< Psaltaren 81 >
1 På Gittith, till att föresjunga, Assaphs. Sjunger Gudi gladeliga, den vår starkhet är; fröjdens Jacobs Gudi.
Salmo de Asafe, para o regente, conforme “Gitite”: Cantai de alegria a Deus, [que é] nossa força; mostrai alegria ao Deus de Jacó.
2 Tager Psalmer, och för hit trummor, lusteliga harpor med psaltare.
Levantai uma canção, e dai-nos o tamborim; a agradável harpa com a lira.
3 Blåser med basuner i nymånaden, i våra löfhyddohögtid.
Tocai trombeta na lua nova; e na lua cheia, no dia de nossa celebração.
4 Ty detta är en sed i Israel, och en Jacobs Guds rätt.
Porque [isto] é um estatuto em Israel, e uma ordem do Deus de Jacó.
5 Det hafver han till ett vittnesbörd satt i Joseph, då de utur Egypti land drogo, och främmande tungomål hört hade;
Ele o pôs como testemunho em José, quando tinha saído contra a terra do Egito, [onde] ouvi uma língua que eu não entendia:
6 Och jag deras axlar ifrån bördone friade, och deras händer vid krukorna qvitta vordo.
Tirei seus ombros de debaixo da carga; suas mãos foram livrados dos cestos.
7 Då du åkallade mig i nödene, halp jag dig ut, och bönhörde dig, då tordönen öfverföll dig; och försökte dig vid trätovattnet. (Sela)
Na angústia clamaste, e livrei-te dela; te respondi no esconderijo dos trovões; provei a ti nas águas de Meribá. (Selá)
8 Hör, mitt folk, jag vill betyga ibland dig; Israel, du skall höra mig;
Ouve [-me], povo meu, e eu te darei testemunho; ó Israel, se tu me ouvisses!
9 Att ibland dig ingen annar Gud är, och du ingen främmande Gud tillbeder.
Não haverá entre ti deus estranho, e não te prostrarás a um deus estrangeiro.
10 Jag är Herren din Gud, som dig utur Egypti land fört hafver. Låt din mun vidt upp, låt mig uppfylla honom.
Eu sou o SENHOR teu Deus, que te fiz subir da terra do Egito; abre tua boca por completo, e eu a encherei.
11 Men mitt folk hörde intet mina röst, och Israel är intet om mig.
Mas meu povo não ouviu minha voz, e Israel não me quis.
12 Så hafver jag låtit dem uti deras hjertas sinne, att de måga vandra efter sitt råd.
Por isso eu os entreguei ao desejo de seus próprios corações, e andaram conforme seus próprios conselhos.
13 Om mitt folk ville mig hörsamt vara, och Israel på minom vägom gå,
Ah, se meu povo me ouvisse, se Israel andasse em meus caminhos!
14 Så ville jag snart nederlägga deras fiendar, och vända mina hand emot deras motståndare.
Em pouco tempo eu derrotaria seus inimigos, e viraria minha mão contra seus adversários.
15 Och de som Herran hata, skulle fela uppå honom; men deras tid skulle evinnerliga vara,
Os que odeiam ao SENHOR, a ele se submeteriam, e o tempo [da punição] deles seria eterno.
16 Och jag skulle spisa dem med bästa hvete, och mätta dem med hannog utu hälleberget.
E ele sustentaria [Israel] com a abundância de trigo; e eu te fartaria com o mel da rocha.