
20 Och de mig ondt göra för godt, sätta sig emot mig; derföre, att jag far efter det godt är.
Assim como os que retribuem o bem com o mal, eles se opõem a mim, porque eu sigo o bem.
21 Förlåt mig icke, Herre; min Gud, var icke långt ifrå mig.
Não me desampares, SENHOR, meu Deus, não fiques longe de mim.
22 Skynda dig till att göra mig bistånd, Herre, min hjelp.
Apressa-te ao meu socorro, SENHOR, salvação minha.
